Vet inte vad jag skall göra...

Jag tycker det låter som rätt beslut som du är inne på, att göra abort..

Varför? 

Tycker absolut att du ska behålla och kanske träffa någon annan vid sidan av för att få lite uppmuntran till livet eftersom din sambo inte verkar uppskatta varken dig eller hur du ser ut!

Det är ju bara du själv som kan avgöra. Utifrån vad du skrev i trådstarten så låter du ju inte så sugen på ett till barn så i så fall är det kanske lika bra att göra abort....

Det enda som inte är ett själv till abort av alla dem du räknade upp är att det kanske skulle bli missfall, blir det det då blur det men det är ju inget skäl till abort.

Men dålig relation, att inte orka, att känna sig för gammal, vilja ha egentid är alla goda skäl till att inte vilja ha ett barn till.

Hej! Du är inne i den tuffaste delen av graviditeten där man blir deppig, massa trötthet illamående och hormoner som gör att man könner att allt äe skit. Då är det lätt att sådana tankar kommer. Men det kommer snart kännas bättre och då får du lust och glädje till graviditeten igen. Jag tycker inte du ska göra abort. Det blir urmysigt för dig och dotternmeden bebis. Hon kommer kunna hjälp till jätte mycket.

Mannen kan du byta ut vid lämpligt tillfälle.

Lycka till och grattis till graviditeten.

Hej! Du är inne i den tuffaste delen av graviditeten där man blir deppig, massa trötthet illamående och hormoner som gör att man könner att allt äe skit. Då är det lätt att sådana tankar kommer. Men det kommer snart kännas bättre och då får du lust och glädje till graviditeten igen. Jag tycker inte du ska göra abort. Det blir urmysigt för dig och dotternmeden bebis. Hon kommer kunna hjälp till jätte mycket.

Mannen kan du byta ut vid lämpligt tillfälle.

Lycka till och grattis till graviditeten.

Svårt, min erfarenhet är att man aldrig är riktigt redo att bli mamma. Rent känslomässigt så är det ett barn som alltid kommer att vara älskad och under uppsikt av dig oav ålder.

Har fått två barn och älskar dom mer än något annat, men rädslan har alltid funnits där, kommer de vara friska, kommer jag kunna älska dessa två lika mycket?

Kommer jag vara bra nog? Kommer min partner och jag klara alla svårigheter och sömnlösa nätter som barn innebär? Osv.. förlossningen var tex mer skrämmande andra gången, för då visste jag vad det handlade om, även oron var värre andra gången. Barn är livet, men dom kommer med ansvar och om du känner oro för att binda upp ditt liv till ett barn, då tycker jag att det är oansvarigt att skaffa barn. Men att vara kring 40 och skaffa barn är inget konstigt i dag, när allt fler vill göra karriär först.

Men om det skrämmer dig och känns uppoffrande att bli med bebis, då tycker jag att du ska prata med din man, han kanske vill vara föräldrarledig tex, så är du snabbare ut i arbete och inte känner dig alltför låst hemma. Minns att jag tyckte det var väldigt tufft, men mannen var inte så delaktig i småbarnsåren.

Nästan alla kvinnor känner modersinstinkt naturligt i sig, att vårda och vara omhändertagande är ingen direkt ansträngning och känns inte direkt uppoffrande, men prata igenom dina rädslor med din man. Gör inte abort om du inte VERKLGEN vet att du aldrig vill ha ett barn till.

Jag förstår din oro, jag är i en liknande situation, förutom att abort inte förekommer i min tankevärld. Vi har två barn på 8 och 10 och jag hade börjat ge upp hoppet om ett tredje barn, dessutom börjar livet va bekvämt med så stora barn. Nu är jag i v 10, graviditeten kom som en total överraskning. Fick missfall för fyra år sen och trodde vi inte kunde få fler barn. Just nu mår jag pyton och vill inte alls vara gravid. Men jag tänker inte bara på glädjen för mej och min man, utan även för syskonen. Det är en rikedom att ha syskon! Tänker på din dotter som är ensambarn, vilken rikedom för henne att få ett syskon! Tänk så skönt att dela på ansvaret tex när ni, hennes föräldrar blir äldre. Vill du verkligen ta detta ifrån henne för att du ville ha egentid? Den tiden kommer ändå. Gör inget du ångrar, du kan aldrig få tillbaka ditt barn. Styrkekram!

Det är bara du själv som kan avgöra, behåll om du känner så.