En tråd för oss frustrerade som försöker och försöker

Va duktig du är som arbetar på att gå ner lite i vikt! Hejja dig:) jobbar också på att få bort ett par kg. Tror att det kan hjälpa till en hel del faktiskt. Tror det kommer kännas skönt när du väl skickat iväg papprena och processen väl påbörjats:) tänk va snygga vi kommer att vara inför sommaren:)

Oj ja okej. Jag kämpar på med mina primolut nor.. får lite biverkningar av dem så inte superroligt. Är så jäkla avundsjuk på de som kan ta sin mens för givet.. tänk om de kunde förstå hur lyckligt lottade de är!

Jag håller verkligen med dig! Jag blir så otroligt lycklig varje gång jag ser älflytningar och salig när tempen har höjts och jag vet att jag haft äl liksom. Det är till och med folk som sagt åt mig att det måste vara skönt att slippa mensen långa perioder. Inte direkt va ... :(.

Haha jo visst. Det var jätteskönt innan man var medveten om vilket helvetet det är att månad efter månad få neg på gravtesten.. har du hört något nytt? Jag kämpar fortsatt med mina jävla menspiller (primolut nor) 2 dagar kvar sen ska mensen komma inom 4 dagar.. dessa dagar har varit brutalt långa.

Jag har varit orolig även innan vi började försöka, har liksom känt på mig att det varit något tokigt. Nej jag skickade in hälsodeklaration i fredags och väntar på samtal från barnmorska om när vi får komma för första träff, undersökning och provtagning.

Usch ja jag förstår verkligen det. Även om man är tacksam över hur mycket det finns att testa så är iallafall jag väldigt pessimistisk i perioder och helt övertygad om att jag aldrig kommer få bli mamma. Och så har man bekanta som slarvat med pillren och gjort tre aborter. Fy fan, bitter blir man.

Då har testresultaten kommit och inget fel på mig...

Ska ansöka om utredning privat när jag fått hem testresultaten. Tills vi blir kallade ska jag börja med rosenrot och munkpeppar. Är lite emot naturmedicin men det kan ju knappast bli värre så ska ge det 3 månader.

Sen fundera jag på om jag ska leva nått renlevnads liv eller ta party svängen förbi det hela. Är less på att sitta hemma och deppa. Hade det inte varit för zika hade jag nog tagit en sol och badresa till Karibien.

Jag är nu på cykeldag 52 utan en tillstymmelse till mens men har gått ner en del så förhoppningsvis blir allt normalt nån gång.

Glömde skriva ut papperen så har inte skickat det än. Sen börjar 3 månaders väntan på utredning (privat)...

Så det är stiltje här och jag fokuserar på vikten har jag tur är jag ju ett antal kg lättare om 3 månader.

Ja samma här.. inte alls varit en självklarhet även om det är en självklarhet att jag ska bli mamma. Så är det bara. Har velat bli det i många år. Blir lite bitter ibland på min sambo som inte kände sig redo osv osv så vi vänta ett bra tag innan jag sluta med mina mellanpiller.. hade jag vetat detta hade jag ju verkligen inte väntat liksom. Lätt att vara efterklok och försöker verkligen inte tänka så här men ibland blir man svag i vissa situationer.

Fy va jag känner igen mig.. som du skriver där finns mängder av alternativ och vi båda två kommer bli mammor. Det måste vi tro på! Ja fyfan tur man kan vara bitter tillsammans ibland;)

Ja jag har velat i 8 år nu haha. Hade ett långt förhållande tidigare som tog slut mycket för att jag ville och han inte var redo. Var bitter då men otroligt glad över det nu, eftersom jag delar livet med helt rätt person nu som dessutom vill lika mycket som jag. Förstår verkligen att du känner dig bitter. Jag var ju hos gyn för ett år sen eftersom mensen var så oregelbunden, fast vi inte börjat försöka då och där såg de ju att äl ofta uteblev. Därefter bestämde vi att börja testa eftersom det kunde ta tid. Men att det var så här illa trodde jag inte!

Fick iallafall kraftig ökning på äl-test nu imorse, efter den där väldigt skumma blödningen som pågick 5 dagar. Kroppen är så underlig! Men nu hoppas jag på att äl faktiskt sker. Får pippa som kaniner haha!

Men jaaa så skönt att inte vara ensam om känslorna och bitterheten.