• Äldre 24 Jan 19:37
    29573 visningar
    3333 svar
    3333
    29573

    Bf September 2019

    norrsken91 skrev 2019-01-24 18:28:21 följande:

    Har en fundering, är tisdag samma dag för alla som man går in i en ny vecka? Tänker då främst på Preglife appen. Trodde de va uträknat efter ens egna datum men har läst flera som nämnt tisdag därmed nyfiken. Första graviditeten så har inte full koll på allt. :)


    Nej jag går in i ny vecka på Måndagar så lätt att komma ihåg
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 26 Jan 14:58
    Nikhita skrev 2019-01-26 13:56:31 följande:

    Nu såg jag att den här gruppen ligger under gravid, första barnet. Finns det en grupp för mig som har barn sedan tidigare eller kan jag också vara med här?


    Nej då du kan vara med vi är flera som väntar syskon
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 26 Jan 19:11
    Jojjans skrev 2019-01-26 15:25:36 följande:

    Idag passerar jag min första milstolpe i den hör graviditeten, 5+3, dagen dö jag fick missfall i december. Har notoriskt tagit gravtest var tredje dag och haft fina stegringar, även imorse. Och tempen nu på morgonen låg på 36,8, så jag vågar nog säga att den här dagen kommer passera smärtfritt :) kände också mitt första illamående imorse. Inte särskilt starkt, men det var där.

    Nästa delmål är att gå in i vecka 7, och en vecka efter det har jag inskrivning, och om 2,5 vecka vul. Efter det kanske jag vågar börja hoppas på att det kan bli bebis av det här :)


    Va skönt Jag drog också lite en lättnadens suck när vi passerade 5+2, och ännu mer när hela v.6 var förbi. Nu här näst är det inskrivning den 6:e Februari, nipt med vul den 14:e så tar jag mig förbi dem är det dags för lite nya milstolpar
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 26 Jan 19:19

    Jag har nu alltså snart passerat v.8 och har inte ett enda symptom förutom att jag är hungrig, lite trött och har ett jäkla humör... inte ens ömma bröst... Tänker att då jag inte haft några från början heller så är det nog inget fel, då hade det nog hänt nåt redan om det så att säga inte gick rätt från allra första början... så inte så orolig egentligen. Men jag är ändå konfunderad hur det kan vara så himla olika? Skulle kännas lite tryggt att åtminstone få känna sig lite gravid.... längtar till mitt vul den 14:e, om jag får se ett välmående pyre då så ska jag försöka enbart vara tacksam för att jag helt enkelt verkar ha enkla graviditeter...


    Pojke 9-12-17
  • Äldre 26 Jan 20:11
    Jojjans skrev 2019-01-26 20:03:09 följande:

    Vad roligt, jag har inskrivning den 6/2 också, OCH vul den 14/2 :)


    Nej! Va kul! Ser det som ytterligare ett tecken på att detta inte kan gå fel, jag är en sådan som ser tecken i allt hehe... Jag fyller dessutom år den 6:e
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 26 Jan 20:15
    Laann skrev 2019-01-26 20:03:47 följande:

    Hej!

    Plussade i tisdags med första graviditeten i mitt liv, BF 25/9 som det ser ut nu. Är så nervös för allt runt omkring nu - vad gör man nu? Kan inte riktigt få in det i huvudet att de finns en liten där inne.. barnmorskan tror att jag är 5+2 och ska på inskrivning här i feb.

    Lite halsbränna och molande i ljumskarna men annars är det toklugnt, får nästan gå in på Preglife-appen varje timme för att se att jag inte drömmer ????

    Har ni några tips och råd?


    Grattis!

    Kommer ihåg det från första gången ALLT gick så långsamt de där första 12 veckorna kändes som 12 år, minst! Haha Sen tyckte jag det rullade på lite fortare fram till sista 2 veckorna när man var så redo för förlossning. Nu glömmer jag typ vilken vecka jag är i ibland hehe...

