Söker fler som gjort akut snitt pga minskade fosterrörelser

Jag var inne två veckor innan för minskade fosterrörelser.

Fick aldrig något extra tul, de pratade om det men skicka i mig 3 dextrosol i stället.De sa hon verkar trött. Och fick precis i hop sina 10 små rörelser på en timma.

De hittade sen inget fel på henne eller mig men troligtvis har näringen börjat avta.

September fick jag föda min döda dotter fem dagar innan beräknad förlossningen.

Tycker att alla ska få göra extra ultraljud någonstans vecka 35-37, kolla även näring och så, tror att fler barnliv skulle räddas, och föräldrar skulle slippa sjukskrivas.

Nu föddes min son via en vaginal förlossning som startat spontant men han föddes också liten (2660g bf+2), tillväxthämmad utan känd orsak, borde varit precis tvärtom då jag hade graviddiabetes och han var normalstor på alla tul fram till v.36... ska man gå efter det växte han knappt något efter det sista riket. Han var också medtagen, hade lågt blodsocker, låga saltnivåer och vi var på neo i 5 dagar innan vi fick komma hem. Jag går med samma funderingar som du, han är en normalstor, pigg och frisk ettåring idag, men jag undrar vad som hände, man såg inget konstigt med min moderkaka eller något annat så varför blev det så? Jag hade också upplevt att han varit lugn i magen några dagar och kände honom knappt alls dagen innan förlossningen men då drog ju förlossningen igång så trodde det berodde på det... undrar vad som hänt om min förlossning inte dragit igång av sig själv, uppenbarligen mådde han ju inte bra i magen...

Min son är idag en frisk och pigg 2åring. Vi blev igångsatta några dagar innan bf pga minskade fosterrörelser och för mkt fostervatten. Vi var inne några dagar tidigare innan det blev akutsnitt för jag svullnade enormt och kände inte så mkt aktivitet. Man såg lite rörelser även om jag inte kände ngt och bad mig återkomma om det fortsatte.

Två dagar senare var vi tillbaka och jag blev igångsatt. Men hans hjärtslag sjönk och det blev akutsnitt. Fick inga andra svar än att han hade slutat svälja fostervatten och det var därför jag svullnade.

Beklagar verkligen sorgen, måste vara bland det värsta man kan vara med om  och förstår att du säkert har många tankar och funderingar, särskilt med tanke på att ni ju faktiskt var inne för koll 2 veckor innan. 

Håller verkligen med dig om att alla egentligen borde få den där extra kollen i slutet, har hört om alldeles för många som varit med om att barnet dött i magen precis på slutet.

Jag var hos min BM på MVC på tisdagen, hjärtljuden lät bra (fast när jag tänker nu i efterhand tror det de var lägre frekvens än de varit tidigare, kanske det började redan då?). På onsdagen kände jag mycket färre rörelser än vanligt, men jag var iväg till frisören så tänkte att det berodde på att jag var igång mer under dagen... han brukade alltid komma igång på kvällen, men även då var han ganska seg tyckte jag. Drack kallt vatten och fick ändå någon liten spark tillbaka så jag somnade för natten. Vaknade tidigt och kunde inte somna om, kände inga rörelser alls från det att jag vaknade fram tills vi åkte in till sjukhuset vid 9-tiden på morgonen. Inte heller några rörelser medan vi låg uppkopplade på CTG, och då lyckades han ändå vända sig från säte till huvudläge men det kände jag inte alls. Han visade inga rörelser på ultraljuden (vi gjorde två stycken där). Läkarna kunde inte ge oss svar på varför, men sa ganska ärligt att det vi kan konstatera var att vi gjorde helt rätt som litade på min magkänsla och åkte in, dom gjorde helt rätt som beslutade om urakut snitt och hade vi inte gjort det så hade han nog inte överlevt....

Så himla märkligt! Dom såg inget konstigt med min moderkaka heller, men de hann göra sig av med den innan vi kom på att vi kunde skickat den på analys... på ul som vi gjorde innan snittet kunde dom se att flödet i navelsträngen var något påverkat, och som sagt hade jag dubbelt så mycket fostervatten än normalt (vilket jag googlat på, och det verkar snarare vanligt då bebisen är ovanligt stor?).
Läkarna kunde inte ge oss svar på varför, men sa ganska ärligt att det vi kan konstatera var att vi gjorde helt rätt som litade på min magkänsla och åkte in, dom gjorde helt rätt som beslutade om urakut snitt och hade vi inte gjort det så hade han nog inte överlevt.... Det är en hemsk tanke att tänka, vad som hade hänt om inte.... jag har faktiskt gått till en KBT-psykolog nu i efterhand för att få hjälp att kontrollera såna tankar och känslor, det har hjälpt mycket! 
Men kände att det också skulle vara skönt att få höra om andra som varit med om liknande, så tack för ditt svar :) 

 

Vilken tur att ni åkte tillbaka, så att de hade er under uppsikt då när hjärtslagen sjönk! 

Var det ditt första barn? Hur känner du inför att ev bli gravid igen? Det här var ju vårat tredje barn, så vi är klara nu. Men jag tror att om vi skulle vilja ha fler hade jag nog haft ett betydligt större behov av att veta varför... Läkarna kunde inte ge oss svar på varför, men sa ganska ärligt att det vi kan konstatera var att vi gjorde helt rätt som litade på min magkänsla och åkte in, dom gjorde helt rätt som beslutade om urakut snitt och hade vi inte gjort det så hade han nog inte överlevt.... Hur mådde er son när han kom ut? 

Yes, han var vårt första barn! Vi är gravida nu faktiskt, är i v28 :) ja, ni gjorde helt klart rätt som åkte in! Jag har inte tänkt så mkt på att det kan hända igen. Försöker att tänka att det är en ny graviditet, ny situation och hoppas att allt fortlöper normalt. Vi har blivit beviljade planerat snitt två veckor innan bf så kanske därför jag inte oroar mig? Men vi var tillbaka på sjukhuset på krissamtal efter några veckor för att det räknades som en dramatiskt förlossning.

Min son mådde bra när han kom ut, dock stod det att han var svår att få ut, hade navelsträngen runt halsen och var medtagen. Men minns inte att han skulle haft lågt socker eller så?

Jag fick mitt första barn 2007, upplevde minskade fosterrörelser och en känsla av oro. Ringde in då jag även hade mindre värkar. De bad då oss komma in direkt. UL gjordes, och uppväckningsförsök som inte funkade, blev då akut snitt. Vägde 2240 så var väldigt liten för v 38. De konstaterade att min moderkaka hade slutat fungera och efter lite stödmatning hade jag ett piggt barn. Nu 11 år, fullt frisk och stark. Andra barnet hände samma sak fast mycket tidigare, jag fick ett extra ul pga 1:a barnet i v 28. Där såg de direkt kraftig tillväxthämmning och jag kördes till BB. 2 dagar senare akut snitt +neo 6 veckor. Utan det extra UL hade jag förlorat henne och jag evigt tacksam för läkaren som tog det beslutet. Varför min kropp ?stänger av? moderkakan vet vi inte och jag stannade därför vid två barn.