Aktivt välja att leva utan någon?
Jag är 32 år och blev för inte så längesedan bränd av en man. Vi träffades ett tag och han blev väldigt passionerad och förälskad, det var han som pusha på allt och jag föll också dit väldigt starkt, men sen började han inse att saker kunde bli lite krångliga pga vissa omständigheter då var det som att vända på en krona och han stack. Men först genom att lämna med massa förhoppningar och ovissheter om att vi skulle ha tålamod och ha tillit det som fanns mellan oss. Sen visade det sig att han bara snacka massa skit. Jag har ingen aning om vad som hände. Han har tidigare blivit lämnad av sin exfru och hade en jobbig skilsmässa. Antingen så var jag inte ?rätt? eller så blev han rädd och stängde av. Har inte fått någon förklaring (han verkar inte veta själv) Vet dock att han är på jakt efter kärlek fortsättningsvis. Han längtar efter kärleken som inte låter logiken styra... har jag hört. Han är 16 år äldre än jag. Har aldrig träffat en man som betett sig på det sättet. Tycker alltid man märker på män när dom inte är intresserade och jag har aldrig träffat någon som uttryckt så starkt att han varit förälskad och att han vill att det ska vara vi till att göra en sådan tvärvändning, men någon gång ska väl vara den första antar jag. Jag har varit väldigt hjärtekrossad och ledsen, men börjar känna mig bättre nu.
MEN till det som jag funderar och tänker på mycket just nu är att vad ska man ha en man till egentligen? Låter kanske lite fånigt och att det väl är upp till var person att bestämma, men ibland tycker jag att samhället är så inriktat på att man måste leva i en relation annars är man misslyckad. Jag har tidigare varit gift och är nu skild och i det förhållandet var vi väldigt olika och tog inte fram varandras bästa sidor vilket gjorde att vi inte var lyckliga med varandra. Efter att jag blev så bränd nu senast så känner jag som att jag inte vågar/orkar träffa någon igen. Jag vill inte utsätta mig för det en gång till. Tycker att det är sån konsumtion av människor just nu. Det dejtas så rått hit och dit och att man inte är beredd att försöka lära känna personen lite bättre innan man kastar in handduken.
Vad har ni för erfarenheter och tankar?