• Anonym (winki­e)
    Äldre 17 Dec 16:17
    16309 visningar
    177 svar
    177
    16309

    Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...

    Jag har lärt känna en av mina kollegor mer och mer sista tiden. Han är singel och lite yngre än mig, och är jätteflirtig. Jag vet inte om jag är särskilt utvald eftersom han är väldigt trevlig och glad mot alla, och sprider glädje med sina skämt och så.

    Men det känns som att han drar sig mer och mer till mig. Han sätter sig bredvid mig på möten, slår sig ner vid fikabordet om jag sitter där men inte annars...Vi hade en aw och pratade väldigt mycket häromveckan t.ex. Så mycket att jag kände att det kanske såg illa ut utifrån eftersom jag är gift och har barn. Han följde med till baren, satte sig med mig igen, kom och anslöt till mitt nya samtalsgäng när jag manövrerat bort mig själv från "oss".

    När vi sedan gick vidare satte han sig med mig igen och vi fortsatte vårt snack om allt och inget. Då kändes det mer ok eftersom det bara var han och jag och en annan kollega och hans kompisar med. Han är liksom inte obehagligt efterhängsen på något sätt utan verkar bara uppskatta mitt sällskap. Jag gillar ju honom oxå, men tänker att man måste liksom sköta det med lite stil.

    Så idag så har det fortsatt. Jag har läst på lite om flirtsignaler och han gör verkligen allt: Ler stort, skämtar, har ett öppet kroppsspråk, ser en noga i ögonen när vi pratar, lyssnar på vad man säger, är hjälpsam osv osv. Jag är såklart glad och skojar tillbaka och jag gillar uppmärksamheten. Samtidigt undrar jag lite om det kan ses som opassande av andra, t.ex min andra kollega som ser oss interagera ganska mycket. Det måste ju vara helt uppenbart att vi flirtar med varandra för honom.

    Jag vill liksom visa att jag uppskattar min flirtande kollega och ge honom självförtroende i att han är attraktiv och verkar vara en jättehärlig person. Men jag vill ju samtidigt inte att han ska tro att jag är intresserad eller få känslor för mig. Han vet ju att jag är gift.

    Vad tycker ni om situationen? Kan jag fortsätta flirta för att det är kul eller kan det ses som taskigt eller opassande?

  • Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...
  • Anonym (Samma­)
    Äldre 20 Dec 07:38
    Anonym (Ka) skrev 2018-12-20 02:03:07 följande:
    Jaa, men det måste ju ha varit en jäkla häftig upplevelse...att ligga med en gift man, bli med barn, och göra abort.
    Absolut mycket bättre än att leva det perfekta livet med den perfekta moralen och kanske den perfekta mannen...Not !!

    Om du tittar på vad du skrev här lite komprimerat. Verkar det vettigt?

    Jag måste ändå fråga...Är det mycket WT som skriver här på FL?
    Eller är det troll som bara försöker provocera?
    Du är uppenbarligen ute efter att provocera. Om du tror att man blir wt för att man genomgått en abort eller råkat ligga med fel man så vet du verkligen inte vad uttrycket betyder. Jag pratar om livserfarenhet och att man växer genom alla upplevelser i livet och för TS kan en flirt på jobbet antingen bara ge henne en kick eller så blir det ett steg hon tar mot skilsmässa. Ibland är det steg man måste ta för att komma vidare. Människor som lever perfekta liv och moraliserar över andra är tråkiga människor. Förstår du? Nej, jag trodde inte det heller. 
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 20 Dec 10:41
    Anonym (Clara) skrev 2018-12-19 12:52:27 följande:

    Fattar att de e skoj med uppmärksamhet. Men va e de som inte funkar på hemmaplan då? Din man e passiv man och osocial. Som nån sagt så undrar jag oxå över vad som stannat i er relation och vad som fattas. Hur vill du han reagerar eller kanske agerar när du beskriver att du kämpat för er? Du vill att han ska fatta nåt. Vadå liksom...


    Man kan säga att jag driver vårt liv framåt. Han har inte tagit initiativ till en enda gemensam aktivitet med vare sig mig eller familjen det senaste året. Vi vaknar lördagsmorgnar och han säger jämt:
    - Vad ska vi göra idag?
    - Vad ska vi äta till middag?
    Jag har sagt att jag vill att han ska sluta göra det och själv istället planera för middag och aktiviteter. Om jag styrt skutan och planerat en resa eller andra aktiviteter kan han klaga hela resan på att det är dyrt eller för varmt eller för kallt och kan aldrig ens försöka förmedla att han tycker att det jag gjort för familjen är roligt.

