• Jsv17

    Bf September 2019

    Anonym (chockad!) skrev 2019-01-17 19:43:39 följande:

    Jag har också 2 mf tidigare och det var rätt tidiga. v 6 och v 8 tror jag om jag inte minns fel.. så för mig är det lite att passera dessa veckor som nr 1 i att hålla sig lugnare.

    Jag är i v 5+4 nu så det börjar ju närma sig första "safe" linjen ;) 

    Försöker ha lite "delmål" för att känna mig lugnare! Jag ska även försöka att glädja mig. Det svåra är liksom att planera för saker. Jag vågar inte göra det. Snart ska vi planera för semestrarna på jobbet, ska jag planera in att jag ska ha barn i september då eller ska jag tänka att det är som vanligt ändå eftersom man inte vet?! 

    Jag tänker alltid väldigt långt, svårt att bara tänka just idag!


    Jojjans skrev 2019-01-17 19:58:20 följande:

    Jag tänker precis som du, försöker ha olika delmål.

    Om en dryg vecka har jag passerat tiden för mitt tidiga missfall, och efter det har jag en dryg vecka till inskrivning. Och i mitten av februari, i v 9, har jag fått ett tidigt vul inbokat efter det jag varit med om. Sen är det att passera v 12, KUB, och till sist v 16. Sen början en resa på okänd mark.


    Jag tänker lika, första milstolpen är förbi för mitt tidiga MF 5+2 (är 6+3 idag ) sedan är det nipt, v.12 (då mitt MA var) och sen är det fosterrörelser, jag vet från när jag väntade min son att jag inte riktigt slappnade av förrän jag kände honom, och jag kunde buffa på magen och han buffade tillbaka, då kändes det som att jag kunde fråga honom om han mådde bra och han svarade <3
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    Lbem skrev 2019-01-18 23:55:13 följande:

    Plussade för några dagar sedan! Är i v 6 enligt min kalender men gjorde tidigt vul hos min bm och var där i v4? Har blivit gravid med p-piller därav mitt tidiga besök.. Förstår att många här såklart glädjs av sina plus :)

    Själv har jag barn, ma och mer i bagaget..


    Så där tidigt blir dateringarna ofta fel, beror på kvaliteten på maskinen, skickligheten hos den som gör undersökningen, bokade de in en uppföljning om 2v? Så de kan se utvecklingen, ibland får man en helt annan datering vid ett senare vul.
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    September89 skrev 2019-01-19 11:33:51 följande:

    Några på mitt jobb har börjat spekulera i om jag är gravid och jag tycker det är SÅ jobbigt! Jag är i vecka 8-9 och har absolut ingen lust att dela detta med mina kollegor än, speciellt inte kollegor som inte ens är på samma avdelning som jag. De har alltså först diskuterat detta med varandra för att jag var hemma med magont en dag (hade ätit mat som min mage inte klarade av, så inte ens gravidrelaterat) och sedan frågat mig rakt ut och sagt att de inte tror på mig när jag säger nej. Blir så frustrerad och vet inte hur jag ska bemöta detta! Och vet att jag kommer bli arg när dessa kollegor sedan säger ?jag visste det? när det är dags att berätta. Liksom, de visste inte alls, de baserar hela teorin på att jag hade ont i magen EN gång.

    Okej om man misstänker att något är på gång men tycker nästan det är respektlöst att fråga, vill man att någon ska veta så berättar man ju det liksom.

    Puh, skönt att skriva av sig om det, har gått och varit så irriterad på hela grejen haha!


    Fy vad oförskämt! Jag hade blivit jättearg av spekulationer, som du säger även om man misstänker så säger man inget om det för om man ville berätta så hade man ju gjort det! Jag har misstänkt flera ggr på jobb, och haft rätt, men jag har ALDRIG sagt något till vederbörande eller någon annan på arbetsplatsen heller, utan väntat tills de valt att delge den nyheten.
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    Jojjans skrev 2019-01-20 07:30:30 följande:

    Jag fortsätter vara lite orolig, men brukar hantera oro bäst med rutiner och fakta, så i väntan på mitt missfallsdatum, inskrivning och vul så har jag börjat ta ett test var 3e dag för att fastställa ökningen. 3 dagar framåt är ett precis lagom delmål för mig just nu, och att det fortsätter öka lugnar mig sååå mycket!

