Bf September 2019

Funderar också precis på det där!!

Jag är i v 6 (v5+3) och jag känner INGET i mina bröst. Varit gravid förut och då har jag ALLTID känt brösten som första symtom...nu INGENTING!! Det gör graviditeten väldigt overklig och orolig!! Fattar ingenting!! Brukar liksom inte det vara ett av de första symtomen på graviditet?

Vet att det kan gå upp och ner men tänker att första veckorna ska vara rätt konstant eller bli VÄRRE men det kanske det inte blir!?!?

Hmm Kanske dumt av mig att säga att jag inte hade några symtom...

Nu mår jag fasen illa HELA DAGARNA!! är det normalt?!?! Inte så jag kräks men sådär jobbigt illamående. går över när jag äter lite grann, men inte sugen på nåt. Någon som känner igen sig??

Börjar nog få lite ömma bröst också?! Så kanske kommer till slut, symtomen.

Någon som fått mf någon gång utan symtom resp mycket symtom (alltså åt nåt håll, inte sådär "vanliga" symtom utan extremt mkt eller inget?)

Jag tycker också frukt funkar bäst. Mackor kan funka ibland

Inte kräkts än men som du säger så bli det "attacker" ibland och då mår jag väldigt illa!! JAg har svårt för att kräkas så ska nog mkt till. Dock aldrig mått illa i en graviditet förut, eller mådde illa några dagar runt v 10 med min yngsta men det är ju ingenting...

Jag är också uppsvullen! Känns som om jag varit på världens julbord typ...mer illamående för varje dag som går, börjar även få liiiite ömma bröst, men inte speciellt mkt..drömmer mardrömmar så vill knappt gå och lägga mig, sover väldigt "hattigt".

Jag sover som en kratta! Kan sova dåligt annars med, har sömntabletter men de kan jag ju inte ta nu MEN jag drömmer så galet!! Känner igen det sedan förut! Drömmer bara om ond och bråd död!! Hemska mardrömmar!!!

Det sägs att man sover mer ytligt pga hormonerna och då kommer man ihåg drömmarna bättre eftersom man vaknar oftare...MEN jag brukar aldrig drömma mardrömmar VARJE natt annars!! Hemskt!! I natt vågade jag knappt somna om! :( 

Alltså, det är så konstigt att man inte fattar att man är gravid! Jag varken fattar eller tror på det och jag tror DEFINITIVT inte att det kommer gå hela vägen!

Kanske har att göra med att de sa på fertilitetsenheten att de inte trodde vi skulle fixa barn på egen hand typ...eftersom min mans spermier är både få och slöa..!

Min man är i chock han också! Han fattar ingenting!! HAHA! Vi är båda så glada men han blir glad genom att berätta för folk :p och jag blir glad genom att bli orolig över att något ska gå åt fanders för då skulle vi bli så sjukt ledsna.

JAg har några år på nacken så varje månad som går känns som "sista chansen" så jag hoppas verkligen detta går hela vägen nu! :(

Har fortfarande inte speciellt mkt symtom. Illamående, lite grann, mer eller mindre hela tiden. Men har lätt att må illa så det blir inte så "tydligt" tecken för mig tyvärr!!

Ledsen över ett negativt inlägg men känner mig sååå orolig att detta inte ska gå vägen! :(

Jag är en person som är väldigt impulsiv och rastlös och har otroligt svårt att vänta på saker... det är verkligen förenat med ångest och pina! Så detta med graviditeter är inte min grej ;) Hatar att inte ha koll på hur det ska gå eller vad som ska hända!

Pratade precis med min kompis om detta och hon hade haft 5 mf under sin tid som "mamma". Hon har 3 barn i dag. Jag blev ännu mer nojig (hon vet inte att jag är gravid...) och tänker att va fan!! Detta kommer inte gå!

Dessutom så har vi haft svår att bli gravida och varit på IVF första ggn och det gör att det är ännu större risk för mf känns det som...eftersom allt inte riktigt "är som det ska". Detta gör mig galen! Mår väldigt psykiskt dåligt faktiskt och det är ju bara början...kommer ju vara många veckor av oro (förhoppningsvis...) kvar. Hur överlever man?

Har dessutom väldigt väldigt lite symtom vilket gör det ännu svårare att acceptera att det KAN gå bra!! Nu känns det som det bara är en tidsfråga innan det skiter sig! Usch önskade att jag kunde slappna av men känns som om det är så otroligt tidspressande för oss om det INTE skulle funka nu!!