• Anonym (winki­e)
    Äldre 17 Dec 16:17
    16301 visningar
    177 svar
    177
    16301

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Jag har lärt känna en av mina kollegor mer och mer sista tiden. Han är singel och lite yngre än mig, och är jätteflirtig. Jag vet inte om jag är särskilt utvald eftersom han är väldigt trevlig och glad mot alla, och sprider glädje med sina skämt och så.

    Men det känns som att han drar sig mer och mer till mig. Han sätter sig bredvid mig på möten, slår sig ner vid fikabordet om jag sitter där men inte annars...Vi hade en aw och pratade väldigt mycket häromveckan t.ex. Så mycket att jag kände att det kanske såg illa ut utifrån eftersom jag är gift och har barn. Han följde med till baren, satte sig med mig igen, kom och anslöt till mitt nya samtalsgäng när jag manövrerat bort mig själv från "oss".

    När vi sedan gick vidare satte han sig med mig igen och vi fortsatte vårt snack om allt och inget. Då kändes det mer ok eftersom det bara var han och jag och en annan kollega och hans kompisar med. Han är liksom inte obehagligt efterhängsen på något sätt utan verkar bara uppskatta mitt sällskap. Jag gillar ju honom oxå, men tänker att man måste liksom sköta det med lite stil.

    Så idag så har det fortsatt. Jag har läst på lite om flirtsignaler och han gör verkligen allt: Ler stort, skämtar, har ett öppet kroppsspråk, ser en noga i ögonen när vi pratar, lyssnar på vad man säger, är hjälpsam osv osv. Jag är såklart glad och skojar tillbaka och jag gillar uppmärksamheten. Samtidigt undrar jag lite om det kan ses som opassande av andra, t.ex min andra kollega som ser oss interagera ganska mycket. Det måste ju vara helt uppenbart att vi flirtar med varandra för honom.

    Jag vill liksom visa att jag uppskattar min flirtande kollega och ge honom självförtroende i att han är attraktiv och verkar vara en jättehärlig person. Men jag vill ju samtidigt inte att han ska tro att jag är intresserad eller få känslor för mig. Han vet ju att jag är gift.

    Vad tycker ni om situationen? Kan jag fortsätta flirta för att det är kul eller kan det ses som taskigt eller opassande?

  • Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 17 Dec 16:29
    #3
    Mongoliet skrev 2018-12-17 16:21:45 följande:

    Fråga din man hur du ska gå tillväga.


    Risken är ju att han blir svartsjuk helt i onödan. Jag tycker att det är roligt att han flirtar eftersom det också ger mig en liten ego boost. Eftersom jag är äldre och känner mig passé på marknaden så är det kul, men oskyldigt som sagt.
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 17 Dec 16:38
    #6
    Kjell2 skrev 2018-12-17 16:33:03 följande:
    Om din man skulle ta illa upp är det inte oskyldigt.

    Som äldre och kollega har du ett visst ansvar. Det är en sak att flirta på krogen, blir det fel är det bara att åka hem. Värre på jobb, blir han besviken, arg och ledsen på dig så måste ni fortsätta ses och jobba ihop.
     
    Men om det bara är som en kul grej för honom oxå? Hur kan jag veta om han verkligen flirtar eller bara är trevlig?
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 09:39
    #18

    Jag har läst alla kommentarer och förstår hur många av er menar.

    Eftersom min man är extremt oflirtig och rätt osocial så skulle jag snarare bli glad om även han levde upp lite med en yngre flirt på jobbet, så länge det stannade där naturligtvis.

    Som flera har skrivit så är det rätt torftigt på hemmaplan. Han uppskattar mig genom att finnas där, vi har ett jämställt förhållande och sådär men det saknas verkligen passion numera. Det roliga flirtiga är helt borta, han visar aldrig någon åtrå eller är gulligt kärleksfull utöver när vi har sex t.ex. Vi är som kompisar som ligger med varandra typ.

    Och visst, jag är ju inte på marknaden, men samtidigt är det jäkligt trevligt att få NÅGON uppmärksamhet för att man är kvinna. Jag får ju liksom aldrig känna mig sexig, attraktiv eller fantastisk hemma.

  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 10:16
    #22
    Anonym (Ka) skrev 2018-12-18 09:49:37 följande:
    Om du läser vad du skriver nu så är du redan på väg. Ursäkterna för vad du håller på med har du redan klart för dig. I din tankevärld har du redan börjat ge din man skulden, för att förminska din egen skuld i framtida händelser.
    Men visst...Som någon annan skrev..Fråga din man om det är ok det du håller på med. Om han tycker det är det ju bara att köra på.
    Jag ursäktar inte, jag försöker förklara varför situationen uppstått och varför jag tycker det är roligt på ett sätt.

    Min situation med min man är inte optimal, det är jag väl medveten om. Samtidigt så vet jag att jag under flera år försökt förbättra den. Jag har dock inga som helst planer på att vara otrogen om nån nu tror det. I min värld är den här flirten inte en så särskilt stor grej alls.
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 10:37
    #27
    Anonym (Pelle) skrev 2018-12-18 10:29:16 följande:
    Om det inte är så stor grej så varför försöker du då rättfärdiga det du gör? Är du så naiv?

