• Äldre 14 Dec 14:55
    868 visningar
    16 svar
    16
    868

    RMC malmö

    Jag och min sambo har under 1,5 år försökt att bli gravida. Första halvåret gick utan någon mens. Jag har sedan april förra året genomgått letrozolbehandlingar varannan månad varav de 2 sista försöken gett mig fina ägglossningar. Fick även en egen ägglossning månaden mitt i mellan.

    Vi skickade för en vecka sedan in en remiss till RMC i Malmö för vidare utredning. Har haft lite oro inför det då jag äntligen känner att vi börjat komma någon vart med letrozolen samtidigt som jag känner att det kanske krävs mer hjälp.

    Idag ringde de på RMC och de har en tid redan nästa torsdag vilket hon kallade "boksamtal och sprutinformation" fick smått panik. Dels hade vi förväntat oss flera månaders väntetid och bearbetning och sen hade vi inte förväntat oss orden ivf direkt ytan mer en utredning för att se vad nästa steg är för just oss. Jag känner olust men samtidigt kanske detta är vår chans.

    Vad tycker ni vi ska göra? Ska vi behålla tiden eller ska vi låta den gå till någon annan och behålla vår plats i kön?

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2018-12-14 14:57
    Menar naturligtvis IVFsamtal inte boksamtal*

  • Svar på tråden RMC malmö
  • Äldre 14 Dec 18:48
    #1

    Tycker absolut ni ska ha kvar tiden ni blir erbjudna det kan ändå ta tid tills allt är klart. Sitter med mitt 3de missfall just nu fick också veta att jag ska få remiss skickad till RMC Malmö. Hoppas verkligen jag också får kontakt med dem snart

  • Äldre 14 Dec 21:05
    #2

    Beklagar verkligen missfallet! Så fruktansvärt det måste kännas:( har du gått på någon behandling tidigare eller har du blivit gravid på naturlig väg? Tack snälla du för ditt svar. Vi har landat lite i tanken nu och som du skriver så kan processen vara lång.

  • Äldre 14 Dec 21:10
    #3

    Nä Jag har en dotter på 2.5 år som jag blev gravid med på naturlig väg och samma med dessa 3 graviditeter =/

    Va bra! Man får lite hopp iaf när man vet att man kommer få hjälp. Hur gamla är ni?

  • Äldre 14 Dec 23:25
    #4

    Okej. Vad skönt att ha en liten iaf som ger lite glädje i all sorg och ledsamhet!

    Ja samtidigt som jag tycker det känns otroligt läskigt och overkligt.

    Jag är 28 och min sambo 30 så än finns tid.

    Hur gamla är ni? :)

  • Äldre 14 Dec 23:56
    #5

    Ja precis men de även svårt att vara en mamma på topp i såna stunder tar mkt på energin och humöret.

    Jo kan förstå det men ett steg närmare målet :)

    Aha joo sammahär nästan Jag är 29 och min man är 30. Känns lite skönt att prata med någon i liknande sits. Delar nämnligen inte med mig så mycket av detta till mina vänner och familj.

  • Äldre 15 Dec 09:49
    #6

    Det kan jag verkligen tänka mig. Måste vara svårt att hålla skenet uppe alltid när man kanske egentligen bara hade velat dra huvudet över täcket vissa dagar.

    Okej ja då är vi verkligen i samma tid i livet:)

    Håller med. Jag har varit väldigt öppen kring vår barnlöshet med våra nära. Dels för att jag vill kunna vara ledsen när det behövs men också för att minska skammen som jag tycker finns i samhället. Vi är så otroligt många som kämpar och ändå är det sånt hyshpysh kring det.

    Jag tycker dock också att det är fantastiskt skönt att ha någon att prata med som vet vad vi går igenom. Jag känner mig väldigt ofta ensam i min sorg då ingen riktigt kan förstå hur jag känner. Ibland förstår inte ens min sambo..

    Känner du så att du har starkare känslor kring vissa situationer än din partner?

  • Äldre 15 Dec 14:04
    #7

    Ja verkligen. Alltså jag har också vart öppen kring mina missfall men detta sista missfallet kände jag att jag inte orkar prata om ens. Det blivit alldeles för känslomässigt jobbigt att berätta om och om de för alla men jag håller med dig ang skammen som finns i samhället kring missfall idag.