    Och ja vad gör man nu, undviker allt man ska undvika som gravid, äter folsyra och VÄNTAR... väntar på inskrivning, sen kub, sen rul, sen första sparken osv osv och så väntar man ju HELA tiden på bebisen
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 27 Jan 10:19
    Tösen01 skrev 2019-01-26 22:32:02 följande:

    Det jag var mycket orolig över i början var att jag inte alltid "kände" stt jag var gravid, symptomen kom och gick, de gör de fortfarande. Men sedan i torsdags har jag börjat känna mig gravid, inte på ömma bröst, illamående eller andra klassiska symptom. Utan på att jag helt plötsligt kan få enorma blodsockerfall, fick ett i torsdags, då det bara hade gått 6 timmar utan mat, eftersom jag var i stan och träffa vänner /gick promenader, tänkte skjuta upp lunchen för att maxa tiden. Men efter ett tag började jag bli yr, skakig, illamående och kände hur de svartnade för ögonen. Blev så rädd. Trodde att det var missfall på g och fick världens adrenalinpåslag. Dock fick jag en Coca Cola som jag hällde i mig, efter en stund blev allt klarare igen, men jag var heeelt slut. Fick i mig en ordentlig lunch, efter det har jag alltid med mig något att äta, typ banan, nötter eller någon bar. Super läskigt. Jag har aldrig tidigare fått sådana blodsockerfall, bara när jag gått flera veckor utan mat. Sedan dess har andra saker blivit tydligare, jag är mycket tröttare, huvudet blir segt och för en omedicinerad person med ADHD är detta väldigt "unikt". Jag känner mig mer yr, allt tar lite längre tid. Bryter ihop för ingenting ibland. Mår illa av vissa saker, gasig mage och framförallt har jag börjat förändrats, vilket är sjukt, är bara snart i v. 8. Jag kan inte säga vad som förändrats, men det är något positivt.

    Allt kan hända på vägen, har vul 5 feb och även inskrivning. Jag kan få missfall, jag kan få ma, men jag kan också få ett friskt barn. Jag vet inte och kan inget göra åt det, mer än att ta hand om mig själv. Har bara tagit ett test, clearblue digital vecko, i början ville jag ta fler, mannen sa nej, vilket jag är tacksam över. Nu behöver jag inte ta, jag KÄNNER att jag är gravid. Och även om jag testar och håller på, kommer det inte påverka händelseförloppet. "Ta ut glädjen i förskott, det enda som kan hända är att du varit glad i onödan".

    En tjej skrev här på familjeliv ang missfall, oro/glädje/sorg. Hon hade själv haft flera missfall men hon skrev: var glad och njut av din graviditet, får du missfall kommer du inte bli mer ledsen bara för att du var glad, tro mig, oavsett min inställning har varje missfall varit lika jobbig, fallet blir inte högre. Är du orolig hela tiden, kommer du missa de fina stunderna i din graviditet och förlora upplevelsen av att drömma och planera. Ta aldrig ut sorg i förskott, du kommer ändå få nog av den om den väl kommer. Glöm aldrig att du väntar barn, inte missfall. De flesta graviditeterna leder till ett friskt barn. Bara för att det drabbade någon i din närhet, behöver det inte automatiskt drabba dig.

    Nu vet jag inte om allt blev rätt citerat, hittar inte inlägget, men jag blev så tacksam över detta inlägg. Så klokt och så rätt. Ville dela med mig till er alla fina kvinnor som kämpar på. Oroa oss kommer vi alla göra, alltid, men den värsta oron har inte börjat. Den kommer den dagen du har er bebis i famnen. God natt.


    100% rätt inställning Jag har både MF och ma i bagaget och är det något jag vet så är det att jag inte blir mer ledsen för att jag inte vågade bli glad från början så jag går all in på glädje och planerar på. Jag kan ändå inte påverka hur det går, jag väntar barn inte missfall
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 28 Jan 09:16
    Väntarpåpluset skrev 2019-01-27 19:37:45 följande:

    Hej alla Gravidos :)

    Det var väldigt många sidor att läsa ikapp, dom sista veckorna har jag bara fungerat på jobb och däremellan sovit och inte loggat in här eller nån annanstans. Jag tycker att ett par stycken här har skrivit så fint om att njuta av graviditeten och inte oroa sig för något som kanske aldrig händer <3 tack! Jag hadde alla symtom fram till morgonen 7+0 då var inte längre brösten sprängande, illamåendet borta och energien var på topp, jag var inte orolig men det var ändå otroligt skönt att vi hadde en bokad tid till VUL 7+4 och fick se ett litet hjärta slå 157 bpm :) sen gick några dagar och där dog energien. Illamåendet kommer och går och brösten är sprängande ena dagen och bara tunga nästa, så jag har verkligen lärt mig att symtomen kommer och går. Jag är idag 9+0 och börjar bli lite piggare efter en helvetesnatt med magsjuka i förrgårs till igår, spydde från 03 till 10.30 med 15-30 min mellanrum. Vi har bokat nästa UL till 13+2 för vi tycker det blir för länge at vänta till vecka 18-20 då vi blir inkallade på det enda UL som utförs här. Är väldigt glad för denna tråden och att kunna följas åt fram till september <3


