• Anonym (winki­e)
    Äldre 17 Dec 16:17
    16301 visningar
    177 svar
    177
    16301

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Jag har lärt känna en av mina kollegor mer och mer sista tiden. Han är singel och lite yngre än mig, och är jätteflirtig. Jag vet inte om jag är särskilt utvald eftersom han är väldigt trevlig och glad mot alla, och sprider glädje med sina skämt och så.

    Men det känns som att han drar sig mer och mer till mig. Han sätter sig bredvid mig på möten, slår sig ner vid fikabordet om jag sitter där men inte annars...Vi hade en aw och pratade väldigt mycket häromveckan t.ex. Så mycket att jag kände att det kanske såg illa ut utifrån eftersom jag är gift och har barn. Han följde med till baren, satte sig med mig igen, kom och anslöt till mitt nya samtalsgäng när jag manövrerat bort mig själv från "oss".

    När vi sedan gick vidare satte han sig med mig igen och vi fortsatte vårt snack om allt och inget. Då kändes det mer ok eftersom det bara var han och jag och en annan kollega och hans kompisar med. Han är liksom inte obehagligt efterhängsen på något sätt utan verkar bara uppskatta mitt sällskap. Jag gillar ju honom oxå, men tänker att man måste liksom sköta det med lite stil.

    Så idag så har det fortsatt. Jag har läst på lite om flirtsignaler och han gör verkligen allt: Ler stort, skämtar, har ett öppet kroppsspråk, ser en noga i ögonen när vi pratar, lyssnar på vad man säger, är hjälpsam osv osv. Jag är såklart glad och skojar tillbaka och jag gillar uppmärksamheten. Samtidigt undrar jag lite om det kan ses som opassande av andra, t.ex min andra kollega som ser oss interagera ganska mycket. Det måste ju vara helt uppenbart att vi flirtar med varandra för honom.

    Jag vill liksom visa att jag uppskattar min flirtande kollega och ge honom självförtroende i att han är attraktiv och verkar vara en jättehärlig person. Men jag vill ju samtidigt inte att han ska tro att jag är intresserad eller få känslor för mig. Han vet ju att jag är gift.

    Vad tycker ni om situationen? Kan jag fortsätta flirta för att det är kul eller kan det ses som taskigt eller opassande?

  • Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 10:44
    #91
    Anonym (Azimuth) skrev 2018-12-19 10:15:53 följande:

    Deja vu!

    TS, vill du se vart du är på väg kolla in en tråd i sex o samlevnad som heter "vill ligga med min kollega, är gift". Din tråd känns som en prolog till den tråden. Det är där DU kommer att vara om 3 månader om du inte stoppar nu.

    Exakt samma argument i båda trådarna. Tragiskt!


    Jag har läst den tråden litegrann och skillnaden där är att TS är mycket mer hands on och vet att både hon och han är intresserade. Jag vill inte ligga med min kollega och är verkligen inte säker på att han vill det heller.

    Han har en flirtig ton när han pratar med mig och söker sig till mig. Jag söker mig inte till honom men är såklart glad och skämtsam tillbaka när vi pratar.
  • Äldre 19 Dec 10:55
    #92

    Helt ärligt tror jag att din man inte reagerar eftersom det inte händer något konkret. Du kan tjata dig blå i evigheter men ändå inte få någon reaktion pga att du själv måste stå för dina ord.

    Varför ska han anstränga sig när han ändå ser att det inte spelar någon roll? Du är kvar i alla fall.

  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 10:55
    #93
    Anonym (Pelle) skrev 2018-12-19 10:07:35 följande:
    Men Jo, du har flyttat gränserna , det gjorde du genom att inte markera för kollegan vad som var moraliskt okej på ert event. DU var den som satte ribban för vad som är okej mellan er. Gränserna passeras hela tiden eftersom du rättfärdigar ditt beteende med en massa ursäkter. Och du hela tiden mörkar er flirt.

    En viss mån av förståelse för situationen har jag men er flirt är en del av PROBLEMET . Det är inte lösningen. Hur skulle din man kunna bli bättre mot dig genom att du fokuserar på någon annan?