    Jag har sagt att jag vill att han ska spontankrama mig, lyssna på vad jag säger, ta upp samtal på eget initiativ, säga att jag är fin om jag klätt upp mig, visa med sitt kroppsspråk att han vill ha mig. Fatta hur förnedrande det är att hela tiden få be om eller "ta sig" en kram t.ex.
    Jag kramar honom, tar initiativ till sex, försöker säga positiva saker om vårt liv och om honom som person. Jag försöker behandla honom så som jag själv vill bli behandlad.

    Det senaste året har han varit på julfest och kickoff med sina kollegor. Det är allt. Han har träffat sin bror med barn typ 2 ggr på ett år. I övrigt är han hemma. Det känns ungefär lika kul som att vara gift med Alfons Åbergs pappa.

    Han borde fatta att ingen kvinna kan tänka sig att leva resten av livet med en person som bara existerar i samma hus. Han borde fatta att han inte bara kan sitta i baksätet och glida med hela tiden utan att det är även hans ansvar att se till att familjen har det bra och att även jag får känna mig uppskattad.
  • Anonym (man)
    Äldre 20 Dec 10:53
    Anonym (Samma) skrev 2018-12-20 07:38:46 följande:
    Du är uppenbarligen ute efter att provocera. Om du tror att man blir wt för att man genomgått en abort eller råkat ligga med fel man så vet du verkligen inte vad uttrycket betyder. Jag pratar om livserfarenhet och att man växer genom alla upplevelser i livet och för TS kan en flirt på jobbet antingen bara ge henne en kick eller så blir det ett steg hon tar mot skilsmässa. Ibland är det steg man måste ta för att komma vidare. Människor som lever perfekta liv och moraliserar över andra är tråkiga människor. Förstår du? Nej, jag trodde inte det heller. 
    Eller hur, för det är ju helt otänkbart att avsluta ett förhållande på ett värdigt sätt?
    Låter på dig som att du tycker det är grönt att göra lite som man vill bar man själv behöver det så...

    Vad får dig att tro att människor som väljer att inte bete sig som idioter mot sin partner lever perfekta liv och är tråkiga? Menar du att ha ett trasigt liv och bete sig som en idiot är detsamma som att ha ett roligt liv?
  • Anonym (man)
    Äldre 20 Dec 10:54
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 10:41:24 följande:
    Man kan säga att jag driver vårt liv framåt. Han har inte tagit initiativ till en enda gemensam aktivitet med vare sig mig eller familjen det senaste året. Vi vaknar lördagsmorgnar och han säger jämt:
    - Vad ska vi göra idag?
    - Vad ska vi äta till middag?
    Jag har sagt att jag vill att han ska sluta göra det och själv istället planera för middag och aktiviteter. Om jag styrt skutan och planerat en resa eller andra aktiviteter kan han klaga hela resan på att det är dyrt eller för varmt eller för kallt och kan aldrig ens försöka förmedla att han tycker att det jag gjort för familjen är roligt.

    Jag har sagt att jag vill att han ska spontankrama mig, lyssna på vad jag säger, ta upp samtal på eget initiativ, säga att jag är fin om jag klätt upp mig, visa med sitt kroppsspråk att han vill ha mig. Fatta hur förnedrande det är att hela tiden få be om eller "ta sig" en kram t.ex.
    Jag kramar honom, tar initiativ till sex, försöker säga positiva saker om vårt liv och om honom som person. Jag försöker behandla honom så som jag själv vill bli behandlad.

    Det senaste året har han varit på julfest och kickoff med sina kollegor. Det är allt. Han har träffat sin bror med barn typ 2 ggr på ett år. I övrigt är han hemma. Det känns ungefär lika kul som att vara gift med Alfons Åbergs pappa.

    Han borde fatta att ingen kvinna kan tänka sig att leva resten av livet med en person som bara existerar i samma hus. Han borde fatta att han inte bara kan sitta i baksätet och glida med hela tiden utan att det är även hans ansvar att se till att familjen har det bra och att även jag får känna mig uppskattad.
    Ok, ni har problem, men vad har det med din kollega att göra?
  • Anonym (winki­e) Trådstartaren
    Äldre 20 Dec 11:15
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 10:54:27 följande:
    Ok, ni har problem, men vad har det med din kollega att göra?
    Han ger mig en smula av den uppmärksamhet jag önskar att min man gav mig
  • Anonym (man)
    Äldre 20 Dec 11:34
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 11:15:15 följande:
    Han ger mig en smula av den uppmärksamhet jag önskar att min man gav mig
    Och på vilket sätt menar du att det skulle lösa dina problem hemma?
  • Anonym (Ka)
    Äldre 20 Dec 11:59
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 11:15:15 följande:
    Han ger mig en smula av den uppmärksamhet jag önskar att min man gav mig
    Ja, det är ju lysande..Jämföra sin man som man varit gift med i många år, känner utan och innan, med en ny man på jobbet som man inte har några problem gemensamt... med. Det tror väl fasen att den gubben är mer spännande.