    Antar att det kommer en ny uppdatering om 3 dagar ;)


    Jättefin stegring Lugnade mig också, sen helt plötsligt så kände jag att jag inte behövde det längre (när teststrecket var typ starkare än kontrollstrecket) jag trodde jag skulle hålla på tills jag fick 3+ på det digitala men behövde inte det sen i slutändan men i början var det så skönt att ha de där testerna och se att något händer.
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    September89 skrev 2019-01-20 08:44:17 följande:

    Måste skriva av mig lite igen. Är så himla besviken på mina svärföräldrar. Vi berättade för dem att jag var gravid typ en vecka efter att vi upptäckt det, alltså väldigt, väldigt tidigt. Var tydliga med att de inte fick berätt det för någon än och att vi skulle vänta ett bra tag med att berätta för barnen som ska få syskon. Nu har de gått och berättat för sina släktingar i alla fall, absolut inte personer som jag vill ska veta ännu och verkligen inte att de ska vara först att få veta. Risken är stor att det babblas vidare nu när dessa personer vet och att barnen får höra på omvägar. Ångrar så himla mycket att vi berättade för svärföräldrarna nu! Det är ju fortfarande jättetidigt och jag är INTE redo att dela detta med folk än. Dessutom vet vi ju inte ens om det är något levande där inne ännu och jag vill inte att utomstående ska prata om eller ha insyn i vad som händer i MIN kropp. Ville ju att mina barn sedan tidigare skulle få veta innan diverse släktingar liksom. Så himla, himla besviken och ledsen för detta, hormonerna gör det ju inte bättre heller.


    Näe?! På riktigt?! Fy! Hoppas dom skäms! Hur kan man göra så, förstår att de är glada men man gör bara inte så! Det är ni och BARA ni som bestämmer till vem och när denna nyhet ska delas! En av anledningarna till att bara mina svärföräldrar vet, de skulle aldrig säga något min pappa däremot kan ha svårt när han är glad över något, så därför kommer även mina föräldrar få veta först efter nipt... jag tror inte han skulle göra det men eftersom jag har lite osäkerhet om än en mini så väntar jag.

    Hoppas din man sa till dem ordentligt?
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    Jojjans skrev 2019-01-20 12:58:19 följande:

    Hur långt efter äl blev ditt sträck starkare än kontrollsträcket? Jag tror också det kommer lugna sig lite för mig snart. Men tror jag är orolig ända tills jag passerat dagen jag fick missfall på förra månaden. Vilket var typ 23 dagar efter äl, alltså precis när hjärtat ska börja slå.


    Nu är jag inte hundra, men jag är ganska säker på att jag tog det testet äl+19-20. Vi hade ju våra tidiga MF precis samma period, mitt var 5+2... tänkte inte på att det är då hjärtat ska börja slå... var kanske det som gick snett då.. :-/ jag har iaf passerat det redan, är 6+6 idag så går in i v.8 imorgon, och det känns lite bättre för varje dag, och kommer säkert bli ännu bättre efter vul i v.11 (så länge det går bra då) men kommer inte bli lugn förrän jag kan känna bebisen, eller så lugn man nu blir under en graviditet....

    Jag är ju sådan med så få symptom, är ändå mindre stressad över det nu än med sonen då jag ju vet att min kropp inte reagerar så starkt, men hade lugnat mig om jag fått liiite starkare symptom den här gången, MEN den här gången blöder jag iaf inte, har jag gjort i alla mina grav med sonen småblödde jag fram till v.15, MF var ju ett MF, med mitt MA småblödde jag också, själva ma:t skedde sent så graviditeten utvecklades normalt till en början. Så detta är första gången jag kommit så här långt utan att blöda, tar även det som ett gott tecken
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    Anonym (chockad!) skrev 2019-01-20 14:11:30 följande:

    FInns det någon statistik på att det är vanligare med mf i v 5-6 än senare (men tidigare än v 12 då såklart)?


