• Äldre 4 Jan 19:00
    484 visningar
    12 svar
    12
    484

    Partner nedstämd pga. minskat sexliv

    Jag och min partner har varit tillsammans i ca 1.5 år och haft ett aktivt sexliv framtill för fyra månader sen. Orsaken till denna förändring var att jag satte in en hormonspiral vilket dels innebar mycket smärta för min del samt minskade min sexlust drastiskt. I samråd med vården menade vi att jag fick ge detta preventivmedel minst tre månader för att se om det rättade till sig med smärtor och sexlust. Under samtliga månader har jag haft ont från och till men vi har ändå kunnat ha sex ett par gånger i veckan, utan att det orsakat smärta. Däremot har jag inte direkt kunnat känna lust på samma sätt, och jag kan inte avgöra om det beror på chocken och rädslan som kom av insättandet av spiralen eller av att hormonet som påverkar mig rent biologiskt.

    För ca 5 veckor sen började smärtorna hålla i sig, och det krampade ordentligt. Varje dag fick jag återuppleva smärtorna som var vid insättandet - smärtor som får det att svartna för ögonen. Jag sökte mig till vården där jag fick komma till gyn och det visade sig att jag hade fått äggstocksinflammation. De satte mig på en 10-dagskur av antibiotika vilken jag avslutade för ca 1.5 vecka sen. Sen dess har jag inte haft någon vidare sexlust. Jag har fortfarande ont och ska boka en gyntid för att ta ut spiralen - eftersom det inte blir bättre. Av rimliga skäl är min kropp trött och känner inte riktigt för att engagera sig i sexuella relationer.

    Detta tror jag delvis beror på att min kropp är trött men även för att mitt huvud är helt slut. Under denna tid har min partners självkänsla dalat och eftersom vi inte har sex och för att jag har minskad sexlust till följd av smärtorna så känner han sig som mindre av en man, som ett pervo för att han onanerar och menar att vi inte uppfyller det ideala sexlivet. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till eftersom jag helt enkelt känner att jag inte orkar bära honom. Han menar att han mår dåligt över att vara nära mig eftersom det ger honom ångest av ovannämnda skäl om vi inte har sex och han pratar knappt med mig när vi är hemma för att han är så nedstämd. Han borde ju vara den som bär mig nu när jag varit sjuk, han borde varit den som var där för mig när jag ansvarar för preventivmedel och han borde kunnat komma över sitt ego för att stötta mig när jag var den som bar den tyngsta bördan. Besvikelsen är total. Har vi pratat om detta? Absolut, och han menar att han inte skyller på mig men ändå behandlar han mig som jag gjort något fel.

    Hur tänker ni? Hur hade ni reagerat om ni var i min, respektive hans, position?
    Tack för svar!

  • Svar på tråden Partner nedstämd pga. minskat sexliv
  • Anonym (...)
    Äldre 4 Jan 19:22
    #1
    +3

    Vilken jäkla barnrumpa han låter som. Så oattraktivt. Han vet vad det beror på och att du har ont, ändå deppar han för lite avhållsamhet några veckor och tycker synd om sig själv... jag hade tappat lusten att leva med en sådan man. Jag och min sambo genomlevde en riskgraviditet, fick en prematur bebis och låg på sjukhus en längre tid. Hade inte sex på 14 månader. Inte EN enda gång att han surade eller visade mig att han var missnöjd. Det var vårt gemensamma barn och båda var tvungna att hantera situationen, på samma sätt som det var ett gemensamt beslut för er att du skulle sätta in spiral. Jag hade skällt ut idioten, han får väl runka och se glad ut ändå. Vara trevlig mot dig ändå! Som att han inte kan vara kärleksfull om han inte får ha sex.

  • Äldre 4 Jan 22:30
    #2

    Hälsa honom att alternativet är att han får äta kolan med pappret på - dvs använda kondom. Seriöst, detta med att fullt intelligenta kvinnor stoppar i sig hormoner som skapar rubbningar i balansen, och sätter in främmande föremål i livmodern.....jag begriper det inte!

    Kondom. Kondom. Kondom.

  • Anonym (Anony­m Signat­ur)
    Äldre 4 Jan 23:13
    #3

    Han överreagerar!!! Säg åt honom att följa med till gyn. Väl där så beklagar du dig satan i gatan så han hör det och kanske fattar vad det inneburit för dig! Nämn gärna DIN ångest över hans ångest pga att ni bara har sex några ggr i veckan. Hör han det sägas högt till tredje person så blir det tydligare och förhoppningsvis rycker han upp sig och accepterar att läget är som det är och han får onanera eller låta dig onanera till honom om det kan vara ett alternativ? Man kan ju ha sex på många sätt de ggr du har lust.

    Ta hand om dig ts.