    Jo absolut. Jag får ju stöttning ifrån min man osv han försöker förstå men Jag känner att han kanske känslomässigt förstår hur jag känner. Det är svårt att sätta ord på känslorna man känner. Ofta känns det som folk förminskar känslorna kring missfallen. Får ofta höra tur att de bara var vecka 9 eller tänk att du faktiskt redan har en dotter. Det kan jag känna är otroligt jobbigt.

    Känner du att din partner förstår dina känslor fullt ut?

  • Äldre 15 Dec 14:45
    #8

    Jag kan tänka mig det. Har själv aldrig plussat så inte ens varit nära det du upplevt. Kan dock tänka mig alla mixade känslor när man ena stunden är otroligt glad och nästa stund så otroligt ledsen!

    Jag har velat ha barn i många år medan min sambo kände sig redo när vi börja så min barnlängtan har funnits väldigt länge. Kanske därför det gör ännu ondare att det tar sån tid för oss.

    Han försöker verkligen vara ett bra stöd men ibland känner jag att han hellre blundar än pratar. Han tycker väl att vi ska avdramatisera vår barnlöshet då han är säker på att det snart kommer bli vår tur medan jag har svårare att se det så.

    I vilken vecka har misstanken kommit?

    Har ni fått någon förklaring till varför du får missfall? Har de varit tätt eller en tid mellan dem?

  • Äldre 15 Dec 16:12
    #9

    Jo det är det fast någonstans så är det lite lättande att man kan ju bli gravid jag tror själv att ovissheten om man ens kommer kunna någonsin få ett pluss på stickan är mer psykiskt jobbigt. Eller jag är så kluven vart så himla jobbigt med missfall med. Känns som jag vart så naiv trodde aldrig att ens någon sånt kunde hända mig. Första missfallet vart i vecka 14 det andra i vecka 10 och det senaste vecka 6. Fått dessa missfall inom loppet av 1.5 år typ.

    Kan förstå vad du menar med att din sambo blundar. Mim man är det samma han har hela tiden en positiv inställning medan jag tror vi tjejer vet lite mer gällande barnlöshet o missfall etc. för vi surfar så otroligt mycket och vet mer. Liksom vi vet det kan bero på sköldkörtel, äggkvalite, ägglossning, avsaknade spermier man läser såååå mycket speciellt här på familjeliv så vi målar nog upp en mer dramatisk framtid med. Men negativt test månad efter månad känns nog som ett slag i ansiktet med. Psykiskt nedbrytande totallt. Du får rätta mig om jag är helt ute o cyklar ????

  • Äldre 15 Dec 17:24
    #10

    Ja det tär något fruktansvärt på mig. Har verkligen mått dåligt över detta. Dock har vi kommit många steg på vägen då jag första året inte ens hade någon mens/ägglossning. Dessutom fick jag i samma veva svåra cellförändringar som jag blev tvungen att operera bort. Så varit mycket som varit psykiskt påfrestande den första tiden av vårt försök till barn.

    Just nu ser jag ändå ljusare på det än någonsin typ eftersom jag ändå fått tre fina ägglossningar. Tre försök är ju faktiskt ingenting även för ett vanligt fungerande par. Så hoppas hoppas att det ändå snart är vår tur.

    Usch vecka 14 var ändå rätt sent:( beklagar verkligen alla tre missfall!

    Ja jag tror du kan ha mycket rätt i det Internet kan vara djävulen ibland samtidigt som man inte kan låta bli att söka på diverse saker.

    Jag tror min sambo också försöker göra mig lugnare genom att försöka avdramatisera det hela och när man försökt så länge så tär det såklart på både han och mig.

    Har du gjort någon utredning som gör att du vill ha en remiss till RMC?

  • Äldre 15 Dec 20:15
    #11

    Förstår dig helt o hållet. Så himla jobbigt med alla dessa problem som bara fortsätter känns det som. Fick också en polyp i livmodern efter ett av missfallen som man va tvugen att ta bort =/

    Hoppet är det sista som lämnar! Klart det låter ju jätte positivt håller tummarna att ni får ert pluss snart!

    Ja asso tror det är svårt för partner att förstå exakta känslan med. Har du tackat ja till tiden nu nästa vecka?

