Forum Uppfostran - Förälder
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Hjälp! Mina barn äger mig :(

    Ons 12 dec 2018 23:32 Läst 0 gånger Totalt 12 svar
    Ons 12 dec 2018 23:32

    Ägd av mina egna barn..

    Jag har tappat kontrollen. Mina barn bokstavligt talat äger mig.. Dom är 7år, 5 år och 2. Den yngsta är okej men ser ju såklart hur sina syskon gör. Värst är 7-åringen. Hon käftar emot, vägrar sova på kvällarna, vägrar sova i egen säng. SKA ha paddan, SKA lyssna på saga osv och säger jag nej så vrålar hon och kan göra i över en timme.. Efter min separation då barnens pappa lämnade mig när jag väntade nr. 3 blev jag djupt deprimerad. Mitt sett att hantera min vardag som ensam nybliven 3 barns mamma var just att ge de två större de dom ville för att slippa konflikter. Det ska jag inte sticka under stolen med.. Detta har ju då lett till att dom helt enkelt ställt in sig på att få precis som dom vill med lite tjat. Dom ser hur de tär på mig att äns höra tjafs. Jag vill vara konsekvent men blir bara fel. Dom skriker och jag skriker. Värst är kvällarna/nattningen.. Jag känner mig som en fruktansvärd dålig mamma för jag har tappat kontrollen. Det är inte jag som bestämmer här utan dom, även om jag i många fall bestämmer. Men jag e så trött på detta ständiga tjat, bråk och osämja varje vecka dom kommer hit från sin pappa. Det är ingen kvalitets tid längre de e bara jobbigt.. vad gör man? Vart kan man få hjälp? Jag vill ju vara en bra mamma som kan hjälpa dom växa till självsäkra och trygga individer. Just nu känns de som att jag bara ger dom kaos.

    Någon som känner igen sig?


    -
  • Ons 12 dec 2018 23:55 #1

    Fan jag förstår ditt problem, själv är jag pappa till 14,12,9 och allting funkar bra!

    Se till att bryta ner problemet, fasta sovtider, få den yngsta i säng först, sedan den andra!, den äldsta lägger sig troligen själv!

  • Tor 13 dec 2018 00:02 #2

    Om det vore så enkelt :( Yngsta somnar sen brukar jag natta 5 åringen där blir det också tjafs innan han går med på Att sova och 7 åringen vägrar sova i sin säng och tvingar sig själv att va vaken till sent 22-23... helt orimligt!


    VonDyzzel skrev 2018-12-12 23:55:39 följande:

    Fan jag förstår ditt problem, själv är jag pappa till 14,12,9 och allting funkar bra!

    Se till att bryta ner problemet, fasta sovtider, få den yngsta i säng först, sedan den andra!, den äldsta lägger sig troligen själv!


    -
  • Tor 13 dec 2018 00:07 #3

    Hur går det för pappan när han ska lägga dem?

  • Tor 13 dec 2018 00:17 #4

    Kanske prova dela lite på dem så du inte har alla samtidigt vv eller hur ni har det. Låt dem gå lite omlott så du får tid enskilt med var och en. Då blir de mer sedda, ni får bättre relation och du orkar säga emot om det bara är en. Vet hur tungt det kan vara om båda vill olika.

  • Tor 13 dec 2018 05:42 #5

    Sätt hörlurar på. Gör dina sysslor. Skrik inte. Handla. Skön musik. Tror de tröttnar på sig själva efter ett tag.

  • Tor 13 dec 2018 07:55 #6

    Sätt dig med barnen och sätt upp tydliga regler. Och vad som gäller när man håller dem och bryter. Skriv upp tydligt på en tavla.

    T.ex har vi haft i olika perioder att man ska duscha utan bråk varannan dag, gå och lägga sig utan bråk och kanske en sak till. Håller de det får de veckopeng på fredagen. Eller nån annan liten belöning.

    Med sonen har vi nu klä på sig utan bråk, inga fula ord och sitta vid middagsbordet så får han padda sen.

    Och det vintigaste: ge inte med dig . Stå på dig. Men bestraffa inte det dåliga beteendet utan belöna det bra.

    Involvera de mer i vardagen och be dem om hjälp men t.ex matlagning. Så känner de sig duktiga.0

  • Tor 13 dec 2018 08:53 #7

    Tack för tipset!