  • Äldre 5 Jan 01:10
    #4

    Men herregud kvinna ta ut den där jävla spiralen! Du ska inte behöva ha ont och du ska inte ta bort din sexlust för att ni ska kunna ha sex, helt ologiskt! Han får trä på gummi

  • Anonym (Tina)
    Äldre 5 Jan 06:07
    #5

    Men snälla nån vilken mansbebis du hittat. Beklagar verkligen TS. Låter som om du haft det riktigt tufft!

    Tänk över niga om detta verkligen är mannen i ditt liv. Vill du till exempel gå igenom graviditet och småbarnstid med honom?

    Tycker tyvärr han låter mycket omogen, egoistisk och gnällig. Och oförmögen att stötta dig i den här situationen.

  • Anonym (Göran­)
    Äldre 5 Jan 17:08
    #6
    gretameta skrev 2019-01-04 19:00:56 följande:

    Jag och min partner har varit tillsammans i ca 1.5 år och haft ett aktivt sexliv framtill för fyra månader sen. Orsaken till denna förändring var att jag satte in en hormonspiral vilket dels innebar mycket smärta för min del samt minskade min sexlust drastiskt. I samråd med vården menade vi att jag fick ge detta preventivmedel minst tre månader för att se om det rättade till sig med smärtor och sexlust. Under samtliga månader har jag haft ont från och till men vi har ändå kunnat ha sex ett par gånger i veckan, utan att det orsakat smärta. Däremot har jag inte direkt kunnat känna lust på samma sätt, och jag kan inte avgöra om det beror på chocken och rädslan som kom av insättandet av spiralen eller av att hormonet som påverkar mig rent biologiskt.

    För ca 5 veckor sen började smärtorna hålla i sig, och det krampade ordentligt. Varje dag fick jag återuppleva smärtorna som var vid insättandet - smärtor som får det att svartna för ögonen. Jag sökte mig till vården där jag fick komma till gyn och det visade sig att jag hade fått äggstocksinflammation. De satte mig på en 10-dagskur av antibiotika vilken jag avslutade för ca 1.5 vecka sen. Sen dess har jag inte haft någon vidare sexlust. Jag har fortfarande ont och ska boka en gyntid för att ta ut spiralen - eftersom det inte blir bättre. Av rimliga skäl är min kropp trött och känner inte riktigt för att engagera sig i sexuella relationer.

    Detta tror jag delvis beror på att min kropp är trött men även för att mitt huvud är helt slut. Under denna tid har min partners självkänsla dalat och eftersom vi inte har sex och för att jag har minskad sexlust till följd av smärtorna så känner han sig som mindre av en man, som ett pervo för att han onanerar och menar att vi inte uppfyller det ideala sexlivet. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till eftersom jag helt enkelt känner att jag inte orkar bära honom. Han menar att han mår dåligt över att vara nära mig eftersom det ger honom ångest av ovannämnda skäl om vi inte har sex och han pratar knappt med mig när vi är hemma för att han är så nedstämd. Han borde ju vara den som bär mig nu när jag varit sjuk, han borde varit den som var där för mig när jag ansvarar för preventivmedel och han borde kunnat komma över sitt ego för att stötta mig när jag var den som bar den tyngsta bördan. Besvikelsen är total. Har vi pratat om detta? Absolut, och han menar att han inte skyller på mig men ändå behandlar han mig som jag gjort något fel.

    Hur tänker ni? Hur hade ni reagerat om ni var i min, respektive hans, position?

    Tack för svar!


    Sex ett par gånger i veckan? Oj det var ofta!!! Varför gnäller gan då? Jag hade varit supernöjd om jag hade fått sex flera gånger i veckan.
  • Anonym (A)
    Äldre 5 Jan 17:33
    #7
    Mimosa86 skrev 2019-01-05 01:10:06 följande:
    Men herregud kvinna ta ut den där jävla spiralen! Du ska inte behöva ha ont och du ska inte ta bort din sexlust för att ni ska kunna ha sex, helt ologiskt! Han får trä på gummi
    Håller med, ta ut spiralen.
  • Anonym (Göran­)
    Äldre 5 Jan 17:37
    #8

    Ja ta ut den. Nu har du försökt. Använd kondom.

  • Anonym (O-O)
    Äldre 5 Jan 19:40
    #9
    Mimosa86 skrev 2019-01-05 01:10:06 följande:

    Men herregud kvinna ta ut den där jävla spiralen! Du ska inte behöva ha ont och du ska inte ta bort din sexlust för att ni ska kunna ha sex, helt ologiskt! Han får trä på gummi


    Anonym (A) skrev 2019-01-05 17:33:27 följande:

    Håller med, ta ut spiralen.


    Anonym (Göran) skrev 2019-01-05 17:37:18 följande:

    Ja ta ut den. Nu har du försökt. Använd kondom.


    Sluta att svara i tråden om ni inte ens orkar läsa vad TS skriver.
  • Äldre 6 Jan 21:46
    #10
    gretameta skrev 2019-01-04 19:00:56 följande:

    Jag och min partner har varit tillsammans i ca 1.5 år och haft ett aktivt sexliv framtill för fyra månader sen. Orsaken till denna förändring var att jag satte in en hormonspiral vilket dels innebar mycket smärta för min del samt minskade min sexlust drastiskt. I samråd med vården menade vi att jag fick ge detta preventivmedel minst tre månader för att se om det rättade till sig med smärtor och sexlust. Under samtliga månader har jag haft ont från och till men vi har ändå kunnat ha sex ett par gånger i veckan, utan att det orsakat smärta. Däremot har jag inte direkt kunnat känna lust på samma sätt, och jag kan inte avgöra om det beror på chocken och rädslan som kom av insättandet av spiralen eller av att hormonet som påverkar mig rent biologiskt.

    För ca 5 veckor sen började smärtorna hålla i sig, och det krampade ordentligt. Varje dag fick jag återuppleva smärtorna som var vid insättandet - smärtor som får det att svartna för ögonen. Jag sökte mig till vården där jag fick komma till gyn och det visade sig att jag hade fått äggstocksinflammation. De satte mig på en 10-dagskur av antibiotika vilken jag avslutade för ca 1.5 vecka sen. Sen dess har jag inte haft någon vidare sexlust. Jag har fortfarande ont och ska boka en gyntid för att ta ut spiralen - eftersom det inte blir bättre. Av rimliga skäl är min kropp trött och känner inte riktigt för att engagera sig i sexuella relationer.

    Detta tror jag delvis beror på att min kropp är trött men även för att mitt huvud är helt slut. Under denna tid har min partners självkänsla dalat och eftersom vi inte har sex och för att jag har minskad sexlust till följd av smärtorna så känner han sig som mindre av en man, som ett pervo för att han onanerar och menar att vi inte uppfyller det ideala sexlivet. Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till eftersom jag helt enkelt känner att jag inte orkar bära honom. Han menar att han mår dåligt över att vara nära mig eftersom det ger honom ångest av ovannämnda skäl om vi inte har sex och han pratar knappt med mig när vi är hemma för att han är så nedstämd. Han borde ju vara den som bär mig nu när jag varit sjuk, han borde varit den som var där för mig när jag ansvarar för preventivmedel och han borde kunnat komma över sitt ego för att stötta mig när jag var den som bar den tyngsta bördan. Besvikelsen är total. Har vi pratat om detta? Absolut, och han menar att han inte skyller på mig men ändå behandlar han mig som jag gjort något fel.

    Hur tänker ni? Hur hade ni reagerat om ni var i min, respektive hans, position?
    Tack för svar!


    Varför inte finnas där för varandra, som det par ni är?
    Ni lider båda, på olika sätt och ni behöver båda kärlek och stöttning.

    Sluta båda upp att skylla på era egna behov, för att inte ge. För era behov är så olika att de inte ska vara ett hinder för varandra, om ni bara känner efter och ger efter behov och av kärlek.
    Det är enda vägen ut ur detta, om ni ska fortsätta som ett par.

    Varken era behov eller vad ni genomlider är någons fel, det är inte därför ni har skyldigheter gentemot varandra, utan det är av kärlek och omtanke ni ska finnas för varandra.
  • Äldre 6 Jan 22:11
    #11
    Tom Araya skrev 2019-01-06 21:46:28 följande:

    Varför inte finnas där för varandra, som det par ni är?

    Ni lider båda, på olika sätt och ni behöver båda kärlek och stöttning.

    Sluta båda upp att skylla på era egna behov, för att inte ge. För era behov är så olika att de inte ska vara ett hinder för varandra, om ni bara känner efter och ger efter behov och av kärlek.

    Det är enda vägen ut ur detta, om ni ska fortsätta som ett par.

    Varken era behov eller vad ni genomlider är någons fel, det är inte därför ni har skyldigheter gentemot varandra, utan det är av kärlek och omtanke ni ska finnas för varandra.


    Anyone can hate. It costs to love.
  • Äldre 6 Jan 22:28
    #12
    Tom Araya skrev 2019-01-06 21:46:28 följande:
    Varför inte finnas där för varandra, som det par ni är?
    Ni lider båda, på olika sätt och ni behöver båda kärlek och stöttning.

    Sluta båda upp att skylla på era egna behov, för att inte ge. För era behov är så olika att de inte ska vara ett hinder för varandra, om ni bara känner efter och ger efter behov och av kärlek.
    Det är enda vägen ut ur detta, om ni ska fortsätta som ett par.

    Varken era behov eller vad ni genomlider är någons fel, det är inte därför ni har skyldigheter gentemot varandra, utan det är av kärlek och omtanke ni ska finnas för varandra.
    Jag vill tillägga att jag verkligen lider med dig i det du berättar om dina smärtor, fruktansvärt. Ingen ska behöva lida så.

    Jag menar absolut inte att förminska ditt lidande med vad jag skrev tidigare, utan att du ska få det stöd du behöver av din kille och du ger honom stöd i det han behöver.
Svar på tråden Partner nedstämd pga. minskat sexliv