• syntharen

    Planerat snitt i januari?

    Hej! Är det nån här som ska göra ett planerat snitt i januari som vill följas åt den sista tiden? Jag har fått planerat snitt den 23/1 pga en slags förlossningsrädsla nu med tredje barnet. Barnen sedan innan har båda kommit ut med komplikationer, senaste med ett omedelbart kejsarsnitt där jag blev sövd.

    Hoppas nån har lust att följas åt nu den sista månaden

  • Svar på tråden Planerat snitt i januari?
  • LittleSunshine84

    Hej! Jag har fått beviljat snitt (enligt bm men ej fått hem info?) som kommer att ske i slutet av feb alt början på mars. Så är ju inte direkt januari :) jag har också ett akutsnitt bakom mig.

    Hur känner du dig för snittet? Lättad? Glad? Jag känner mig konstigt nog nervös av ngn anledning.

  • syntharen
    LittleSunshine84 skrev 2018-12-20 14:42:54 följande:

    Hej! Jag har fått beviljat snitt (enligt bm men ej fått hem info?) som kommer att ske i slutet av feb alt början på mars. Så är ju inte direkt januari :) jag har också ett akutsnitt bakom mig.

    Hur känner du dig för snittet? Lättad? Glad? Jag känner mig konstigt nog nervös av ngn anledning.


    Hej, det går ju bra att följas åt trots det är lite mer än en månad mellan Jag är lättad och glad men också nervös och rädd... Det är ju en stor operation och den här gången kommer jag ju vara vaken. Men så skönt att slippa vaginal förlossning! Nu vet jag att hon är här om mindre än 5 veckor och slipper väntan på värkar (även om det har sin charm också).

    Hur många barn har du och hur gamla är det/dom? Jag har två pojkar på 8,5 år och lite över 2 år. Den här gången blir det en flicka
  • LittleSunshine84
    syntharen skrev 2018-12-20 15:16:33 följande:

    Hej, det går ju bra att följas åt trots det är lite mer än en månad mellan Jag är lättad och glad men också nervös och rädd... Det är ju en stor operation och den här gången kommer jag ju vara vaken. Men så skönt att slippa vaginal förlossning! Nu vet jag att hon är här om mindre än 5 veckor och slipper väntan på värkar (även om det har sin charm också).

    Hur många barn har du och hur gamla är det/dom? Jag har två pojkar på 8,5 år och lite över 2 år. Den här gången blir det en flicka


    Jag har på ngt sätt känt mig lite snuvad på en vaginal förlossning för det var det jag ville från början. Jag var av ngn anledning rädd för snitt? Men efter det akuta snittet med sonen så minns jag det som en fin upplevelse. Eller jag har i nutid läst vad jag tyckte då och jag kunde inte varit nöjdare. Men nu börjar rädslan smyga sig på? Vi blev snittade pga minskade fosterrörelser samt misstanke om moderkaksavlossning. Förlossningen hade varit igång i 16-18 Tim när den avbröts för snitt.

    Fått en hel del kommentarer från folk som påpekar att snitt inte är en riktig förlossning osv. Aja, man är väl gravid och känslig helt enkelt!

    Jag har en tvåårig son med mkt energi och humör, haha. Väntar nu en till pojke!

    Hur var vägen till snittet? Svårt? När fick du besked att du fått beviljat? Jag sa till vid inskrivningen, fick prata med läkare i v14, fick besked nu i typ v24 när jag var på kontroll hos bm att jag fått beviljat snitt. Men inte fått ngn info hem alls? Hon sa att jag säkert skulle få det i dagarna men det är tre veckor sedan.
  • Dunciss

    Hej! Jag har planerat snitt i januari, preliminärt den 12:e men ska på kontroller i mellandagarna så då besäms det nog mer exakt datum.

    Är supernervös, inte för själva snittet, har gjort ett innan och det gick jättebra, men lite stressad över att behöva lämna stora barnet (ett år) till barnvakt. Har inte haft barnvakt innan så jag kommer nog att noja rätt mycket över det. Man är ju lite hormonell också så allt känns ganska jobbigt.