    Jag läser en bok om barnuppfostran också där de förklarar de dåliga med både belöning och bestraffning.. Därför är jag orolig och använda det med då det istället signalerar till barnen att sköter jag mig får jag belöning av mamma å papppa och att de blir en ond cirkel eftersom de alltid kommer förvänta sig belöning för gott beteende. Vilket sänker deras självkänsla. Men jag vet inte :/


    mammatill6 skrev 2018-12-13 07:55:32 följande:

    Sätt dig med barnen och sätt upp tydliga regler. Och vad som gäller när man håller dem och bryter. Skriv upp tydligt på en tavla.

    T.ex har vi haft i olika perioder att man ska duscha utan bråk varannan dag, gå och lägga sig utan bråk och kanske en sak till. Håller de det får de veckopeng på fredagen. Eller nån annan liten belöning.

    Med sonen har vi nu klä på sig utan bråk, inga fula ord och sitta vid middagsbordet så får han padda sen.

    Och det vintigaste: ge inte med dig . Stå på dig. Men bestraffa inte det dåliga beteendet utan belöna det bra.

    Involvera de mer i vardagen och be dem om hjälp men t.ex matlagning. Så känner de sig duktiga.0


    -
  • Tor 13 dec 2018 08:59 #8
    Friida11 skrev 2018-12-12 23:32:42 följande:

    Ägd av mina egna barn..

    Jag har tappat kontrollen. Mina barn bokstavligt talat äger mig.. Dom är 7år, 5 år och 2. Den yngsta är okej men ser ju såklart hur sina syskon gör. Värst är 7-åringen. Hon käftar emot, vägrar sova på kvällarna, vägrar sova i egen säng. SKA ha paddan, SKA lyssna på saga osv och säger jag nej så vrålar hon och kan göra i över en timme.. Efter min separation då barnens pappa lämnade mig när jag väntade nr. 3 blev jag djupt deprimerad. Mitt sett att hantera min vardag som ensam nybliven 3 barns mamma var just att ge de två större de dom ville för att slippa konflikter. Det ska jag inte sticka under stolen med.. Detta har ju då lett till att dom helt enkelt ställt in sig på att få precis som dom vill med lite tjat. Dom ser hur de tär på mig att äns höra tjafs. Jag vill vara konsekvent men blir bara fel. Dom skriker och jag skriker. Värst är kvällarna/nattningen.. Jag känner mig som en fruktansvärd dålig mamma för jag har tappat kontrollen. Det är inte jag som bestämmer här utan dom, även om jag i många fall bestämmer. Men jag e så trött på detta ständiga tjat, bråk och osämja varje vecka dom kommer hit från sin pappa. Det är ingen kvalitets tid längre de e bara jobbigt.. vad gör man? Vart kan man få hjälp? Jag vill ju vara en bra mamma som kan hjälpa dom växa till självsäkra och trygga individer. Just nu känns de som att jag bara ger dom kaos.

    Någon som känner igen sig?


    Det låter jobbigt för dig. Det går ju upp och ner i föräldraskapet hur man känner sig men mår man dåligt i allmänhet så påverkar det ju också den biten.

    Mitt råd är att du inför fasta rutiner för så mycket som möjligt och framför allt padda/skärm-tid och sovtider/rutiner. Då lär del de sig vad som gäller och det blir lättare för dig att hålla fast vid det ni har bestämt istället för att hela tiden förhandla.

    Mina barn får ha padda kl (från tidigast)18-20. Kl 20 är det tandborstning, handtvätt, hårborstning. Sen läser jag för dem sen är det sovdags- jag nattar dem ihop, de delar rum. Skulle det kunna vara en lösning?

    Du hade ju kunnat lägga den lilla när dina stora har paddan/tv?
  • Tor 13 dec 2018 22:09 #9

    Varje kommun ska erbjuda föräldrastöd via bvc/familjecentral. Ring och kolla med bvc eller om de har en kurator ansluten dit. Ibland har de föräldrakurser där man får diskutera och identifiera sina problem i grupp.

    Jag gick en kurs när äldsta var typ 3 år. Mycket handlar om att låta barnen bli sedda en och en till 100% en stund varje dag. Uppmuntra positivt beteende mm. Oftast är övergångarna svårast som i ert fall låter det som med läggningarna. Jag tror boken vi jobbade utifrån hette De underbara åren 3-8 år. 

