Forum 40+ - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Komplicerat. Rätt och fel?

    Sön 30 dec 2018 11:58 Läst 0 gånger Totalt 4 svar
    Ememme­ly
    Visa endast
    Sön 30 dec 2018 11:58

    Så... 40+ i en minst sagt konstig sits. Fick nyligen beskedet att jag är gravid i max v4.

    Jag ligger i skiljsmässa efter att min man var otrogen för femtioelfte gången i rad. Denna gången hörde kvinnan i fråga av sig t mig. Vi separerade i Maj 2018 efter att vårt förhållande varit kärlekslöst från min sida sedan ett år tillbaka då han också var otrogen... men jag försökte för barnens skull.

    Jag har tre barn. En är vuxen och två i skolåldern.

    I somras började jag träffa en manlig vän med frekvent än tidigare då han hjälpte mig med en del praktiska saker som blev jobbiga för mig då min man lämnade mig med ett liv som kräver två för att klara av ngn så när smidigt.

    Denna vänskap utvecklade sig till ngt mer och tog oss nog båda med överraskning. Jag brukar vara sådär tråkigt förnuftig förstår ni.

    Ironin i det hela är att vi har min man och hans nya att tacka för att vi ens började umgås. Lång historia kort.

    Mina barn är inte min mans. De har en annan pappa. De har en god relation.

    Men betänketiden kommer vi inte undan oavsett.

    Jag har sedan 2016 haft en enorm barnlängtan. Fråga mig inte varför. Varför börja om nu? Jag är över 40!!!! Kanske beror det på att jag och min man fick missfall där. Jag tog det hårt även om graviditeten inte var planerad. Avstannad graviditet som slutade m skrapning. Fruktansvärt. Sen ville han inte ha fler barn.

    Den här mannen som jag nu träffat sedan i somras vill ha fler barn. Han är yngre än mig. Han har två barn sedan ett tidigare äktenskap.

    Han vill löpa linan ut och är övertygad om att det ska vara VI.

    Mitt förnuft och mina känslor går inte ihop. Inte alls.

    Ska erkänna att jag tänker mycket på ?Vad ska folk tycka/säga??

    Vet varken ut eller in. Inte likt mig. Ngn klok här?

  • Sön 30 dec 2018 13:29 #1

    Men nu har du avreggat dig, så svar förväntar du dig inte.

  • Sön 30 dec 2018 13:32 #2

    Tänk dig när du är 85 år, vad skulle du ångra då? Det du inte gjort för att andra ska tycka saker eller det du gjort när du följt ditt hjärta?

    Om andras tyckande överhuvudtaget påverkar dina tankar så skulle jag satsa på att försöka fokusera på vad DU VILL. Du lever inte för andra, du vet egentligen inte vad andra tycker och du vet inte vad deras tyckande är baserat på. Om nån som är extremt avundsjuk på nån som följer sitt hjärta får påverka dig, är inte det det mest tragiska nånsin isåfall?

    Som du kanske förstår tycker jag att du bara ska gå till dig själv. Du skriver att du längtat efter barn och nu har du fått en gåva

    Åldern kan jag inte ens kommentera då jag inte förstår hur folk kan tycka vissa siffror är gammalt osv, det handlar ju bara om hur man känner sig. Är själv vad några anser ?äldre? men det finns inte i mig att känna mig. Jag vet ju att jag är yngre än massa som har minus 10 i siffror på när de är födda

    Följ ditt hjärta! Vad det än säger.

  • Sön 30 dec 2018 14:18 #3

    Det spelar väl ingen som helst roll vad andra möjligen kan tänka? Det viktiga är väl att du och barnets far vill ha det här barnet och har möjlighet att ta hand om det, vilket ni ju tycks ha? Njut av detta istället för att noja, är mitt råd! Det kanske är sista chansen att få ett barn till som du ju ville ha! Ge det några veckor då ska du se att du landar i det hela. Lycka till!

  • Sön 30 dec 2018 15:13 #4
    Ememmely skrev 2018-12-30 11:58:06 följande:

    Så... 40+ i en minst sagt konstig sits. Fick nyligen beskedet att jag är gravid i max v4.

    Jag ligger i skiljsmässa efter att min man var otrogen för femtioelfte gången i rad. Denna gången hörde kvinnan i fråga av sig t mig. Vi separerade i Maj 2018 efter att vårt förhållande varit kärlekslöst från min sida sedan ett år tillbaka då han också var otrogen... men jag försökte för barnens skull.

    Jag har tre barn. En är vuxen och två i skolåldern.

    I somras började jag träffa en manlig vän med frekvent än tidigare då han hjälpte mig med en del praktiska saker som blev jobbiga för mig då min man lämnade mig med ett liv som kräver två för att klara av ngn så när smidigt.

    Denna vänskap utvecklade sig till ngt mer och tog oss nog båda med överraskning. Jag brukar vara sådär tråkigt förnuftig förstår ni.

    Ironin i det hela är att vi har min man och hans nya att tacka för att vi ens började umgås. Lång historia kort.

    Mina barn är inte min mans. De har en annan pappa. De har en god relation.

    Men betänketiden kommer vi inte undan oavsett.

    Jag har sedan 2016 haft en enorm barnlängtan. Fråga mig inte varför. Varför börja om nu? Jag är över 40!!!! Kanske beror det på att jag och min man fick missfall där. Jag tog det hårt även om graviditeten inte var planerad. Avstannad graviditet som slutade m skrapning. Fruktansvärt. Sen ville han inte ha fler barn.

    Den här mannen som jag nu träffat sedan i somras vill ha fler barn. Han är yngre än mig. Han har två barn sedan ett tidigare äktenskap.

    Han vill löpa linan ut och är övertygad om att det ska vara VI.

    Mitt förnuft och mina känslor går inte ihop. Inte alls.

    Ska erkänna att jag tänker mycket på ?Vad ska folk tycka/säga??

    Vet varken ut eller in. Inte likt mig. Ngn klok här?


    Här vill man hänga med, sparar den här tråden.. :)
Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll