Forum Allmän debatt - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

    Lör 5 jan 22:13 Läst 0 gånger Totalt 286 svar
    Anonym (Oldie­)
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:13 +2

    Jag verkligen spricker av avundsjuka på er. Jag är så otroligt insnöad på dessa två årtionden och önskar att jag hade fått uppleva hela 70- och 80-talet som tonåring eller vuxen så att jag i detalj kunnat uppleva allt. Är själv född -79 så mina minnen består av 80-talet, vilka är rätt vaga. Tittar på bilder (privata från mina föräldrar/släktingar och på nätet) och klipp från dessa årtionden och försöker verkligen leva mig in i hur det var då. Besöker ställen jag vuxit upp i på 80-talet. Lyssnar mestadels på musik från dessa tider och anser att bästa musiken faktiskt producerades då. Har gått så långt som att söka på nätet efter riktiga 70-talskläder. Hittar bara skit som säljs som maskeradkläder, dvs inga riktiga vardagskläder.

    Jag har en otroligt romantiserad bild av just 70- och 80-talet, men mest 70-talet. Jag skäms inte för min romantisering. De som känner mig vet om detta. Bruka reta mamma med att säga att hon borde ha fått mig tidigare så jag fått uppleva det hon fått. Brukar fråga personer äldre än mig om hur det var på den tiden. Känner en otrolig fascination för just dessa personer. När jag träffar någon första gången är de första tankarna som poppar upp hos mig att den här personen har upplevt de här årtiondena och jag kan inte sluta tänka på det varje gång jag möter personen. Jag föreställer mig den personen hur denne säkert var och såg ut på den tiden. Och så känner jag en fascination blandat med avundsjuka.

    Jag fattar egentligen inte hur det blev såhär men de här känslorna har bara vuxit fram och stannat kvar. Jag har dock varit en del nostalgisk av och till under mina vuxna år. Nu är det en del av mitt vardagliga liv och jag vill inte släppa det. Jag mår bra av det, känner mig "hemma" i att drömma om dessa årtionden och ta del av allt som går att ta del av och att jag känner mig som mig själv i detta, men är samtidigt frustrerad över att jag inte kan uppleva de åren, och att det inte finns något jag kan göra åt det.

    Så alla ni som fått vara med på riktigt - ett stort hjärta till er <3

  • Lör 5 jan 22:15 #1

    Jag är född 76 och har mycket minnen ifrån 80-talet, tycker dock inte att det var något speciellt.

  • Anonym (nja)
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:28 #2

    Jag är född -70 och jag tycker nog du hypar lite väl mycket, haha

    Jag minns platåträskor som var skitfula men som vi alla hade och jag vet inte hur många som vrickade fötterna! Utsvängda manchesterjeans hade vi också, fy sjutton. Minns ett par vinröda som jag hatade men som min mamma av nån anledning tyckte var så fina. Det var i slutet på 70-talet. När jag ser foton på mig var jag ju liten och såg väl ut som ungar gör mest men mina äldre bröder, fyyy - hemska 70-talsfrisyrer, platåskor, jeans eller manchester då, utsvängda, så jäkla fult är det! 
    I mellanstadet hade vi näbbstövlar på vintern. Högsta mode då. 

    Folk rökte inomhus och i bilen. Ingen använde bilbälte. Minns att vi hade vår hund lös i bagagen på resor och ett av oss barn fick sitta där bak för att hunden skulle vara lugn, inte klokt ju :)

    Maten var inte alls lika kul som idag. Pizzan hade inte kommit än, i af inte till min lilla ort och pasta visste vi nästan inte vad det var. Man åt potatis nästan jämt. Vitlök hade jag inte testat förrän jag flyttade hemifrån eftersom mina föräldrar inte hade lärt sig att laga mat med det, eftersom det inte fanns i affärerna när jag var liten.
    Godis fick man kanske till helgen men inte säkert. Vi åt en hel del konserverad frukt som "godis", typ konseverade päron. Jag tycker iofs det är gott, men lite tjatigt. Det eller chokladpudding åt vi. 

    Osv :) 

  • Anonym (hande­ndär)
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:34 #3 -1

    Ja, sköna 80-tal. Drogvåg, aids-hysteri, jättefult mode, aptråkig kost, light-förälskelsen, det stora plastintåget, krig, terror och väpnade konflikter, naturkatastrofer, prominenta nationsledare och kulturfigurer mördade, havererande världsekonomi och sist men inte minst: Chernobyl, med konsekvenser på många plan som kvarstår än idag för Sverige och Finland mfl.

    Mitt personliga 80-tal handlade mycket om homosexuellas rättigheter.

    Det går säkert att romatisera de här sakerna också.

  • Anonym (.)
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:39 #4 +1

    önskar jag fått uppleva det. Det var mycket bättre innan dataåldern då folk verkligen levde sina liv på riktigt till skillnad från nu när alla lägger ner all tid på att sitta framför internet och "träffa" kompisar genom datorn. Jag är född på mitten av 90 talet och önskar att det var som då nu.