    Om det inte är så stor grej borde du inte ha några problem med att sätta gränser för den här killen? Eller?
    Jag startade nog mest tråden för att höra om andra oxå flirtar lite på jobbet, om man stör sig på om man ser det hända bland sina kollegor, vad är ok nivå och vad är inte det, osv osv.

    Jag rättfärdigar det jag gör med att det inte betyder ngt, det är ingen stor grej för mig mer än att det boostar mitt ego. Kanske är det fel, kanske inte.

    Och jag har inga som helst problem med att sätta gränser, men jag vill ju inte avbryta det helt eftersom jag gillar det! Inte för att jag har något mål med att flirtandet skall leda någonstans, det ger mig bara lite glädje i en annars rätt lunkande tillvaro.

    Men jag kanske leker med elden, vad vet jag? Som det känns just nu gör jag inte det, men jag kanske är naiv som vissa skriver.
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 15:12
    #43

    Tror jag har svårt att förmedla mig idag :)

    Jag är mest orolig för att andra ska tro att det är ngt mellan oss när det inte är det, och jag tror även att jag kanske övertolkar hans glada sätt. Oavsett så är det trevligt att en man vill umgås med mig och inte verkar helt likgiltig inför min existens Glad.

    Som anonym (Fia) tror jag att det är bra för mig att egoboosta så jag kanske kan uppbringa lite energi hemma och än en gång ta tag i sparlågan jag och min man går på. Jag skulle dock aldrig hångla på ett dansgolv, ha, ha!

  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 15:40
    #46
    Anonym (Sanna) skrev 2018-12-18 15:22:05 följande:
    Du gör exakt som jag gjorde, du plockar och hänvisar till det enda inlägg i hela tråden som rättfärdigar det du gör och som står på din sida, känner dig säkert lite lättad att någon förstår dig. Det har varit tyst från dig gällande alla andra inlägg utom detta, då vaknar du igen. 

    Men kör hårt du, ingen av oss känner dig så det kanske är som du skriver. Det enda man kan hoppas är ju att du pratar med din man, för det är ju det som Fia skriver om också, att hon är helt öppen mot sin partner, då är det ju absolut ingen fara. Men om du smusslar och smyger med det här och inte berättar för mannen så gör du fel, och det vet du nog innerst inne med. 
    Jag har inte tid att sitta och svara på varenda inlägg. Och har heller ingen tidigare erfarenhet av att vara otrogen, flirta på jobbet och liknande. Så det är klart att jag har svårt att se att det jag gör är riskabelt.

    Att min kollega skulle gå och kära ner sig i mig totalt och bli ledsen om jag nobbade en eventuell kärleksförklaring för honom har jag oxå väldigt svårt att se att det skulle hända i verkligheten.

    Min man skulle förmodligen bli svartsjuk om han visste, ja. Men i det här läget har jag sett det som osannolikt att han skulle få reda på något eftersom flirten inte pågått särskilt länge och inte är på en särskilt avancerad nivå.

    Men visst, jag borde förmodligen börja på hemmaplan och ta tag i relationen med min man istället. Anledningen till att jag inte fokuserat på det är att jag inte orkar göra det igen, just nu. Det är inte en ursäkt för att flirta med andra, det vet jag. Det är dålig stil det jag gör. Men jag är inte redo att ta steget att skiljas från min man. Det kanske kommer en dag, men jag är inte där än.
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 16:23
    #49
    Anonym (Ka) skrev 2018-12-18 16:08:37 följande:
    Vem har pratat om att kollegan skulle kära ner sig i dig? För honom räcker det troligtvis med att jobba på, tills han får dig i säng.
    Du skall heller inte underskatta vad din man kan få reda på när det är såpass öppet så du är rädd att övriga kollegor skall reagera.
    Andra i tråden har uttryckt att det skulle vara taskigt mot kollegan. Jag tror faktiskt inte han är typen som "jobbar på tills han får en i säng".

    Jag tycker du dramatiserar lite väl mycket utifrån den situation jag upplever här och nu Obestämd
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 18 Dec 16:50
    #54
    Anonym (Samma) skrev 2018-12-18 16:34:06 följande:
    Du svarade inte på mitt inlägg men jag provar igen: på vilket sätt flirtar din kollega så att det är uppenbart att han ni flirtar och inte bara är trevliga? Jag undrar även hur mycket yngre han är eftersom det verkar vara en veritabel trend just nu att yngre män visar intresse för äldre kvinnor. Jag har fått intresse av killar (snygga killar!!) mellan 25-29 år (av de som jag vet åldern på) och jag är nu 43 år så det är en stor åldersskillnad. Men jag försöker luska ut vad de vill de små liven...är det "att fälla en 40-taggare, hö,hö!" så är jag inte så intresserad om du fattar vad jag menar.
    Jag är ju inte helt 100 på att han verkligen flirt-flirtar, men som jag skrev i trådstarten: han söker sig till mig, ger mig mer ögonkontakt än jag får från andra manliga kollegor när vi pratar. Han skämtar, ler och vill gärna prata med mig.

    Han är 33, jag 40. Så han är ju liksom ingen liten valp, men han är singel sedan 6 månader tillbaka och har inga egna barn. Så jag är väl i en mer mogen fas av livet då om man säger så, även om ålderskillnaden inte är enorm.
Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...