Minitosen skrev 2018-12-31 11:00:25 följande:
Jag fick faktiskt upp ögonen efter ett inlägg jag läste här på fl. det var så klockrent hur jag kände. Personen skrev i stora drag att ts var kär i en illusion om hur hon hoppas och trott att livet ska se ut.
Jag jämförde oss med andra hela tiden och blev bitter. Tyckte att vi var onormala jämfört med alla andra. Gnällde och klagade på allt, ville inte vara nära honom.
Han var inte snäll mot mig heller. Vi var inte bra för varandra men ingen av oss orkade bryta upp familjen, huset o djuren. Men jag orkade inte mer och nu har han träffat en ny som han trivs bra med.
Jag jobbar fortfarande med samma känsla i detta förhållandet. För livet blir inte alltid som man tänkt sig. Min nuvarande sambo kunde varit bättre på hushållsarbete, uppvaktat mig mer, varit lite mer social. Men istället för att tjata, gnälla och bli bitter så uppskattar jag honom som han är. Jag värderar det han gör istället för det han inte gör. Om du fortfarande tror att du vill leva med din man resten av livet så kan man lära sig att acceptera, men det är det svåraste ifall han inte vill kompromissa. Du kan inte ändra på honlm, endast dig själv. Är du beredd att ge upp dina dåliga sidor och acceptera hans och det könns okej så fortsätt vara gift. I vilket fall så kan det vara bra om ni kan diskutera det. Han kanske inte är omöjlig?
Saken är den är att min man är snäll mot mig. Han är fantastisk på att visa omtanke, vi har ett jämställt förhållande där han sköter hushållsarbete och tar hand om barnen i lika stor utsträckning som jag. Han är långt ifrån en soffpotatis utan har oftast något projekt på gång. Vardagen är ganska trist, men vi hittar på saker tillsammans regelbundet, både med och utan barn.
Ändå känner jag mig inte nöjd. Jag blir nästan arg på mig själv när jag tänker på det! Det handlar inte om att jag vill ändra på honom, det känns mer som att jag inte är kompatibel med honom...
Jag vet inte riktigt vilka sidor jag skulle ändra hos mig själv för att få det här att funka. Jag borde ändra tankesätt, men hur tusan gör man det!? Hur ska jag tänka annorlunda när känslorna skriker att jag inte mår bra med honom...?
