• Äldre 3 Jan 17:32
    555 visningar
    84 svar
    84
    555

    Nu måste det få ett slut

    Nu är det mer än nog...Nyårsafton var droppen.Efter att nu varit gift sedan 2011 med en äldre man som under flera år psykiskt och verbalt misshandlat mig och mitt barn så måste detta få ett slut.Vi lever varannan vecka tillsammans varannan vecka lever jag tillsammans med mitt barn i egen lägenhet.Han går och samtalar med en person kring sina aggressioner.Han säger att han vet att han gjort fel och att vi måste lägga det bakom oss, trots att det är så vidriga saker han sagt gjort.Ändå fortsätter han i stort sett samma beteende och vrider gärna på det att det är mitt fel och främst mitt barns fel att det är som det är just nu.Nyårsnatten innan tolvslaget fick jag mig en utskällning som gick ut på att han kände sig åsidosatt, att jag inte engagerade mig i honom under kvällen.Jag kunde ju kommit och satt mig i hans knä, tyckte han.I hans värld skulle jag såklart gjort det medan jag inte förstår varför , är inget jag brukar göra.Han blir än mer elak när han dricker vilket han själv erkänner att han gjort mkt nu under senaste året.Men sedan vänder han och blir sitt vanliga jag och säger att nu går vi och firar tolvslaget.Att bli utskälld på offentlig plats med folk runtomkring (inte första gången) är så förnedrande.Helgen som kommer ska jag försöka avsluta detta,orkar inte mer.

  • Svar på tråden Nu måste det få ett slut
  • Äldre 3 Jan 18:02
    #5

    Jo, absolut ska man kunna lämna gammalt bakom sig, annars är det svårt att ta sig framåt.Håller med dig.Men att ha en man som är så svartsjuk på mitt barn och min goda relation att han tyckt att jag ska ?släta av mitt barn?, att barnets och min relation är osund och onaturlig, det är peddovarning på mig, att mitt barn valde att börja spela ett instrument som maken tyckte var så jävla bögigt, att mitt barn säkert kommer spela för andra laget så som han är etc det har skurit rakt inne själen????

  • Äldre 8 Jan 13:31
    #10

    Jag försökte igår men han verkar inte förstå utan säger att jag måste visa mina känslor och våga det en chans så kommer allting bli så bra och sedan måste jag tala med sonen och få honom att förstå att allt kan bli bra.Det kommer aldrig hända då min son hatar honom.

  • Äldre 8 Jan 14:47
    #18

    Nej,varannan vecka bor jag och sonen i min lägenhet varannan vecka bor han hos sin pappa medan jag bott i makens lägenhet.Valde att flytta ut i våras men i efterhand dum som jag var, tog jag upp kontakten.Min son har inte träffat honom sen i våras.

  • Äldre 9 Jan 06:56
    #22

    Jag förstår inte mitt eget beteende.Visst är det så, jag låter mig bli hunsad och nedtrampad.Faller tillbaka när han blir ledsen.Skäms för att jag inte bara gör nåt och beter mig som en riktig mes.Men det är så svårt när man är mitt i det.

    Men jag vet ju vad jag måste göra och det måste ske omgående.

  • Äldre 9 Jan 10:36
    #26
    +1

    Tack för svaren, det är precis det jag behövde få höra (även om jag i hjärta vetat det hela tiden)

  • Äldre 9 Jan 14:30
    #29

    Tack! Jo, du har rätt.Det är att steget som är jobbigt.Förstår inte varför jag inte bara gör det.Vet ju att det inte kommer finnas ngn framtid för oss och att jag vill bli lycklig och vara den där glada och positiva personen jag förut var.

  • Äldre 10 Jan 07:00
    #33

    Det var ju typiskt nog jag som började höra av mig igen.Han skyller det mesta på sonen men tycker att han har gjort/gör allt för mig men han får ingenting tillbaka.Han kämpar men jag är känslokall och leker ned honom som en leksak.Anledning att jag hållit mig kvar är mer för att han ska vara nöjd, vara honom till lags.

  • Äldre 10 Jan 08:43
    #35

    Tack för klokt svar!

  • Äldre 10 Jan 13:20
    #38

    Eftersom sonen är hos sin pappa är jag hos maken nu.Får sonen imorgon och längtar så.

