Inlägg från: Jojjans |Visa alla inlägg
  • Jojjans

    Bf September 2019

    Anonym (chockad!) skrev 2019-08-14 14:56:33 följande:

    Åh vad skönt att allt gått bra. Det är verkligen spännande med en ny person i familjen!

    Inte så liten ändå, föddes han 34+0 eller?


    Ja, och det är verkligen något visst med första barnet, SÅ stort. Särskilt efter 2 missfall och lång längtan.

    Han var 33+3 enligt sjukvården, 33+6 enligt mina tempning av ägglossning. Litar mer på min mätning iom att han var så pass stor.
  • Jojjans

    Hej alla,

    Vsd mysigt att det börjat ploppa ut fler bebisar här inne :)

    Jag har mer än en vecka kvar till BF, men våran prematura plutt har redan hunnit bli en månad <3

    Första tiden innehöll oerhört mycket rutiner med sondmatning på schema var 3e timme och en bebis som själv inte visade sina behov så tydligt. Sen fick vi vidare vård i hemmet och hjälp med att få igång amningen så att vi kunde plocka bort sonden innan vi blev utskrivna. Han tappade mer än 10 % av födelsevikten så jag var stressad att han inte skulle gå upp som han skulle, men sen sonden togs bort har han ökat med 200 gram var tredje dag och ligger redan över sin kurva, så han har varit jätteduktig med att lära sig amma trots tidig entré.

    Nu är han som vilken helt nyfödd bebis som helst, strax över 3 kg, och betydligt bestämdare med hur han vill ha det. Han ammar runt 12 gånger per dygn, lika ofta på nätterna som på dagarna, och vill helst vara nära hela tiden så jag bär mycket i sjal eller sitter med honom i famnen. Han sover i babynest mellan oss för att vi hela tiden ska kunna ha en hand på honom osv så han inte känner sig ensam.

    Men överlag är han en väldigt nöjd bebis som bara skriker ordentligt när han är hungrig. Såklart en del gaser, så då blir han gnällig men magmassage/cykla med fötterna och ligga nära/tutta brukar lugna. Och hjälp att rapa regelbundet såklart.

    Ni som fött vaginalt, var det någon av er som fick en bristning? Jag fick en grad 2 pga extremt snabbt utdrivningsskede, och nu 5 veckor senare så har det fortfarande inte läkt helt, några stygn i mellangården sitter fortfarande kvar (det är stygn som ska lossna sv sig själv). Hur har allt läkt för er?

  • Jojjans
    Anonym (chockad!) skrev 2019-09-17 11:08:04 följande:

    Hur stor var han nuigen när han föddes?

    Min lilla tjej föddes 10 dagar för tidigt men med planerat snitt vet man ju aldrig hur tidigt födda de är. Jag kunde ju lika gärna gått över 2 v med henne och då är hon ju nästan 1 mån förtidigt född.

    Hon är väldigt svår att få i mat... somnar hela tiden :( Går ner i stället för upp...


    Han föddes 13/8 i vecka 33+3 och vägde då 2266. Som minst var han nere på 2036, en vecka efter födseln, men sen vände det. Nu senast vägde han 2960, då hade han inte ens hunnit bli en månad, så det går snabbt uppåt!

    När man pratar om prematuritet så vet hag att dom räknar från beräknat BF. Men när man nått datumet dom hade varit 37+0 så räknas dom som fullgångna.

    Vad jobbigt att hon inte går upp som hon ska... har hon haft höga bilirubinvärden? Vet ju att dom blir hemskt slöa av det.

    När var det hon föddes? Ammar du eller ger ersättning?
  • Jojjans
    Etta skrev 2019-09-17 11:10:12 följande:

    Vad roligt med en uppdatering, och härligt att höra att allt gått så bra trots en tuff start! :) Jag har ju inte fått än men med min dotter fick jag en större grad 2-bristning, och minns att just stygnen i mellangården tog ett tag att läka/släppa. Tror det tog ca 6 veckor. Men hade läkt fint efter 8 veckor när jag var på efterkontroll. Har du någon sådan inbokad?


    Ja så skönt i allt att det ändå gått bra, annars hade det känts lite väl tufft.

    Ok, ja då borde dom ju lossna snart, var 5 veckor sen han föddes idag. Ska på efterkontroll den 30 så då får jag veta hur allt läkt.

    Har du haft några men efter din bristning? Jag tyckte inte alls det gjorde ont när jag sprack, och har inge bekymmer att hålla tätt/knipa, men har tyckt det varit riktigt jobbigt med stygnen som kliar och attman sitter still så mycket med en nyfödd och ammar...
  • Jojjans
    Anonym (Orolig och stressad) skrev 2019-10-01 20:27:07 följande:

    Usch är så less på att vara på sjukhuset nu. Förutom gulsoten så strular amningen eftersom att hon var så trött av gulsoten så då fick hon inte i sig tillräckligt. Nu är gulsoten under kontroll men hon har gått ner för mycket i vikt. Så nu får jag ge ersättning eller urpumpad bröstmjölk varannan timme för att se att hon får i sig ordentligt med mat. Amningen och matningen går så där eftersom hon är så mätt på att få mat varannan tim. Fortsätter hon gå ner måste dom sätta in sondmatning. Känner mig så nere. :(


    Jag förstår att det känns tufft med så mycket strul i början, men tänk på att det bara är en övergående period. Våran prematura bebis behövde ju sondmatas i flera veckor innan amningen kom igång, och det var en tuff period, men sen han blev stark och fick bra sugreflex så har det funkat super! Fäder viktiga är att du hela tiden fortsätter pumpa och håller igång din mjölkproduktion så kommer du kunna ta upp amningen igen sen. Kämpa!
  • Jojjans
    September89 skrev 2019-10-01 23:13:39 följande:

    Nu är september slut och alla har passerat sina bf-datum. Tänk att de där tidiga plusen blev bebisar tillslut!

