Inlägg från: Anonym (chockad!) |Visa alla inlägg
  • Anonym (chockad!)

    Bf September 2019

    Natta89 skrev 2019-01-24 18:47:54 följande:
    Och jag har måndagar. Är nog mer slump och att du kanske lägger märke till dem som delar dag med dig. :)
    Jag går in i ny vecka på söndagar. Beror ju på när du blev gravid. Den dagen blir ju "din nya vecka" :)
  • Anonym (chockad!)
    Lbem skrev 2019-01-26 21:05:12 följande:

    Jag har inte druckit alkohol på väldigt länge, men plötsligt minns jag hur en riktig bakfylla känns. Mått såhär i en vecka nu. Är i v7. Säg att jag inte är ensam?


    Jag går in i v 8 i morgon och har mått såhär i ca 2 v nu!! Bakfylla deluxe varje dag!!
  • Anonym (chockad!)

    Usch känner att jag blir mer och mer grinig!!

    Min man är tyvärr allvarlig sjuk. Fick reda på det för 1 v sedan. Vi har försökt i 2 år att få barn och så händer detta!! Inget blir som man önskat!

    Noll fokus på graviditeten...jag mår sjukt illa och dåligt humör men måste vara på bra humör för hans skull vilket jsg verkligen inte är!

    Så trist, hade sett fram emot en engagerande graviditet. Har två barn sedan tidigare vara pappa var HELT oengagerad. Så såg fram emot en graviditet där man kanske får känna sig lite omhändertagen och fokuserad men icke då!

    Känner mig lite bitter ????????

  • Anonym (chockad!)
    Tösen01 skrev 2019-01-28 06:47:59 följande:
    Ojdå, vad tråkigt att höra. På vilket sätt är han sjuk då? Kommer det bli bättre snart eller är det en bestående period? Är han pappa till de andra två barnen också? Hur gamla är dem? Försök ändå att glädjas och ta hand om dig själv. Kram

    Han har en spridd cancer men prognosen är ändå god. svårt att veta hur länge men är nog ett antal månader innan det är bättre skulle jag tro... tyvärr.


    Han är inte pappa till mina barn. De har ingen kontakt med sin pappa. De är 10 och 13 år gamla. 


     


    Lite trist ändå eftersom jag inte ens får en fråga hur jag mår eller nåt...och så hör man så mkt om andra som blir "omhändertagna" av sina män... :( vore bara trevligt att få en fråga om nåt, eller fråga vilken vecka jag är i eller vad som helst :(


    Förstår att det låter fånigt och framför allt egoistiskt men just nu känner jag så...

  • Anonym (chockad!)
    Jojjans skrev 2019-01-28 09:17:52 följande:

    Jag förstår att det förtar glädjen över graviditeten. Kanske att både vara orolig för hans hälsa och sen också gå miste om det omhändertagande du hoppats på. Har du pratat med honom om det här? Om ja, vad får du för respons? Jag undrar också om han brukar vara väldigt intresserad om din hälsa och omhändertagande i sitt sätt? Det påverkar ju såklart också. Hur insatt var han under tillverkningen av bebisen? Ni kanske behöver bli så snälla och förstående ni kan mot varandra under den här tuffa perioden, och lägga andra krav på is.

    Skönt ändå att dina tidigare barn är så pass stora att dom är lite självgående.

    Men det är inte konstigt att du känner dig ledsen och besviken. Jag, vars sambo ändå är omhändertagande och jättesnäll, känner mig ändå så liten och vill bli mer daltad med. Förstår att det känns ensamt att inte få det. Hoppas det blir bättre!


    Han är väldigt omhändertagande och jag vet stt han skulle vara lyrisk ovh väldigt intresserad i vanliga fall...
  • Anonym (chockad!)
    Tösen01 skrev 2019-01-28 12:26:27 följande:

    Fast det är väl inte egoistiskt av dig? Du begär ju inte mycket alls, utan bara lite omtanke. Det kan alla ge, oavsett hur sjuk man än är! Kan du inte bara säga det, hans cancer finns ju där och blir varken bättre eller sämre av att han bryr sig mer om dig än om sig själv. Nu lät det hårt, men jag hoppas du förstår vad jag menar. Det är ändå hans blivande barn det gäller och mitt i allt det mörka måste ju den lille lysa upp. Att våga prata om det och drömma, kan ju få din sambo att må bättre och kraft att kämpa. Han kan inte sluta bry sig om de han älskar bara för att han själv är sjuk. Nu om någonsin är ju relationer viktigast av allt, man behöver kämpa tillsammans. Tycker du ska öppna dig och berätta att du inte känner att han bryr sig, men att du kan förstå det, dock behöver han göra det eftersom du väntar ert första gemensamma barn. Ta hand om dig. Kram


    Har pratat om det men han är inte den pratande typen dessutom absolut inte nu.

    Tänker avvakta lite och se annars tänker jag faktiskt säga nåt.

    Känns som om han blir helt förblindad av detta nu.
  • Anonym (chockad!)

    JAg väntar också mitt tredje barn om allt går som det ska.


    Lbem skrev 2019-01-28 16:20:58 följande:
    Jag har hängt här emellanåt i ett par år och kan tycka mig känna igen ditt namn här. När är dina barn födda? :
    Lbem skrev 2019-01-28 15:55:12 följande:

    Någon mer här som väntar sitt 3e barn? Eller är alla förstföderskor :)


  • Anonym (chockad!)

    Så konstigt!

    Känns som de där första sparkarna! Såklart förstår jag att i min vecka är det omöjligt men har då två tankar.

    1. Är jag längre gången trots allt?

    2. Är det någon annan spm känt samma och vad kan det isf vara??

    Ni vet, känns som en ?bubbla? som åker runt. En liten ?gas? som bubblar till invändigt bara!

    Inte haft så nångång vad jag vet, utan att ha varit gravid!

  • Anonym (chockad!)
    Lbem skrev 2019-01-29 07:19:20 följande:
    Gaser kanske? Haha :) har känt likadant
    nä det är inte det. Det känns inte på det sättet.
  • Anonym (chockad!)
    Jojjans skrev 2019-01-29 07:58:37 följande:
    Jag känner också igen mig, men är otroligt trög och uppsvälld och tycker magen bubblar hela tiden.
    Det märkliga här är att den inte är trög, uppsvälld eller speciellt gasig. Det kommer bara nån enstaka gång per dygn, precis som det kan göra med sparkar typ... det är därför det är olustigt.
Svar på tråden Bf September 2019