Bf September 2019
Hej! Har läst sista sidan här och bara måste flika in. Jag tänker att det här med fosterdiagnostik är inte så svart eller vitt som det ibland kan låta.. Tänk er en värld utan barn med Trisomi 21 (Downs syndrom). Om alla plötsligt enligt riktlinjer börjar erbjudas och väljer att ta testet NIPT, kommer det då innebära att de kvinnor som bär på barn med kromosomavvikelser väljer att göra abort? Hur många VET vad man skall göra av resultatet man får... ? ?Ta det bara för att..? eller har man riktigt ordentligt funderat på var man står i frågan, accepterar vi ett barn med kromosomavvikelse? Var går gränsen för vilka barn som skall finnas? Kommer det inom kort att utrotas människor med Downs syndrom? (Som faktiskt är livsdugliga och många har ett bra och glädjefyllt liv). Var går gränsen för vilka människor vi accepterar i vårt samhälle? Var går gränsen för hur mycket vi faktiskt har rätt att kontrollera eller vad bör kontrolleras? Vad händer om vi snart kan kontrollera om barnet har andra handikapp? Hur långt kan vi gå inom fosterdiagnostiken? Kan vi idag släppa mer på kontrollen kanske och acceptera att vi inte kan kontrollera/förändra och påverka allt här i livet? Bara en liten tanke såhär i KUB- och NIPT-tider där folk kan få det att låta självklart att kontrollera det som kontrolleras kan.