weird

Det kanske i nuläget inte spelar så stor roll varför. Var bara observant på om barnet är som vanligt hos dig, så kan du nog vara lugn. Sen kanske du ska planera för hur det blir i fortsättningen, att du har en plan om pappan periodvis vill ha barnet mer och sen plötsligt inte, igen. Så kan ni inte ha det.

och vadå spökar? 

Men vad sa han när ni var på sjukhuset? Vad var det han ville att de skulle kolla?

Sen låter varannan vecka för ett så litet barn som alldeles för långt mellan bytena. Om ni ska försöka växelvis boende igen så är nog ett par dagar åt gången bättre.

Och en annan fråga: detta med att barnet enligt pappan skriker hela tiden - sa han hur länge det pågått? Har det enligt honom varit så sedan han började ha barnet hos sig?

Läs på lite om anknytning

Det låter vansinnigt med varannan vecka för en så liten. Framförallt om pappan inte velat ha honom så mycket innan. Tror det finns rekommendationer att ett barn max bör vara ifrån sin primära anknytningsperson och sin vanliga hemmiljö så många nätter i rad som åldern, 1år=1natt, 2år=2 nätter.

Och oavsett så måste det fasas in, inte plötsligt bara vara borta en vecka.

Korta svaret är väl att ditt barn känner sig övergivet, ledset, otryggt och saknar dig.

Behöver inte ha någonting med nåt pappan gjort att göra. Snarare tycker jag att han ska ha en eloge som backade från sina egna önskningar och lyssnade på barnet och de behov hen uttryckte.

Jämställdhet är ju väldigt fint men barnets behov är trygghet ska gå först

Det kan ju hända att hans nya kvinna inte är snäll mot barnet. Det är i regel inte lätt att ta hand om en ettåring även om det är ens eget barn, men när det är någon annans barn kanske det blir för mycket för henne. 

Jag skulle nog avvakta i några år innan jag började med halvtid igen, ditt barn verkar ha det tryggast hos dig för närvarande. Bra att pappan ändå inser detta och inte framhärdar med att han ska ha barnet halva tiden. Han vill säkert ert barns bästa.