    Välkommen

    Då ligger vi rätt lika, jag gick in i v.9 idag Här är inga symptom som kommer och går, jag har liksom typ inga... men det har jag inte haft från start och hade inte med min son heller så inget som oroar mig så mycket. Jag är lite trött, molvärk och imorse mådde jag lite illa vid frukost men släppte snabbt... Fy vad jobbigt med magsjuka som gravid!

    Förstår att ni bokat ul tidigare om ni bara får rul, jag ska göra nipt med ul i v.11 (10+3) och ska ha ett ul till i v.13 nån gång plus rul. Då jag hade graviddiabetes sist och min son föddes liten så kommer jag säkerligen få ett antal tillväxtultraljud också
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 28 Jan 09:24
    Anonym (chockad!) skrev 2019-01-28 08:18:42 följande:

    Han har en spridd cancer men prognosen är ändå god. svårt att veta hur länge men är nog ett antal månader innan det är bättre skulle jag tro... tyvärr.

    Han är inte pappa till mina barn. De har ingen kontakt med sin pappa. De är 10 och 13 år gamla. 

     

    Lite trist ändå eftersom jag inte ens får en fråga hur jag mår eller nåt...och så hör man så mkt om andra som blir "omhändertagna" av sina män... :( vore bara trevligt att få en fråga om nåt, eller fråga vilken vecka jag är i eller vad som helst :(

    Förstår att det låter fånigt och framför allt egoistiskt men just nu känner jag så...


    Förstår att du känner så, klart att han också behöver stöd just nu men att ens graviditet som ju tar upp så mycket av ens mentala närvaro och även är så påtaglig för en själv inte får komma först hade jag också upplevt som jättejobbigt även om jag förstått varför det är så. Har du dessutom dåliga erfarenheter av dåligt stöd i dina tidigare graviditeter så kan jag förstå att du verkligen hade hoppats på något annat, så var inte hård mot dig själv för att du är besviken över det, det får du vara, du är inte mindre förstående över din mans situation eller mindre ledsen över det för det, det finna plats för båda känslorna.

    Hoppas verkligen att det går bra för din man och att han när han smält sin egen diagnos även kan vara närvarande i graviditeten med dig. För min man när vi var gravida med sonen blev det mer verkligt och han blev ett större stöd efter vårt första ul och han fick se bebisen, allt händer ju i vår kropp och det är så verkligt för oss från allra första början ibland kan det ta lite längre tid för partnern. Nu med nummer två var han mer på banan direkt då han ju vet vad som väntar men tror det är vanligt, även utan sådana andra stora omvälvande händelser, att männen inte riktigt är med där från början <3
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 28 Jan 09:27
    Jojjans skrev 2019-01-28 09:23:08 följande:

    Alltså dessa symtom, men blir ju knäpp!

    Jag har varit så nöjd över att jag inte alls är illamående (5+5 idag, men inte varit det i tidigare graviditet heller), men jag börjar fundera på om mitt illamående bara är av en helt annan karaktär.

    Jag har under senaste veckan märkt att jag knappt kan kolla i mobilen när jag åker tunnelbana utan att bli åksjuk. Får lätt blodtrycksfall och blodsockerfall. Liksom helt svag i kroppen om jag blir minsta lilla hungrig. Idag tog jag en lång sovmorgon vilket innebar att jag inte ätit på 12 timmar när jag gick upp och var helt sjösjuk och kallsvettig ända tills jag fick i mig frukost. Nån som känner igen sig?


    Jag blir åksjuk när jag är gravid, är jag aldrig annars, och blir också helt yr om jag inte äter.. det är ju nu när du nämner det också en typ av symptom haha så riktigt stor igenkänning på det!
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 28 Jan 09:58
    Ida1991 skrev 2019-01-28 09:52:49 följande:

    Hej! är det någon här som skapat en grupp på fb?? kan jag isf få en inbjudan? FL är så förbannat svårt via mobilen :(


    Skriv till apelsinpomelo så kan hon hjälpa dig med insläpp
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 28 Jan 11:15
    Mamaamu skrev 2019-01-28 10:49:43 följande:

    När kommer ni gå ut med eran graviditet? Och hur ?

