Stor groda vid samtal om religion med 10åring. Doh.
Tjenare, tänkte bara dela med mig av mina tankar kring ett samtal jag hade med bonusdottern igår.
Bonusdottern är muslim och jag så icketroende man kan bli. I den mån det är möjligt så avstår jag gärna från denna typ av samtalsämne, då jag anser det inte min ensak att propsa någon att tro si eller så.
Däremot nu runt jul så samtalas det mycket om religion från bonusdotterns del och hon känner sig osäker runt mig då hennes biologiska far har kallat mig saker som kafir, (ursäkta stavning och eventuellt översättning, men grovt översatt så tror jag att det betyder något nedlåtande i form av icketroende) och jag är inte helt hundra vad det innebär i hans ögon, men han har även berättat för mig och barnens mamma att det bara finns ett slut för oss vid tidens ände. När jag själv inte lägger någon som helst värde i religioner så tycker jag bara han är töntigt löjlig som säger sådana saker.
Anyway.
Bonusdottern frågade idag med en halvspydig ton om jag var kristen. I och med tonen hon använde så svarade jag lite opedagogiskt med ett suck att "nej, det är jag verkligen inte, jag kan nog lite för mycket om hur välden fungerar och hur mycket hat och rädsla som föds genom religionernas okunskap för att ens ge religioner som kristendom och islam någon som helst uppmärksamhet."
Jag är fullt medveten om att det inte var särskilt smidigt sagt till en 10-åring med stark tro, men jaja.. The bomb was dropped.
Bonusdottern gick såklart i taket och tog illa vid. Jag mer eller mindre dumförklarade hela hennes släkt i en mening. Så nu är vi inte kompisar längre..
Går det att rädda situationen här tror ni? Jag låg ju redan på minus innan men det har funkat okej. Nu ser det svart ut.
Kom gärna med tips för jag vette tusan hur man räddar upp en sådan groda xD
Hon firar iallafall jul med oss för att späda på paradoxen. Å andra sidan är hon bortskämd så det har nog mest att göra med att hon får saker. :P