Dottern vill hänga m kompisarna i helgen. De planerar gå runt i affärerna o handla kläder. Min dotter frågade mig om hon får köpa kläder. Jag ger henne pengar när hon behöver men just behöver hon inga kläder. Jag sa till henne att hon kan få pengar får att äta ute m dem istället men då hon blev lite ledsen o sur på mig. Är jag hård mot henne?
Skulle jag ge henne pengar till sådant? Hur mycket är det rimligt?
Hon är 14 år.
Jag tycker det är rimligt att hon får månadspeng och själv kan handla det hon behöver när hon vill.
Det är omöjligt att svara på och beror helt på den enskilda situationen (hur ofta händer detta, hur är er ekonomi, hu rmycket ber hon om, sov, sov...)
Är det här första gången hon frågar och du har ekonomi till det så tycker jag att hon kan få en slant. Är det första gången hon ska gå på stan med sina vänner och "shoppa" så är det så klart en stor händelse och betydligt roligare om hon kan köpa något. Sen kan ni sätta er ner och fundera på hur ni ska sköta klädinköp framöver, det verkar som att hon nu vill ta större eget ansvar för det.
Är det föresten möjligt att det är dottern som skriver detta?
Är det föresten möjligt att det är dottern som skriver detta?
Mina barn fick ha sitt barnbidrag från typ 13-årsåldern. Innan gick vi igenom vad det skulle räcka till.
Jag köpte de kläder som behövdes, men ville de köpa t.ex en snygg tröja så fick de såklart det om de hade kvar pengar av barnbidraget. Äta eller fika på stan var sånt som barnbidraget skulle räcka till om det var något de ville göra!
Börja ge henne en månadspeng istället för när hon behöver. Då lär hon sig hushålla med pengarna och att spara så att hon kan köpa de saker hon vill och behöver.
Då slipper ni hamna i den här situationen, där hon anser att hon vill/behöver men du tycker att hon har tillräckligt.
Jag tycker att gå på stan med kompisar och köpa egna kläder är den sak som är bra för unga tonåringar, de lär sig lite ansvar och vad saker kostar.
Om du redan gett henne pengar denna månaden och hon slösat ut dem, och du har råd, så hade jag om jag var du, gett henne en 500lapp eller liknande. Hon kan ju få jobba lite hemma för dem. Nu är det ju snart jul så låt henne hjälpa till lite med storstädningen tex. Dammsuga och moppa alla golv kanske, eller städa badrummet eller liknande.
Kul att du säger det, det var precis det jag tänkte att de kunde göra
Fick barnbidraget från 13års åldern. Det räcker till kläder och nöjen.
Inte sockar eller underkläder? Hon får givetvis acceptera att hon inte behöver något så om hon inte kan motivera varför hon behöver en specifik sak så tycker jag inte att du ska ge med dig. Det är snart jul också.
Får hon månadspeng?
När jag var 14 fick jag månadspeng att använda till sådant som jag ville köpa. Det räckte ofta till några klädesplagg, kontantkort till mobil, fika och sparande. Det var aldrig något prat om att jag gjorde onödiga köp när det kommer till kläder. Det fick jag hålla koll på själv. Sätt er ner och diskutera en rimlig summa och vad du förväntar dig att det ska räcka till.
Det är jul. Hon är 14. Ge henne 300 kr och säg att hon får göra vad hon vill med dem och att hon ska komma ihåg att äta lunch.
Nästa år är det hög tid att börja ge henne månadspeng. sitt ner med henne i mellandagarna och gå igenom hur mycket och vad den ska räcka till. När mina var 14 så fick de hela barnbidraget och det skulle räcka till sk roligheter ink roligare kläder, smink, dyrare hygienartiklar om de ville ha det, småinköp/fika med kompisar osv.
Att gå på stan och shoppa kläder med kompisar ingår i tonårstiden. Det är rätt dumt att i det läget som förälder anse att "du har tillräckligt", och erbjuda fikapengar. Shoppa kläder, prova ihop, testa parfymer är en umgängessysselsättning.
Dags att inse att hon börjar bli vuxen, och får välja sina inköp själv inom de summor hon har.....och själv backa undan lite.
Sesan är man göad, tacksam och tillgänglig under de stunder då de VÄLJER ens sällskap, eller vill prata om någonting.
Mvh mamma till 3 tonårsdöttrar, som shoppat egna kläder sedan de var 12 år
Det beror helt på. Jag hade ingen månadspeng utan fick pengar när jag behövde och bad om det. Men mina föräldrar var goda förebilder när det gäller konsumtion och jag kom ofta hem med pengar över. Hade inget behov av att sätta sprätt på pengarna.