    Jag känner att jag har ett barn med mycket humör, trotsåldrarna har aldrig gått över utan bara mattats av lite grann i perioder och hon är 8 år nu. Nu har jag fått ge henne massor av tid sedan pappan och hans flickvän separerade utan att hon tog adjö och dotterns sorg efter farmor poppar upp igen så hon har varit arg mer eller mindre i flera veckor. Nu har hon fått börja prata med skolans kurator, så jag hoppas det ska hjälpa också.

  • Tor 10 jan 15:59 #10

    Hur är de hos pappan? Kan det vara så enkelt att det är en massa bråk och tjafs när de kommer hem för att de inte "vågar" hemma hos pappa? Att de känner sig tryggare med dig och därav så får du hela smällen när de kommer hem igen?

    Du behöver hjälp att bryta den dåliga cirkeln. Hjälp att ta fighten att introducera nya vanor. Detta är svårt att göra när man behöver ha rutiner för att kunna klara av skolgång etc men kan vara värt det ändå. Det gäller bara att hålla ut. 

    Med de stora barnen så kan du ju även ha "familjeråd" på deras nivå så de känner att de har en viss form av inflytande över de nya reglerna och rutinerna. 

    Den äldsta kan även fortfarande vara kvar i "lilla tonåren".

  • Tor 10 jan 16:18 #11

    På paddan kan man ställa in skärmtider (om den har tillräckligt nytt IOS). Det är superbra, då kan de sitta och hålla i paddan och skrika hur mycket de vill för apparna fungerar ändå inte.

    Börja med att bestäm vad som är viktigast. Prioritera sen dessa och sätt regler och se till att de följs. Det blir lätt övermäktigt att välja alla fighter samtidigt.

    Fundera på om det är viktigt att 7-åringen sover i sin säng? Vad är alternativen? Prata med 7-åringen och fråga hur denne vill lösa sov-situationen. Egna sängen kanske inte känns bra men kanske duger en madrass nedanför din eller i något av syskonens rum, då är ju givetvis motkravet att då ska läggningarna fungera. Annars är det tillbaka till egna sängen.

    Mina barn är riktiga nomader, i natt sov 8 och 10-åringen på madrasser nedanför dubbelsängen och 12-åringen snodde 8-åringens säng. Den enda som sover statiskt är 14-åringen men de andra flyttar runt med madrasser och väljer olika sovsällskap och jag låter dem hållas så länge de sköter det själv, lägger sig rätt tid och inte ligger och surrar. Kan de inte sköta det så är det tillbaka till egna rummen men det funkar klockrent 95% av tiden.

    Överlag tror jag 7-åringen kan ha mycket klokt att komma med om ni resonerar men då måste ni göra det när de andra sover eller inte är med. Lyssna, sätt gemensamma regler och sen är det tyvärr bara att bita ihop och se till att de följs. Det blir ju lättare med tiden, när barnen väl vant sig vid nya regler och att de efterföljs brukar de t o m uppskatta att det finns ramar.

  • Tor 10 jan 17:13 #12

    Hej! Väldigt mycket kan underlättas genom struktur, tydlighet och förberedelser. Barnen behöver veta innan vad som gäller, ramar är jätteviktigt för små barn. Håller med om att straff inte är bra utan fokusera på att försöka förebygga problemen. Skriv ner de situationer som är kritiska och fundera på vad du tror går fel. Diskutera med barnen vad ni har för regler och vad du förväntar dig av dem. Belöningar bör inte överanvändas däremot kan positiv förstärkning ALDRIG vara fel!! Lyft fram sådant som de gör bra, och överös med beröm. Gärna inför de andra barnen. Tex. "vad bra Anna att du ställde undan disken, vad glad jag blir". 

    Hota aldrig med sådant som du inte kan hålla. Till exempel att "om ni fortsätter blir det inget godis på helgen", och sedan blir det godis iallafall.. Blir det kaos i någon situation är det bästa att försöka behålla lugnet, känslor brukar smitta av sig. Prata om situationen när alla är lugna istället och red ut vad som gick fel. Avledning/distraktion brukar också vara bra med små barn om de är upprörda. Alltså att snabbt hitta något annat att fokusera på så att de glömmer bort att de är arga/ledsna Flört Lycka till! 

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll