Du som har lyckats gå vidare efter en väldigt destruktiv relation

Oj! Känner verkligen igen mig i dig och är idag fortfarande kvar i reaktionen.... hur länge har du varit ifrån honom? Har ni någon typ av kontakt överhuvudtaget?

Usch jobbigt att höra. Jag lämnade honom för ca 3,5 månad sedan, eftersom vi har ett gemensamt barn måste vi ha fortsatt kontakt vidrigt nog. Han smsar när hans nya tjej är på jobbet/sover..:/ Men har bestämt att sluta svara för även om vi inte kärlekspratar så får jag ångest av hans nonchalans.

Vill du lämna?

Jag satt och googlade lite och fann detta, www.aftonbladet.se/nyheter/godanyheter/a/4ao09/vaga-lamna-dalig-relation--har-ar-basta-raden
Tyckte det var inspirerande och fanns dessutom som e-bok att strömma direkt och läsa

Jag skrev det här inlägget 2015 ''Jag är rädd för min man''
www.familjeliv.se/forum/thread/75058698-jag-ar-radd-for-min-man

Jag skrev såhär: ''Det är jobbigt. Att leva såhär. Är rädd att han ska bli arg, att han ska kliva över gränsen och slå mig eller döda mig.

När vi bråkar och han är frustrerad och intr haft tillräckligt med sex, då blir han aggressiv. Han vill skrämma mig, säger att han ska slå in mitt pannben, att han kommer bryta min arm eller att han vill att jag dör. Jag blir vettskrämd. Jag gråter och han spärrar upp ögonen och ser galen ut. Han har bara slagit mig en gång, och då skrek jag så högt att han blev rädd att någon skulle höra. 

Jag är rädd att der ska gå från hot, svordomar och skrik till att han en dag kommer göra det.

Jag skulle skrivit "lämna honom" men det är inte så enkelt.

Vad kan jag göra i stunden, när jag är rädd? Jag känner mig så ensam. Finns det någon där ute som kan prata med mig?''

Nu har jag lämnat efter flera års plågande. Jag kan säga, att jag ALDRIG varit lyckligare. Det kommer vara tufft i början, men du kommer att hitta sätt att trösta dig själv som får dig att MÅ BRA. 

Kram