    Men man får tänka på det fina, snart är de små bebisarna här! :)

    Har ni andra börjat känna av sammandragningar eller något annat tecken?

  • LittleSunshine84
    Dunciss skrev 2018-12-20 15:44:21 följande:

    Hej! Jag har planerat snitt i januari, preliminärt den 12:e men ska på kontroller i mellandagarna så då besäms det nog mer exakt datum.

    Är supernervös, inte för själva snittet, har gjort ett innan och det gick jättebra, men lite stressad över att behöva lämna stora barnet (ett år) till barnvakt. Har inte haft barnvakt innan så jag kommer nog att noja rätt mycket över det. Man är ju lite hormonell också så allt känns ganska jobbigt.

    Men man får tänka på det fina, snart är de små bebisarna här! :)

    Har ni andra börjat känna av sammandragningar eller något annat tecken?


    Oh, spännande med så tätt! Jag skulle egentligen ha haft i januari också men fick missfall. Men är gravid nu igen i v28. Jag har mkt foglossning, har kryckor ibland. Börjat få mkt sammandragningar också :)
  • LittleSunshine84

    Har det pratats ngt om hur dom kommer att lägga snittet? Lägger man det i gamla snittet?

    Hur har era tidigare snitt läkt? Mitt är långt ner och läkte fort och fint.

  • syntharen
    LittleSunshine84 skrev 2018-12-20 15:30:09 följande:

    Jag har på ngt sätt känt mig lite snuvad på en vaginal förlossning för det var det jag ville från början. Jag var av ngn anledning rädd för snitt? Men efter det akuta snittet med sonen så minns jag det som en fin upplevelse. Eller jag har i nutid läst vad jag tyckte då och jag kunde inte varit nöjdare. Men nu börjar rädslan smyga sig på? Vi blev snittade pga minskade fosterrörelser samt misstanke om moderkaksavlossning. Förlossningen hade varit igång i 16-18 Tim när den avbröts för snitt.

    Fått en hel del kommentarer från folk som påpekar att snitt inte är en riktig förlossning osv. Aja, man är väl gravid och känslig helt enkelt!

    Jag har en tvåårig son med mkt energi och humör, haha. Väntar nu en till pojke!

    Hur var vägen till snittet? Svårt? När fick du besked att du fått beviljat? Jag sa till vid inskrivningen, fick prata med läkare i v14, fick besked nu i typ v24 när jag var på kontroll hos bm att jag fått beviljat snitt. Men inte fått ngn info hem alls? Hon sa att jag säkert skulle få det i dagarna men det är tre veckor sedan.


    Läskigt med minskade fosterrörelser och misstanke om moderkaksavlossning. Fick du vara vaken under kejsarsnittet? Konstigt att du inte fått nån tid än men kanske för att det är tag kvar så dom har svårt att planera då.

    När jag födde första sonen var förlossningen utdragen, jag var runt v 39+0 då. Jag fick även feber och hade en infektion i urinvägarna som jag inte visste om. Till slut blev det lite lätt akut och dom fick dra ut honom med sugklocka och med yttre press. Han var mkt medtagen när han kom ut och fick syrgas så jag fick liksom inte upp honom på bröstet direkt. Sedan gick det många år med missfall (totalt 4 st på 5 år ca) och ofrivillig barnlöshet mm innan vår andra son äntligen ville komma till oss. Där fick jag över tiden till v 41+6 och fick komma in för att kolla om jag läckte fostervatten vilket läkaren inte tyckte jag gjorde (men det gjorde jag ), jag fick komma på igångsättning ändå och innan jag fick första dosen gick vattnet. Jag öppnade mig snabbt men han gick inte att krysta ut. Han satt som sten. Tydligen låg han med ansiktet uppåt och efter en evighet med sugklocka fick dom avbryta för ett urakut kejsarsnitt där jag blev sövd. Det var verkligen en lättnad trots att det var läskigt och trist att jag inte fick träffa honom på typ 4 timmar.