  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:39 #5

    Tack för svaret. Vissa färger kunde vara lite fula, men DÅ tyckte ju folk att det var snyggt. Men det är struntsamma faktiskt. I helhet känner jag mig hemma i just dessa tider. Förstår om jag framstår som överdrivet hypande men kan inte låta bli att känna så. Är för insnöad helt enkelt Vill tillägga att jag är född i ett annat land!

  • kottel­in
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:40 #6 +2

    Jag är född 1963 så jag har mycket minnen från både 70- och 80-talet.

    Jag gick i grundskolan under hela 70-talet, läste Starlet från ca tio till 14 års ålder. Läste "Alexandra" också som var en liknande tidning för yngre tjejer.

    Mina idoler var "Sweet", "Kiss", "Nazareth", "Slade" och fler som jag inte minns just nu. Jag var så förälskad i Brian Connolly som var sångare i Sweet.

    Minns byxorna från Sgt.Pepper, oftast i manchestertyg fast sydda som jeans. De var breda nedtill så man fick spänna ihop dem med gummisnoddar när man skulle cykla. Annars fastnade de i kedjan. 

    Bilbälteslagen kom, det fanns inga rullbälten utan man fick ställa in längden på bältet för varje person. 

    På 80-talet flyttade jag hemifrån, gifte mig ung och fick barn innan 20-årsdagen. Det gick bra det med, var inte så ovanligt med unga föräldrar då.
    Bilbarnstolen var i frigolit med gult frottétyg utanpå.
    Cykelhjälmen som sonen fick i slutet av 80-talet var i vit frigolit.

    Det finns så många minnen...


    Ja, typ så...
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:44 #7
    Anonym (nja) skrev 2019-01-05 22:28:18 följande:

    Jag är född -70 och jag tycker nog du hypar lite väl mycket, haha

    Jag minns platåträskor som var skitfula men som vi alla hade och jag vet inte hur många som vrickade fötterna! Utsvängda manchesterjeans hade vi också, fy sjutton. Minns ett par vinröda som jag hatade men som min mamma av nån anledning tyckte var så fina. Det var i slutet på 70-talet. När jag ser foton på mig var jag ju liten och såg väl ut som ungar gör mest men mina äldre bröder, fyyy - hemska 70-talsfrisyrer, platåskor, jeans eller manchester då, utsvängda, så jäkla fult är det! 

    I mellanstadet hade vi näbbstövlar på vintern. Högsta mode då. 

    Folk rökte inomhus och i bilen. Ingen använde bilbälte. Minns att vi hade vår hund lös i bagagen på resor och ett av oss barn fick sitta där bak för att hunden skulle vara lugn, inte klokt ju :)

    Maten var inte alls lika kul som idag. Pizzan hade inte kommit än, i af inte till min lilla ort och pasta visste vi nästan inte vad det var. Man åt potatis nästan jämt. Vitlök hade jag inte testat förrän jag flyttade hemifrån eftersom mina föräldrar inte hade lärt sig att laga mat med det, eftersom det inte fanns i affärerna när jag var liten.

    Godis fick man kanske till helgen men inte säkert. Vi åt en hel del konserverad frukt som "godis", typ konseverade päron. Jag tycker iofs det är gott, men lite tjatigt. Det eller chokladpudding åt vi. 

    Osv :) 


    Åh de utsvängda manchesterbyxorna är ju helt fantastiska! Tror du inte jag blev ägare till ett par såna när 70-talet gjorde en liten comeback ett par år in på 90-talet? Mörkblåa var de också! Och de konserverade frukterna - jättegoda.

    En fråga, folk var rätt smala på den tiden. Det berodde alltså på mer hemlagat och mindre fett i maten?

    Btw, älskar frisyren också...
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:46 #8 +1
    Anonym (handendär) skrev 2019-01-05 22:34:39 följande:

    Ja, sköna 80-tal. Drogvåg, aids-hysteri, jättefult mode, aptråkig kost, light-förälskelsen, det stora plastintåget, krig, terror och väpnade konflikter, naturkatastrofer, prominenta nationsledare och kulturfigurer mördade, havererande världsekonomi och sist men inte minst: Chernobyl, med konsekvenser på många plan som kvarstår än idag för Sverige och Finland mfl.

    Mitt personliga 80-tal handlade mycket om homosexuellas rättigheter.

    Det går säkert att romatisera de här sakerna också.


    Katastrofer och lidande har alltid funnits i människans historia och kommer alltid att finnas.
  • kottel­in
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:51 #9 +1

    Axelvaddarna... det modet får gärna återvända.
    Jag formligen älskade axelvaddar!

    Och hur många lite hårspray man använde till frisyrerna man hade, i olika färger.

    Nej fasen, nu blir jag ju nostalgisk!


    Ja, typ så...
  • Anonym (hande­ndär)
    Visa endast
    Lör 5 jan 22:51 #10 -1
    Anonym (Oldie) skrev 2019-01-05 22:46:51 följande:
    Katastrofer och lidande har alltid funnits i människans historia och kommer alltid att finnas.
    Absolut. Frågan är varför man romantiserar och längtar tillbaka till det som är värre än nu.

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll