Katt biter mig men inte min man

Vi har en ungkatt hemma, kastrerad hane som är 7 månader gammal. Han är intelligent och relativt lugn för att vara katt, rusar inte omkring utan vilar mycket om dagarna osv. Han föddes ensam i sin kull med två äldre katter i hemmet och fyra större barn.

Problemet är som rubriken säger, katten går och biter mig lite då och då, dvs flera gånger om dagen och just att han är bitig frågade jag veterinären om också när han kastrerades, men det har inte bättrats nämnvärt sedan dess. Han biter däremot inte min man alls och jag tycker inte att det är kul att bli småattackerad titt som tätt. Dessutom biter och river han vår lille son också (1,5 år) vilket jag så klart inte heller tycker om men han kan också vara ganska tolerant mot pojken andra stunder.

Jag har hittat på alla möjliga bortförklaringar som kärleksbett (då man klappar honom), att han är lekfull (när man råkar gå förbi lite nära), att han faktiskt fortfarande är en ungkatt eller att han bara inte vill bli klappad just då. Sedan är det så att min man inte umgås särskilt mycket med katten heller (han jobbar, jag är hemma om dagarna) så jag är den som får ta alla tillsägelser, plus att jag är den som klipper klorna, vilket katten verkligen hatar och blir sjukt aggressiv (första ägarna verkar inte ha gjort ett skit för att vänja honom vid varken bad eller kloklippning). Folk påstår att katten och pojken också kommer att lära sig umgås med varandra så småningom men det har liksom gått flera månader nu utan större bättring.

Hur ska man tänka här egentligen? Kommer det här bitiga att växa bort, är det något personligt mot mig, kommer han och sonen bli bättre med varandra, eller är det bara så här vissa katter är? Det är inte kul att ha katt när det är på det här sättet, och jag har ändå haft en rad olika katter de senaste 20 åren men aldrig stött på det här beteendet tidigare hos någon av mina.

Hade jag en katt som gav sig på småbarn skulle den ryka omedelbart.

Prova att köpa Feliway, antingen spray eller dosa man sätter i kontakten.

Exempel två låter som om du stör katten, alternativt överstimulans. Swishade svansen fram och tillbaka? Hur låg öronen? Stora eller små pupiller? Runda eller smala ögon?

Att katten ger sig på ert barn är inte alls OK. Hur ser det ut där hemma, har katten alltid flyktmöjligheter? Har ni sett till att han aldrig kan bli inträngd i ett hörn, och att det finns hyllor eller liknande i hela boendet så katten kan ta sig runt i hela huset/lägenheten utan att sätta en tass på marken? Hur set interaktionen ut mellan katt och barn? Leker barnet någonsin hårdhänt med katten? Hindrar ni att barnet kommer åt katten när katten visar tecken på att det blir för mycket? Hindrar ni katten från att ha åtkomst till barnet när barnet är "spralligt"?

Jag tycker att du borde gå till vet som första steg och helt utesluta fysiska problem. Därefter kontakta en beteendevetare som kan hjälpa dig. I mina öron låter det som att människor och katt inte kan kommunicera med varandra, inte som en "ondsint" katt, men det är ju lätt att säga utan att ha sett katten live.