    Du måste förstå att DU äger problemet. Inte kollegan, inte din man . Utan du.

    Du väljer själv aktivt hur du agerar. Det kan aldrig bli någon annans ansvar. Du flirtar ju knappast under pistolhot?

    Väljer du aktivt att stanna kvar hos din man väljer du också att ta konsekvenserna av valet. Då får du leva med en träbock och uselt sexliv och får så lov att respektera din man och acceptera ditt val. Kapish? Ditt val, ditt ansvar.
    Men alltså, vi har ingen "flirt". Vi har en flirtig ton i samtalet, framförallt han är den som beter sig flirtigt med kroppsspråk och kontaktsökande. Och jag mörkar inget, allt har skett helt öppet med åskådare. Vi har aldrig haft enskilda samtal i ett stängt rum liksom. Och jag har inte behövt sätta någon gräns för honom eftersom han aldrig gått över någon. Skulle han däremot göra mig obekväm skulle jag naturligtvis sätta en gräns.

    Jag väljer absolut hur aktivt jag reagerar. Men bara för att jag inte bryter kontakten helt med honom betyder det ju inte att jag är på en motorväg mot sänghalmen heller.
  • Anonym (man)
    Äldre 19 Dec 10:58
    #94
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-17 16:17:12 följande:

    Jag har lärt känna en av mina kollegor mer och mer sista tiden. Han är singel och lite yngre än mig, och är jätteflirtig. Jag vet inte om jag är särskilt utvald eftersom han är väldigt trevlig och glad mot alla, och sprider glädje med sina skämt och så.

    Men det känns som att han drar sig mer och mer till mig. Han sätter sig bredvid mig på möten, slår sig ner vid fikabordet om jag sitter där men inte annars...Vi hade en aw och pratade väldigt mycket häromveckan t.ex. Så mycket att jag kände att det kanske såg illa ut utifrån eftersom jag är gift och har barn. Han följde med till baren, satte sig med mig igen, kom och anslöt till mitt nya samtalsgäng när jag manövrerat bort mig själv från "oss".

    När vi sedan gick vidare satte han sig med mig igen och vi fortsatte vårt snack om allt och inget. Då kändes det mer ok eftersom det bara var han och jag och en annan kollega och hans kompisar med. Han är liksom inte obehagligt efterhängsen på något sätt utan verkar bara uppskatta mitt sällskap. Jag gillar ju honom oxå, men tänker att man måste liksom sköta det med lite stil.

    Så idag så har det fortsatt. Jag har läst på lite om flirtsignaler och han gör verkligen allt: Ler stort, skämtar, har ett öppet kroppsspråk, ser en noga i ögonen när vi pratar, lyssnar på vad man säger, är hjälpsam osv osv. Jag är såklart glad och skojar tillbaka och jag gillar uppmärksamheten. Samtidigt undrar jag lite om det kan ses som opassande av andra, t.ex min andra kollega som ser oss interagera ganska mycket. Det måste ju vara helt uppenbart att vi flirtar med varandra för honom.

    Jag vill liksom visa att jag uppskattar min flirtande kollega och ge honom självförtroende i att han är attraktiv och verkar vara en jättehärlig person. Men jag vill ju samtidigt inte att han ska tro att jag är intresserad eller få känslor för mig. Han vet ju att jag är gift.

    Vad tycker ni om situationen? Kan jag fortsätta flirta för att det är kul eller kan det ses som taskigt eller opassande?


    Genom att öht skriva den här tråden tror jag bevisar att du redan vet att du passerat gränsen. Och det kan du nog ganska lätt att bekräfta genom att fråga dig själv om din man skulle vara ok med det du pysslar med.

    Ditt problem är väl samma som så många andra i vårt narcissistiska och bekräftelsekåta samhälle. Ditt flirtande med kollegan ger dig bekräftelse och får dig att känna dig pirrig, du vet mycket väl att det har sina risker men bekräftelsen är ju bara så gött att du inte gärna vill släppa det. Så då är det ju lättare att stänga av larmsignalerna i skallen och intala sig själv att det man håller på med bara är en ofarlig lek.