    Sedan visste vi inte riktigt om vi skulle ha fler barn, jag var sugen men inte min man så värst. Men så blev det ändå en till på nåt sätt Och jag kände redan efter andra barnet att jag ALDRIG ville gå igenom en vaginal förlossning igen. Så det sa jag till min bm på inskrivning men fick ändå vänta till v 25 innan hon skickade en remiss. I november fick jag träffa en läkare på specialist mvc som sa att han inte kommer neka mig kejsarsnitt men att han tyckte jag kunde prata med barnmorsketeamet om en plan. Den BM jag träffade var jätte trevlig och tyckte inte det var så mkt att snacka om så hon tyckte att kejsarsnitt var bäst för mig. I veckan nu så träffade jag en ny läkare som först försökte övertala mig till vaginal förlossning men jag sa bestämt nej och så var det inte mer med det. Fick en tid hemskickad dagen efter.

    Jag har inte fått några dumma kommentarer om att kejsarsnitt inte är en riktigt förlossning, som tur är! Vet inte vad jag skulle svara då men inget trevligt iaf Så klart att det är en riktig förlossning.
  • syntharen
    Dunciss skrev 2018-12-20 15:44:21 följande:

    Hej! Jag har planerat snitt i januari, preliminärt den 12:e men ska på kontroller i mellandagarna så då besäms det nog mer exakt datum.

    Är supernervös, inte för själva snittet, har gjort ett innan och det gick jättebra, men lite stressad över att behöva lämna stora barnet (ett år) till barnvakt. Har inte haft barnvakt innan så jag kommer nog att noja rätt mycket över det. Man är ju lite hormonell också så allt känns ganska jobbigt.

    Men man får tänka på det fina, snart är de små bebisarna här! :)

    Har ni andra börjat känna av sammandragningar eller något annat tecken?


    Hej, kul med en till med ks i januari. Så härligt med så tätt mellan barnen! Tror nog det kommer gå jättebra med barnvakten Får jag fråga varför du gjorde kejsarsnitt förra gången och även den här gången? Alltid så nyfiken

    Jag har med alla barnen haft tidiga sammandragningar. Men nu med tredje känns dom nog lite kraftigare tycker jag. Hon har dessutom velat hjälpa sin mamma att få kejsarsnitt i fall det inte gick, genom att lägga sig i säte. Hon har lite tid att vända sig (inte för att det spelar nån roll nu) men hon verkar ligga bekvämt så.
  • LittleSunshine84
    syntharen skrev 2018-12-20 16:32:14 följande:

    Läskigt med minskade fosterrörelser och misstanke om moderkaksavlossning. Fick du vara vaken under kejsarsnittet? Konstigt att du inte fått nån tid än men kanske för att det är tag kvar så dom har svårt att planera då.

    När jag födde första sonen var förlossningen utdragen, jag var runt v 39+0 då. Jag fick även feber och hade en infektion i urinvägarna som jag inte visste om. Till slut blev det lite lätt akut och dom fick dra ut honom med sugklocka och med yttre press. Han var mkt medtagen när han kom ut och fick syrgas så jag fick liksom inte upp honom på bröstet direkt. Sedan gick det många år med missfall (totalt 4 st på 5 år ca) och ofrivillig barnlöshet mm innan vår andra son äntligen ville komma till oss. Där fick jag över tiden till v 41+6 och fick komma in för att kolla om jag läckte fostervatten vilket läkaren inte tyckte jag gjorde (men det gjorde jag ), jag fick komma på igångsättning ändå och innan jag fick första dosen gick vattnet. Jag öppnade mig snabbt men han gick inte att krysta ut. Han satt som sten. Tydligen låg han med ansiktet uppåt och efter en evighet med sugklocka fick dom avbryta för ett urakut kejsarsnitt där jag blev sövd. Det var verkligen en lättnad trots att det var läskigt och trist att jag inte fick träffa honom på typ 4 timmar.