    Det finns det faktiskt

    www.blimamma.se/grupper/t/3328

    www.google.se/amp/s/niomanader.se/missfall/amp/

    Den första är en tolkning av 4 studier, så inte en studie, men det sa läkaren till mig efter mitt ma också att de flesta missfall, även om de inte blöder ut förrän senare (MA) sker innan 7+0 sedan är det fortfarande en förhöjd risk fram till 12+0, men enligt honom iaf, så vet man ju oftast inte när de graviditeterna avstannade men ju längre man går desto tryggare är det. Jag ser på det så att risken minskar för varje dag som går, trots att jag haft ett sent ma, för att jag haft ett ökar ju inte risken för ett till liksom utan riskerna är ju lika fördelade på mig med
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    Jojjans skrev 2019-01-20 18:06:27 följande:

    Jag brukar också kolla på en skärmdump jag har på hemmagjort FL-statistik, där alla personer i en tråd själva la in när dom fått missfall. Alltså inte så vetenskapligt, men stämmer ändå hyfsat med faktan i dina länkar. Lyckas tyvärr inte hitta tråden så kan inte länka...


    Tycker det där stämmer väldigt bra med vad jag hört också, att just när hjärtat börjat slå v.6 är en väldigt kritisk tidpunkt, och det är där det allra oftast går fel, även att det är en lite liten peak i v.9 det är då moderkakan ska ta över näringstillförseln vilket också är en kritisk del. Runt om i vänskapskretsen så har de allra flesta av oss som haft MF, har 80% varit i v.6, jag står för ett sent och även en kompis till som fick i v.8.

    Jag vet att man säger v.12, men det finns en anledning till att jag bokat nipt och vul i v.11, då jag själv känner att har man sett ett friskt normal stort foster efter 10+0 så är risken lika liten som efter 12+0, men det är ju inget jag fått nånstans ifrån utan bara min egen sammanställning av allt man läst och hört
    Pojke 9-12-17
  • Jsv17

    Alltså jag har ju inga direkta symptom i form av krämpor, bröst som ömmar ibland (inte just nu dock) och lite trött typ.. MEN mitt humör! OMG jag är sjutton inte att leka med, jag skäller ut allt och alla hela tiden haha den enda jag fortfarande har tålamod med är min son (som tur är) men alla vuxna i mitt liv better watch out! Hahaha Sen är jag känslig så in i norden, gråter en skvätt minst varje dag, antingen för att det inte finns nåt att äta jag vill ha eller något var sorgligt på tv.... jag är då normalt sett en person med minimal pms och väldigt jämnt humör överlag så en ganska stor omställning...


    Pojke 9-12-17
  • Jsv17
    Jojjans skrev 2019-01-22 08:34:04 följande:

    Jag tycker verklgen inte att mitt humör är värre eller att jag ens är mer gråtmild än vanligt, känner mig snarare stabilare när jag är gravid. Men jag tycks drabbas av ett orimligt behov av att känna mig skyddad och omhändertagen. Jag brukar vara väldigt mån om att min och sambons relation ska vara jämställd och avskyr när han befäster könsrollerna på det sättet i vanliga fall. Men nu är jag helt motsatsen.

    I min graviditet i somras så satt det otroligt långt inne att hänge mig åt den här känslan eller ens erkänna att den fanns. Nu i december och januari är jag lyhördare och snällare mot mig själv och känslan är där direkt!

    Är det någon som känner igen sig? Känner mig såå fånig haha


    Du är absolut inte ensam! Jag är supersjälvständig i vanliga fall och fixar saker åt mig själv men som gravid får jag nästan ett behov av att han ska ?ta hand om mig? sist tyckte jag det var en lite jobbig känsla, nu vet jag att den släpper efter första spädbarnstiden så hänger mig fullt ut haha Det lustiga är att min man får samma känsla fast omvänt, att när jag är gravid får han helt plötsligt behovet att ta hand mig, som han inte har på det sättet annars, känns ju nästan som att det borde vara nåt biologiskt?
    Pojke 9-12-17
Svar på tråden Bf September 2019