    Fråga dig själv några frågor...

    1) Hur mycket är ditt förhållande värt för dig?
    2) Hur mycket är din familj värt för dig?
    3) Om det är värt mycket, varför i helvete riskera det för lite bekräftelse?
    4) Är bekräftelse värt mer än din familj?
    5) Hur hade du reagerat om din man tog lika mycket risker med er familj?
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 10:58
    #95
    Fjäril kär skrev 2018-12-19 10:55:24 följande:

    Helt ärligt tror jag att din man inte reagerar eftersom det inte händer något konkret. Du kan tjata dig blå i evigheter men ändå inte få någon reaktion pga att du själv måste stå för dina ord.

    Varför ska han anstränga sig när han ändå ser att det inte spelar någon roll? Du är kvar i alla fall.


    Men vi har två barn tillsammans, klart jag inte bara sticker från min familj för att han är en seg jävel. Varför ska det vara mitt fel att vårt äktenskap tar slut för att jag inte drar ifrån honom för att han ska fatta.

    Har han inget ansvar att se till att vi kan leva ihop som familj?
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 11:06
    #96
    Anonym (man) skrev 2018-12-19 10:58:33 följande:
    Genom att öht skriva den här tråden tror jag bevisar att du redan vet att du passerat gränsen. Och det kan du nog ganska lätt att bekräfta genom att fråga dig själv om din man skulle vara ok med det du pysslar med.

    Ditt problem är väl samma som så många andra i vårt narcissistiska och bekräftelsekåta samhälle. Ditt flirtande med kollegan ger dig bekräftelse och får dig att känna dig pirrig, du vet mycket väl att det har sina risker men bekräftelsen är ju bara så gött att du inte gärna vill släppa det. Så då är det ju lättare att stänga av larmsignalerna i skallen och intala sig själv att det man håller på med bara är en ofarlig lek.

    Fråga dig själv några frågor...

    1) Hur mycket är ditt förhållande värt för dig?
    2) Hur mycket är din familj värt för dig?
    3) Om det är värt mycket, varför i helvete riskera det för lite bekräftelse?
    4) Är bekräftelse värt mer än din familj?
    5) Hur hade du reagerat om din man tog lika mycket risker med er familj?
    Min familj och min relation betyder allt för mig. Men jag har gett upp med att ta ansvar för relationen just nu. Jag har försökt SÅ många gånger redan. Kanske gör jag som andra skriver i tråden och berättar läget för att ruska om honom, kanske börjar jag i terapi för att få hjälp med att hantera mitt äktenskap.

    Lite bekräftelse under tiden från andra i den formen som jag beskriver här, tror jag inte riskerar någonting.

    Jag hade gärna sett att min man fick uppmärksamhet från andra kvinnor om det kunde få honom att leva upp lite, så länge han inte är otrogen.
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 19 Dec 11:09
    #97
    Anonym (Sanna) skrev 2018-12-19 10:05:02 följande:
    Ja, för det är ju så det är. Grejen är att det finns inget bra sätt.

    Säg att det väcker tankar och känslor i dig som du inte är bekväm med, men som du inte känt på länge. Du vill känna det här för din man istället, du älskar ju honom och vill vara med honom. Hur ska ni gemensamt göra för att återuppväcka det?

    Vaknar han inte då så måste han vara lobotomerad, större varningsklocka kan man liksom inte plinga med. 

    Linda inte in det här nu, var supertydlig, rak och ärlig med vad du känner och upplever. Jag kan lova att ni om ni jobbar er igenom detta kommer komma varandra närmare än ni kanske någonsin varit. Och kollegan kommer förefalla mindre och mindre attraktiv ju närmare din man du kommer. Och du kommer vara så tacksam att du tog det där jobbiga samtalet.

    Om du istället väljer den andra vägen, flörtar vidare med en magkänsla att du gör fel, men att det är så svårt att låta bli, flyttar gränser (som du ännu inte insett att du kommer göra), mår bra på jobbet men skit hemma, så kommer du och din man komma längre och längre ifrån varandra. Han kommer bli ännu mer oattraktiv och hopplös i dina ögon, kanske han också börjar flörta med en kollega på jobbet. Ni kommer gå där hemma och titta på varandra och bara uppleva livet som hopplöst, kärlekslöst, ensamt och tråkigt. 