    Vi tänkte vänta till kub. Vilket borde vara i slutat av feb i början av mars. Men tiden går så sakta .


    Till familj och vänner efter nipt-ul och positivt nipt besked

    Mer officiellt, typ ev. sociala medier och liknande, först efter rul

    Jag klurar på att göra något kul iaf för mina föräldrar (svärföräldrarna vet redan) men har inte kommit på något...
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 30 Jan 12:29

    Hej alla fina tjejer,

    Då jag fick en väldigt dålig känsla igår så ringde jag till min bm idag som är helt fantastisk och ordnade ett akut vul till mig och jag har precis varit där. Tyvärr så kunde läkaren endast se en hinnsäck och daterade mig nånstans i v.6 typ 5+0 då skulle jag plussat innan jag ens hade ägglossning... inte särskilt rimligt så jag kan konstatera att jag fått mitt andra ma de ska följa upp om 10 dagar men det finns verkligen inget hopp.

    Håller tummarna för massor med fina September-bebisar <3


    Pojke 9-12-17
  • Äldre 30 Jan 14:07
    Jojjans skrev 2019-01-30 12:53:31 följande:

    Å nej vad ledsen jag blir att läsa det! :( måste kännas otroligt tufft att få ett till på rad. Hoppas på ett mirakel men förstår om du känner dig uppgiven nu. Vad var det som gav dig en dålig känsla? Stor kram


    Svårt att svara på... Jag är sådan person som ?känner? saker och igår så kände jag bara att nåt stämmer inte och känslan blev bara starkare och starkare tills jag inte kunde ignorera den så visste att jag måste få ett vul typ nu och min bm fixade ett typ direkt, nästan så jag inte hann dit. Läkaren sa ju att man följer upp för att som han sa, jag måste ju vara ödmjuk för att jag kan ha fel, men jag såg också på skärmen och efter alla graviditeter så vet jag att man ska se mer än så... hursom kommer få vänta 10 dagar, förhoppningsvis börjar jag blöda och kroppen fattar själv, och om inte får jag hjälp efter ul nummer 2 att driva ut det, sen är det bara försöka igen, för jag tänker inte ge upp

    Jag tog det hela ganska bra, för jag visste när jag gick dit vad jag skulle få veta, jag bara kände det i hela kroppen, och jag brukar tyvärr ha rätt...

    Läkaren sa att jag skulle se det positiva, att vi blir gravida lätt och han sa att två på raken är förmodligen ändå en slump då ?missfallen? var så olika, och att han såg inget hinder att försöka igen så fort jag slutat blöda sen.
    Pojke 9-12-17
  • Äldre 30 Jan 19:30
    Anonym (Anonym) skrev 2019-01-30 16:08:52 följande:

    Så tråkigt att höra. Jag vet vad du går igenom. Var med om precis samma sak sep 2018. På inskrivningen sa jag till barnmorskan att något känns fel, att jag ville göra ett vul. Hon sa bara "sluta läs familjeliv, däifrån får man så konstiga tankar". Jag kände mig lite förnärmad och förminskad. Men ringde direkt akutgyn när jag kom hem. Jag fick komma dit och snabbt konstaterades att säcken var av normal storlek för att vara v12. Men den var tom.. Embryot hade dött flera veckor tidigare.

    Idag är jag gravid igen, v 10 och gjorde ett privat ultraljud igår, fostret var vid liv.

    Tillåt dig själv att sörja, det är en jobbig upplevelse att gå omkring i flera veckor och tro att man är gravid. Det kommer inom sinom tid att bli bra och du kommer att bli gravid igen. Kram!


    Absolut, min son är en jättestor tröst, dels bara genom sin existens som lättar hjärtat, men jag vet ju att kroppen kan Jag hoppas bli gravid direkt igen men först ska kroppen göra sitt, förhoppningsvis själv så jag slipper medicinsk behandling.

    Jobbigt att bm inte tog dig på allvar, det är jag så tacksam för att hon lyssnade på mig direkt
    Pojke 9-12-17
Svar på tråden Bf September 2019