    Sedan visste vi inte riktigt om vi skulle ha fler barn, jag var sugen men inte min man så värst. Men så blev det ändå en till på nåt sätt Och jag kände redan efter andra barnet att jag ALDRIG ville gå igenom en vaginal förlossning igen. Så det sa jag till min bm på inskrivning men fick ändå vänta till v 25 innan hon skickade en remiss. I november fick jag träffa en läkare på specialist mvc som sa att han inte kommer neka mig kejsarsnitt men att han tyckte jag kunde prata med barnmorsketeamet om en plan. Den BM jag träffade var jätte trevlig och tyckte inte det var så mkt att snacka om så hon tyckte att kejsarsnitt var bäst för mig. I veckan nu så träffade jag en ny läkare som först försökte övertala mig till vaginal förlossning men jag sa bestämt nej och så var det inte mer med det. Fick en tid hemskickad dagen efter.

    Jag har inte fått några dumma kommentarer om att kejsarsnitt inte är en riktigt förlossning, som tur är! Vet inte vad jag skulle svara då men inget trevligt iaf Så klart att det är en riktig förlossning.


    Ja, jag vaken under snittet. Hade redan fått epidural så var i princip bedövad och klar.

    Hade gärna bara fått en bekräftelse på att snittet är godkänt. Inte bara muntligt. Så man kan vara helt säker!

    Dina förlossningar låter helt klart tuffa. Så förstår att Du vill ha snitt denna gång. Anledningen till att jag vill ha snitt är att jag vill ha mer kontroll. Allt blev så stressigt och kritiskt att jag mådde dåligt långt efteråt och jag tycker att det stal mkt av den första tiden med sonen. Jag vill inte hamna där igen. Blev deprimerad efteråt och nej tack, inte igen.

    Men känner mig som sagt tudelad. Fått höra en del om att man inte fött barn på riktigt :( det sitter liksom i som en törn. Har så många vänner som fått barn nu och har ett gäng på gång som har bf snart. Känns som alla klarar bra vanliga vaginala förlossning men inte jag.

    Vart bor du? Hue gammal är du?
  • Dunciss
    syntharen skrev 2018-12-20 16:40:20 följande:

    Hej, kul med en till med ks i januari. Så härligt med så tätt mellan barnen! Tror nog det kommer gå jättebra med barnvakten Får jag fråga varför du gjorde kejsarsnitt förra gången och även den här gången? Alltid så nyfiken

    Jag har med alla barnen haft tidiga sammandragningar. Men nu med tredje känns dom nog lite kraftigare tycker jag. Hon har dessutom velat hjälpa sin mamma att få kejsarsnitt i fall det inte gick, genom att lägga sig i säte. Hon har lite tid att vända sig (inte för att det spelar nån roll nu) men hon verkar ligga bekvämt så.


    Jag vet inte exakt vad som var anledningen, bor inte i Sverige och här är det väldigt vanligt att man gör kejsarsnitt. Läkaren tyckte först att jag kunde prova igångsättning eller snittas direkt och efter ctg-kurva och provtagningar rekommenderade hon snitt. Jag ifrågasatte inte utan var bara glad över att barnet skulle födas snart... Denna gång blir det snitt eftersom jag snittats nyligt och det då anses för riskabelt att prova vaginal förlossning.

    Jag känner inte alls att jag blir snuvad på vaginal förlossning, tvärtom har jag fina minnen från mitt förra ks och när jag jämför med kompisar som fött vaginalt har många av dem jättejobbiga upplevelser. Man vet ju aldrig hur det ska bli, huvudsaken är ju att man får ett friskt barn.

    Förstår mig inte alls på folk som säger att man inte fött barn "på riktigt" om man fött med ks. Tänker att de människorna har något slags behov av att trycka ner andra för att själva må bättre.
Svar på tråden Planerat snitt i januari?