    Jo men de e typ rutin grej tror jag inom vården får man 3 missfall irad så får man rätt till utredning. Så de är dem på kvinnokliniken som skickat remissen till RMC.

  • Äldre 15 Dec 22:39
    #12

    Usch ja. Det är otroligt påfrestande när man känner att man inte kommer någon vart och som för min del har det varit väldigt mycket frustration att inte känna min egna kropp eller att inte veta vad som komma skall. Därför har jag varit så otroligt tacksam nu de sista 3 månaderna. Antingen är jag gravid eller så kommer mensen. Att det i detta fall inte kan vara något annat.

    Det är sådant "normala" par antagligen tar lite för givet men som får mig att hoppa av glädje haha.

    Okej då förstår jag. Hoppas du får tid snart då. Tydligen var vi extremt långt bak i kön men de som var före oss tog inte telefonen, lämnade inget nr eller felaktigt nr så hon tyckte att vi skulle vara väldigt tacksamma typ. Jag blev mest livrädd... haha

    Ja vi har tagit ett beslut nu att behålla tiden. Eftersom vi inte vet vad som kommer sägas så får vi utgå att det blir bra. Vi blir ju knappast tvingade till något. Blev nog mest chockad igår med då vi förväntade oss en väntetid på minst 3 månader och det går inte ens en vecka.

    Har ni försökt till syskon längre tid än 1,5 år?

  • Äldre 16 Dec 09:11
    #13

    Precis pendla mellan hopp och förtvivlan hela tiden =/ Jo precis förstår vad du menar. Jag har själv vart i den situationen allt gick så himla smidigt första graviditeten så jag tog att vara gravid förgivet typ.

    Vilken himla tur! haha kan förstå det man hör ju hela tiden att de tar så lång tid att få hjälp osv. Ja de gjorde ni rätt i tycker jag :) Du får uppdatera hur det gick på första mötet.

    Jo alltså 2 år nu faktiskt. Vi började december 2016 för vi ville ha täta syskon och sen 10 månader senare kom första plusset som inte varade särskilt länge. Vart i malmö bor ni?

  • Äldre 16 Dec 20:34
    #14

    Ja det är nog väldigt lätt att göra det och kan tänka mig att det blir ännu lättare när ni hade det enkelt första gången.

    Ja vi tog beslutet igår efter en del oro och ångest men så tänkte vi att vi inte kommer bli tvingade till något vi inte är redo för och kan säkert vara bra att få någon annan läkares åsikt också:)

    Vi bor faktiskt inte i Malmö utan bor i Lund. Tydligen är det till RMC man blir remitterad till hos min gynläkare.

    Hur har din upplevelse varit när du uppsökt hjälp kring er historia?

  • Äldre 17 Dec 10:39
    #15

    Jag hade definitivt behållt tiden! Det blir ju inte tal om att börja direkt ändå.. först jul/nyår, sedan beroende på när du får mens. Jag blev nekad behandlingsstart två gånger innan vi fick köra igång, så även om de tar in en snabbt på info så behandlar de bara ett visst antal par i månaden!

    Önskar er stort lycka till :)

    Vi fick en son via IVF på Rmc i Malmö. Blev gravid på första återföringen vid IVF, dessförinnan gjorde vi insemination, på utredningen visade det sig även att mitt sköldkörtelvärde vart dåligt och det tog ett år att ställa in..

    Vi hade första besöket i februari 2015 och sonen föddes januari 2018 - så bara för att ni får tid snabbt betyder det inte att det är dags att börja med behandling ännu! Vi hade Emir och Christof som läkare, mycket bra bemötande och behandlingar! Som sagt - lycka till :)

  • Äldre 17 Dec 13:21
    #16

    Tack för ditt svar:)

    Vi tog beslutet att behålla tiden. Tror inte heller att det kommer gå fort. Jag tror dessutom att det kanske kommer finnas andra alternativ för oss först innan vi går vidare till IVF så vi går dit med ett öppet sinne.

    Vad var anledningen till att du sökte hjälp? Upptäckte de inte dina problem med sköldkörteln förrän ni fick remiss till RMC?

    Det måste varit underbart den dagen ni fick reda på att ni vänta ert lilla mirakel!

    Hur känner ni kring syskon? Och hur funkar det då? Jag är så orolig över det då jag alltid sett mig själv med minst 2 barn.

Svar på tråden RMC malmö