    Är nyfiken på vad ni andra har för vagnar och om ni är nöjda? Min lilla filur är sex veckor imorgon och jag funderar redan på att byta vagn haha!


    Vi köpte en begagnad stokke scoot och är helnöjda. Den är väldigt lätt och smidig i stan, och inte så dyr - köpte dessutom en begagnad. Sen har vi ärvt en robust gammal brio som vi använder om vi ska till landet eller gå i skogen - och troligtvis när det kommer snö.
  • Jojjans

    Trots att jag var en av de senare beräknade i gruppen har vi nu haft våran lilla skrutt här i över 7 veckor. Trots den tuffa starten med neo, sondmatning och hemgång med en bebis som kände som en liten fågelunge så har allt gått jättebra under förutsättningarna. Han har hela tiden gått upp i vikt (massor!) sen vi tog bort sonden och nu en vecka efter BF har han precis passerat 4 kg, och fått goa runda kinder och veck på låren.

    Jag upplever också att han är väldigt stark i nacke och rygg för att vara så liten, antagligen för att han tjuvstartat med att träna dom musklerna.

    Idag är första dagen själv hemma med honom. Trodde jag skulle vara stressad men känner mig bara lite uttråkad och ensam... men det är nog nyttigt med lite vila efter att ha stressat med att hinna med allt hemma innan sambon började jobba.

    Hur är det för er andra, gör ni nåt annat på dagarna än ammar, byter blöjor och vyssjar bebis? Och tar hand om ev storasyskon såklart..

  • Jojjans
    September89 skrev 2019-10-05 20:49:10 följande:

    Hör att många pratar om att man ska börja med rutiner tidigt men undrar lite hur man gör då? Bestämmer man när barnet får äta och sova och gör det på samma tider då?


    Den information vi fått både på neo och BVC är att innan barnet är några månader så kan man inte påverka deras dygnsrytm, utan man ska låta barnet styra gällande mat och sovning. Nu kanske råden jag fått påverkas av att jag vill amma, och då är det ju viktigt att alltid amma på barnets signaler.

    Men som chockad! skriver så går det ju att läsa av vad barnet verkar föredra och hjälpa till med att göra det till en vana. Jag försöker gå på prommenad med honom i sjalen varje dag efter lunch tex, för det är bara där han sover riktigt djupt. Och sover han bra på dagen så har han mycket lättare att komma till ro på natten (sömn föder sömn osv).
  • Jojjans
    Anonym (Trean) skrev 2019-10-06 09:11:40 följande:

    Nu är våran älskling 2 veckor och imorgon när vi blir själva ska jag också börja hitta rutiner. Jag tror vi alla mår bra av rutiner och det blir enklare för oss att planera dagen när vi vet på ett ungefär när han äter och sover. Sen kommer det ta ett tag när vi är där. Våran pojke sover bra på förmiddag och dag. Även nätterna funkar bra han sover genom hela natten förutom två-tre korta måltider. Däremot från 16-20/21.00 är det svårt att få honom att komma till ro. Han vill bara ligga vid bröstet och somnar till endast 5-15 minuter åt gången. Vi ser att han supertrött men svårt att få han sova en längre stund. Så nu övar vi på att vagga honom i vagnen efter maten men det går sådär. Det jag dock har lärt mig av mina andra barn att det är bara att öva öva öva. Efter ett tag så hittar de trygghet i den nya situationen.


    Vi upplever samma sak men oftare närmre 21-00, superrufft eftersom pappan går upp 05.30... men vi märker att det blir värre dom dagar som vi haft besök eller varit på BVC/sjukhuset osv. Jag läste någonstans att det finns teorier om att kvällsoro/kvällskolik inte har med magen att göra utan att barnen är utmattade och övertrötta av alla intryck under dagen. Läste också att sömn föder sömn, och myclet intryck under dagen brukar hindra dom från att sova lika mycket så det låter logiskt tycker jag. Vi försöker iallafall ta det så lugnt som möjligt och börja varva ner och söva ännu tidigare på kvällen för att han inte ska bli övertrött och hysterisk...
  • Jojjans
    Anonym (chockad!) skrev 2019-10-07 21:11:03 följande:

    Idag har jag och lillan spenderat 5 timmar på akuten. Hon har senaste veckan inte kunnat bajsa av egen maskin utan man har fått hjälpa henne att trycka ut det. Ändå har hon bara bajsat en gång på en vecka (okej om man bara ammar men inte med bara ersättning...) rejält ont i magen, mer och mer skrikig, sover inte på nätterna, uppspänd mage, äter mindre och mindre osv.

    Ringde BVC idag om laxering (hon får redan olja och laktulos i större mängd än vad BVC rekommenderar) och jag har bytt och testat olika ersättningar. 

    De rådde oss att åka till akuten eftersom hon är så liten. Väl där inne så konstaterades det att hon troligtvis lider av mjölkproteinallergi. Så fick utskrivet en mjölkfri ersättning. Så nu får vi se vad som händer. 


    Usch så tufft det låter, hoppas hon får igång magen!
Svar på tråden Bf September 2019