    Det kan inte vara så att..om du rannsakar dig själv kommer fram till att du är en ganska dominerande kvinna? Det låter så eftersom du säger att "sista året har han inte gjort si eller så". Innan då? Hur var han då?
    Jag tror att man som man har lätt att ta ett steg tillbaka om kvinnan i relationen är stark. Man väljer sina fajter, och hemma vill man ha lugn och ro Om han tidigare kommit med förslag som du nobbat eller ger motförslag, och han låter din vilja styra, blir det så. Liksom ingen ide att strida om oviktiga saker. Och för honom är det oviktiga saker eftersom han inte har en aning om att du har en annan tjur på lut, som du flirtar och är så sugen på
     
  • Anonym (Flirt­tjejen­)
    Äldre 20 Dec 12:04
    Anonym (man) skrev 2018-12-20 11:34:03 följande:
    Och på vilket sätt menar du att det skulle lösa dina problem hemma?
    Kanske att det skulle kunna få ts att inse vad hon skulle vilja att hennes liv innehöll? Det kan ju vara en ögonöppnare helt enkelt som inte innebär någon som helst otrohet utan att det gör det enklare att få en överblick över hur hennes liv ser ut just nu, hur hon skulle vilja att det var och en väg dit.

    Jag tycker inte alls att det är fel att reflektera över hur man lever, livet är jäkligt kort och man vill inte slösa bort det på fel saker. Förstår inte varför förändring är så förkastligt i mångas ögon, man själv kan bara styra över sig själv men att lägga massiva mängder energi på att förändra en passiv person till att bli proaktiv kanske inte är möjligt. 
  • Anonym (Pelle­)
    Äldre 20 Dec 12:21
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 11:15:15 följande:

    Han ger mig en smula av den uppmärksamhet jag önskar att min man gav mig


    Blir det bättre hemma då?
  • Anonym (Pelle­)
    Äldre 20 Dec 12:23
    Anonym (winkie) skrev 2018-12-20 10:41:24 följande:

    Man kan säga att jag driver vårt liv framåt. Han har inte tagit initiativ till en enda gemensam aktivitet med vare sig mig eller familjen det senaste året. Vi vaknar lördagsmorgnar och han säger jämt:

    - Vad ska vi göra idag?

    - Vad ska vi äta till middag?

    Jag har sagt att jag vill att han ska sluta göra det och själv istället planera för middag och aktiviteter. Om jag styrt skutan och planerat en resa eller andra aktiviteter kan han klaga hela resan på att det är dyrt eller för varmt eller för kallt och kan aldrig ens försöka förmedla att han tycker att det jag gjort för familjen är roligt.

    Jag har sagt att jag vill att han ska spontankrama mig, lyssna på vad jag säger, ta upp samtal på eget initiativ, säga att jag är fin om jag klätt upp mig, visa med sitt kroppsspråk att han vill ha mig. Fatta hur förnedrande det är att hela tiden få be om eller "ta sig" en kram t.ex.

    Jag kramar honom, tar initiativ till sex, försöker säga positiva saker om vårt liv och om honom som person. Jag försöker behandla honom så som jag själv vill bli behandlad.

    Det senaste året har han varit på julfest och kickoff med sina kollegor. Det är allt. Han har träffat sin bror med barn typ 2 ggr på ett år. I övrigt är han hemma. Det känns ungefär lika kul som att vara gift med Alfons Åbergs pappa.

    Han borde fatta att ingen kvinna kan tänka sig att leva resten av livet med en person som bara existerar i samma hus. Han borde fatta att han inte bara kan sitta i baksätet och glida med hela tiden utan att det är även hans ansvar att se till att familjen har det bra och att även jag får känna mig uppskattad.


    Och hur var han tidigare? Och framför allt vart gick det fel? När började ni båda tycka att detta var okej beteende?
Svar på tråden Är jag i gränslandet- flirtar kanske för mkt med kollega...