    Det finns liksom ingen relation som mår bra utan öppen och ärlig kommunikation. Nystarter behövs ibland. Jobbigt, absolut, men om du inte tar tag i det här nu så kommer det inte sluta bra. Du säger att du försökt. Bra! Men man är 2 i en relation och om dina försök hittills inte gjort någon nytta så behöver du nog vara drastisk. Ruska om honom ordentligt. Sen kan ni börja jobba på relationen och passionen. 
    Uppskattar verkligen det du skriver och tar det till mig. Tack!
  • Anonym (man)
    Äldre 19 Dec 11:24
    #98
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-19 11:06:28 följande:
    Min familj och min relation betyder allt för mig. Men jag har gett upp med att ta ansvar för relationen just nu. Jag har försökt SÅ många gånger redan. Kanske gör jag som andra skriver i tråden och berättar läget för att ruska om honom, kanske börjar jag i terapi för att få hjälp med att hantera mitt äktenskap.

    Lite bekräftelse under tiden från andra i den formen som jag beskriver här, tror jag inte riskerar någonting.

    Jag hade gärna sett att min man fick uppmärksamhet från andra kvinnor om det kunde få honom att leva upp lite, så länge han inte är otrogen.

    Tror du inte precis ALLA som knullat sönder sitt förhållande med en kollega också trott att deras flirt var helt riskfritt?

    Om allt är så solklart och riskfritt, varför skrev du den här tråden?

    Om din familj är så viktig för dig varför springer du omkring och skaffar dig bekräftelse vid sidan av istället för att försöka lösa problemen med din man istället? Du och din kollega kan väl flirta och/eller knulla er blå, det kommer väl inte lösa något hemma eller hur?

    "Så länge han inte är otrogen", men du vet ju själv att en sån flört lätt kan resultera i en otrohet eller hur? 
  • Anonym (man)
    Äldre 19 Dec 11:33
    #99
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-19 10:55:57 följande:
    Men alltså, vi har ingen "flirt". Vi har en flirtig ton i samtalet, framförallt han är den som beter sig flirtigt med kroppsspråk och kontaktsökande. Och jag mörkar inget, allt har skett helt öppet med åskådare. Vi har aldrig haft enskilda samtal i ett stängt rum liksom. Och jag har inte behövt sätta någon gräns för honom eftersom han aldrig gått över någon. Skulle han däremot göra mig obekväm skulle jag naturligtvis sätta en gräns.

    Jag väljer absolut hur aktivt jag reagerar. Men bara för att jag inte bryter kontakten helt med honom betyder det ju inte att jag är på en motorväg mot sänghalmen heller.
    Du skrev FLIRT i din TS, att kalla saker för finare namn kommer liksom inte ändra något. En bajskorv är en bajskorv och luktar illa oavsett vad du väljer att kalla det.

    Klart du mörkar saker, för din man, när du berättat för honom allt du säger här, först då kan du påstå att du inte mörkar något.

    "Skulle han däremot göra mig obekväm", fast det är väl det som är problemet, du gillar ju hans flirtande och frågan är vad DIN gräns går för att bli obekväm går och om den inte flyttas lite ett litet steg åt gången?

    Klart du inte vill bryta kontakten, han är ju din bekräftelse langare och den vill ju du inte vara utan.
  • Anonym (Samma­)
    Äldre 19 Dec 12:08
    Anonym (Ka) skrev 2018-12-19 01:29:49 följande:
    Om du är intresserad av detta ur alla aspekter och åsikter kan du läsa
    "Varför är MILF så hett" under sex och samlevnad.
    I denna tråden är det lite ot
    Nej, det är inte OT. Ts kollega är en yngre kille som stöter på en äldre tjej och det kan ha olika orsaker som t.ex. att han bara vill ligga med en äldre kvinna för att det är "trendigt", eller för att han vill ha ett förhållande. Jag svarade bara på en annan persons inlägg.
Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...