Bf September 2019

Vad bra att dom håller ordentlig koll på er även om jag har för mig att 15% inte är så farligt mycket. Hur känner du inför det, eller fick ni mer information?

De känns helt okej, jag har en historia av havandeskapsförgiftning med dom andra två barnen, med min yngsta förlöstes jag för tidigt då de började precis som nu, något händer med tillförseln i en viss vecka och de stryper till den näringen bebisen behöver, min yngsta låg på -28% när han föddes tror jag, han vägde 2,2 kg i vecka 38. Så på något sätt har man vant sig vid d här läget nu.

Vad skönt ändå att du känner att du har koll på läget och att det inte skrämmer dig. Hoppas allt går bra!

Var till bm häromdagen och fick lyssna på hjärtslagen. 148 slag/min. Riktig vilding där inne känns nu. Full fart hela tiden typ...

Hur är era i magen?

Bävar lite då min minsta är riktigt härjig och var också extremt aktiv i magen.

Var med om något sjukt obehagligt igår. gick på toa för att kissa och när jag torkade mig så låg det en sträng med tjock slem (ljusgul/genomskinligt slem, typ som tjock snor) på pappret. Fanns även några blodstrimmor. Men hade inte ont eller så. Ringde förlossningen men dom menade att de är nog inte var nån fara. Skulle lägga en binda i trosan och gå å lägga mig. Dom visste inte riktigt vad de kunde va, kunde va flytningar (men så där ser inte dom ut) kunde va en bit av slemproppen eller annat slem tydligen. Jag är iaf orolig fastän dom sa att jag inte behövde va de. Har fortfarande inte ont men de e nått som inte känns bra... vill liksom inte ringa och gnälla i onödan heller. Räcker med att jag sprungit dit med illamående och nu foglossning/ryggskott för att få hjälp.

Förstår att du är orolig. Strunta i om dom ev tycker du tjatar! Jag hade sökt om det varit nåt sånt. Är det slemproppen så skulle jag ju vilja ha info hur det kan påverka bebisen. tycker de borde undersöka dig.

Kan du inte ringa din bm då? eller specialistmödravården för att kanske bli undersökt?

Längesedan jag skrev något här. Men tiden går och vår lilla tjej växer som hon ska. Är nu på 18+3 så snart halvtid. RUL har vi hunnit gå på allt såg bra ut, inget konstigt. Hon är superaktiv i magen känt henne nästintill dagligen sen v.17 och har känt henne sen v.16 trots att jag är förstföderska. Utanpå magen har det synts sen v.17½ när hon rör på sig och sambon har också fått känna hennes buffar =) 

Eftersom RUL gick bra så har vi handlat en del såsom säng och skötbord. Har även beställt vagnen och babyskydd nu. 

Mitt illamående har äntligen lagt sig, la sig ungefär i v.17 så att jag har kunnat börja äta. Kan dock fortfarande trigga illamåendet om jag går i en mataffär där det är mycket syn och luktintryck från mat. Är fortfarande extremt känslig i luktsinnet där mat lukt kan trigga illamåendet, men inga kräkningar i alla fall. Så äntligen har ja kommit in i en del av graviditeten där jag mår ganska bra =) 

Hej alla! Jag undrar lite hur ni gjort med jobbet, har ni berättat om graviditeten än? 

Jag är nu i v 24 och har inte berättat än, börjar dock få väldigt dåligt samvete för det. Men "problemet" är att jag är sjukskriven av annan anledning än graviditeten och har varit det sedan dagen innan min provanställning gick ut, jag hade bara tänkt vänta på fast anställning innan jag berättade men nu har jag som sagt inte ens träffat chefen på 9 v. Jag har bf i början på september och min arbetsplats är stängd för semester hela juli så tiden börjar bli ganska knapp.

Tycker ni att jag borde berätta om graviditeten för min arbetsgivare eller vänta tills jag kommer tillbaka? Jag har ju, som jag förstått det, ingen skyldighet att berätta tidigare än 2 månader innan bf men jag vill ju inte sätta chefen i skiten heller. Tyvärr vet jag inte än när jag blir frisk från den åkomma jag är sjukskriven för och kan återgå till jobbet. 

Tacksam för lite råd!

Vill tipsa om att kolla igenom ditt avtal, jag upptäckte när jag tittade igenom mitt att jag enligt det ska berätta 3 månader innan planerad ledighet istället för de 2 månader som lagen annars säger. För mig gjorde det ingenting eftersom jag fick ett bra tillfälle att berätta långt innan.

Känner du att du inte vill berätta än? Jag tycker du ska utgå helt ifrån vad du själv känner, inte att vara schysst. Kanske värt att fundera på om ryktet kan nå arbetsgivaren innan du själv berättar, för isf kanske det är mer angeläget att berätta om det känns viktigt att få berätta själv.

Tack, det ska jag kolla upp! Egentligen vill jag väl berätta nu för att ge min chef tid att hitta en ersättare, men samtidigt tycker jag det känns ganska fult att berätta via telefon under pågående sjukskrivning. Även om alternativet kanske inte är bättre då jag inte ens vet när jag kommer tillbaka.