    Grälade igår och grälade imorse.Sade till honom att det kommer aldrig att funka, det är för mycket som är förstört som inte går att laga och jag vill inte heller sabba min relation till sonen. Maken tycker det är helt sjukt att ett barn ska få bestämma över vår relation.Han har ingen förståelse eller insikt i att det är ju han som är orsaken till att vi är där vi är.

  • Äldre 10 Jan 13:22
    #39

    Ja,varför hörde jag av mig igen?Dåligt samvete, kanske skulle saker förändras.Typiskt undertryckt beteende.Trodde aldrig detta om mig själv,att jag skulle bli en ?sån? person.

  • Äldre 10 Jan 16:01
    #49

    Skönt att få höra andras åsikter! Man blir så låst i sitt tänk.Förstår inte mig själv , jag har dåligt samvete när han har förstört så mycket.Blir inte klok på mig själv.

    Under dagen har han messat och är väldigt kärleksfull, till skillnad mot i morse när jag fick en utskällning när jag gick till jobbet.

  • Äldre 10 Jan 17:46
    #53
    +1

    Åh, tack!Skönt att få höra från ngn som erfarenhet av liknande situation.Tar med mig dina ord, vet ju så väl att du har rätt.Snart , snart är jag ur det här.Vill så gärna må bra igen.Ser ju hur bra min son mår sedan vi flyttade till egen lägenhet och det bara är han och jag.

  • Äldre 11 Jan 09:50
    #55
    +1

    Får äntligen träffa sonen idag och ska veckan som kommer göra ?slag i saken?.Fick återigen höra under morgonen hur egoistisk ,självisk ,känslokall, vek person jag är.Så när han stängt dörren tar det ett par minuter så kommer han tillbaka och är helt omvänd och säger att han vill inte att vi ska vara arga på varandra sista dagen innan han ska ha sin ?skitvecka? utan mig. Nej, nu vill jag inte mer.Har fått pappret från Skattemyndigheten ang skilsmässa så inom några dagar ska jag ge honom det.

  • Äldre 11 Jan 11:22
    #57

    Tack för svaret!

  • Äldre 11 Jan 12:51
    #59

    Sonen och jag ska iväg i helgen men söndag då åker jag förbi nuvarande maken och lämnar pappret.Det jag börjat fundera på är hur det blir sen.Tror inte han kommer låta mig vara ifred.

  • Äldre 11 Jan 21:55
    #63

    Ikväll har han skickat flera sms , vill ha uppmärksamhet och kan inte låta mig få mysa med sonen som jag inte sett på två veckor pga jullov och pappan och jag enades om två veckor var.Trots att maken imorse skällde ut mig , så vill han att vi nu ska åka på en liten resa inför min kommande födelsedag, fyller jämnt.Jag har flera gånger sagt att jag inte vill åka men han kan inte ta ett nej.Tänker inte åka nånstans med honom eftersom jag tänker avsluta detta.

  • Äldre 11 Jan 22:10
    #65

    De första svarade jag på men inte på de senaste.Usch,jag hör/ser vilken himla kuvad person jag är när jag läser det jag själv skrivit.Hur himla hunsad och feg kan man bli?Så trött på mig själv att jag inte vågar stå upp för mig själv utan faller till föga hela tiden.Men det SKA bli ändring!

  • Äldre 12 Jan 08:23
    #68

    Jag har satt ett ?sista datum ? på torsdag. Efter det så är det ska det vara gjort för nu vill jag börja leva mitt liv.Ta beslut utan att bli ifrågasatt, träna när jag vill, träffa vem jag vill utan att behöva redogöra och ändå bli misstrodd, få omge mig med personer som får mig att må bra och främst att bara få vara den bästa mamman jag kan vara.

  • Äldre 12 Jan 17:17
    #75

    Tack, ja, det är enklare att förstå denna situation om man själv varit med om något liknande.Är så lätt att tala om för andra hur man ska göra när man inte själv upplevt hur det är att vara så nedtryckt och att ens egen självbild blir helt förändrad.Man tror till slut att det han säger är ju sant, att ens egen bild av den man är inte stämmer. Jag går hos en terapeut och pratar.Det är jätteskönt att prata av sig där.

Svar på tråden Nu måste det få ett slut