• Anonym (Oldie­)
    Äldre 5 Jan 22:13
    10312 visningar
    369 svar
    +2
    369
    10312

    Alla ni som upplevt 70- och 80-talet

    Jag verkligen spricker av avundsjuka på er. Jag är så otroligt insnöad på dessa två årtionden och önskar att jag hade fått uppleva hela 70- och 80-talet som tonåring eller vuxen så att jag i detalj kunnat uppleva allt. Är själv född -79 så mina minnen består av 80-talet, vilka är rätt vaga. Tittar på bilder (privata från mina föräldrar/släktingar och på nätet) och klipp från dessa årtionden och försöker verkligen leva mig in i hur det var då. Besöker ställen jag vuxit upp i på 80-talet. Lyssnar mestadels på musik från dessa tider och anser att bästa musiken faktiskt producerades då. Har gått så långt som att söka på nätet efter riktiga 70-talskläder. Hittar bara skit som säljs som maskeradkläder, dvs inga riktiga vardagskläder.

    Jag har en otroligt romantiserad bild av just 70- och 80-talet, men mest 70-talet. Jag skäms inte för min romantisering. De som känner mig vet om detta. Bruka reta mamma med att säga att hon borde ha fått mig tidigare så jag fått uppleva det hon fått. Brukar fråga personer äldre än mig om hur det var på den tiden. Känner en otrolig fascination för just dessa personer. När jag träffar någon första gången är de första tankarna som poppar upp hos mig att den här personen har upplevt de här årtiondena och jag kan inte sluta tänka på det varje gång jag möter personen. Jag föreställer mig den personen hur denne säkert var och såg ut på den tiden. Och så känner jag en fascination blandat med avundsjuka.

    Jag fattar egentligen inte hur det blev såhär men de här känslorna har bara vuxit fram och stannat kvar. Jag har dock varit en del nostalgisk av och till under mina vuxna år. Nu är det en del av mitt vardagliga liv och jag vill inte släppa det. Jag mår bra av det, känner mig "hemma" i att drömma om dessa årtionden och ta del av allt som går att ta del av och att jag känner mig som mig själv i detta, men är samtidigt frustrerad över att jag inte kan uppleva de åren, och att det inte finns något jag kan göra åt det.

    Så alla ni som fått vara med på riktigt - ett stort hjärta till er <3

  • Svar på tråden Alla ni som upplevt 70- och 80-talet
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 22:39
    #5

    Tack för svaret. Vissa färger kunde vara lite fula, men DÅ tyckte ju folk att det var snyggt. Men det är struntsamma faktiskt. I helhet känner jag mig hemma i just dessa tider. Förstår om jag framstår som överdrivet hypande men kan inte låta bli att känna så. Är för insnöad helt enkelt Vill tillägga att jag är född i ett annat land!

  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 22:44
    #7
    Anonym (nja) skrev 2019-01-05 22:28:18 följande:

    Jag är född -70 och jag tycker nog du hypar lite väl mycket, haha

    Jag minns platåträskor som var skitfula men som vi alla hade och jag vet inte hur många som vrickade fötterna! Utsvängda manchesterjeans hade vi också, fy sjutton. Minns ett par vinröda som jag hatade men som min mamma av nån anledning tyckte var så fina. Det var i slutet på 70-talet. När jag ser foton på mig var jag ju liten och såg väl ut som ungar gör mest men mina äldre bröder, fyyy - hemska 70-talsfrisyrer, platåskor, jeans eller manchester då, utsvängda, så jäkla fult är det! 

    I mellanstadet hade vi näbbstövlar på vintern. Högsta mode då. 

    Folk rökte inomhus och i bilen. Ingen använde bilbälte. Minns att vi hade vår hund lös i bagagen på resor och ett av oss barn fick sitta där bak för att hunden skulle vara lugn, inte klokt ju :)

    Maten var inte alls lika kul som idag. Pizzan hade inte kommit än, i af inte till min lilla ort och pasta visste vi nästan inte vad det var. Man åt potatis nästan jämt. Vitlök hade jag inte testat förrän jag flyttade hemifrån eftersom mina föräldrar inte hade lärt sig att laga mat med det, eftersom det inte fanns i affärerna när jag var liten.

    Godis fick man kanske till helgen men inte säkert. Vi åt en hel del konserverad frukt som "godis", typ konseverade päron. Jag tycker iofs det är gott, men lite tjatigt. Det eller chokladpudding åt vi. 

    Osv :) 


    Åh de utsvängda manchesterbyxorna är ju helt fantastiska! Tror du inte jag blev ägare till ett par såna när 70-talet gjorde en liten comeback ett par år in på 90-talet? Mörkblåa var de också! Och de konserverade frukterna - jättegoda.

    En fråga, folk var rätt smala på den tiden. Det berodde alltså på mer hemlagat och mindre fett i maten?

    Btw, älskar frisyren också...
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 22:46
    #8
    +1
    Anonym (handendär) skrev 2019-01-05 22:34:39 följande:

    Ja, sköna 80-tal. Drogvåg, aids-hysteri, jättefult mode, aptråkig kost, light-förälskelsen, det stora plastintåget, krig, terror och väpnade konflikter, naturkatastrofer, prominenta nationsledare och kulturfigurer mördade, havererande världsekonomi och sist men inte minst: Chernobyl, med konsekvenser på många plan som kvarstår än idag för Sverige och Finland mfl.

    Mitt personliga 80-tal handlade mycket om homosexuellas rättigheter.

    Det går säkert att romatisera de här sakerna också.


    Katastrofer och lidande har alltid funnits i människans historia och kommer alltid att finnas.
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 22:54
    #11
    kottelin skrev 2019-01-05 22:40:05 följande:

    Jag är född 1963 så jag har mycket minnen från både 70- och 80-talet.

    Jag gick i grundskolan under hela 70-talet, läste Starlet från ca tio till 14 års ålder. Läste "Alexandra" också som var en liknande tidning för yngre tjejer.

    Mina idoler var "Sweet", "Kiss", "Nazareth", "Slade" och fler som jag inte minns just nu. Jag var så förälskad i Brian Connolly som var sångare i Sweet.

    Minns byxorna från Sgt.Pepper, oftast i manchestertyg fast sydda som jeans. De var breda nedtill så man fick spänna ihop dem med gummisnoddar när man skulle cykla. Annars fastnade de i kedjan. 

    Bilbälteslagen kom, det fanns inga rullbälten utan man fick ställa in längden på bältet för varje person. 

    På 80-talet flyttade jag hemifrån, gifte mig ung och fick barn innan 20-årsdagen. Det gick bra det med, var inte så ovanligt med unga föräldrar då.

    Bilbarnstolen var i frigolit med gult frottétyg utanpå.

    Cykelhjälmen som sonen fick i slutet av 80-talet var i vit frigolit.

    Det finns så många minnen...


    Tack för att du delar med dig och tack för alla detaljer. Jag suger åt mig som en svamp. Och så ett tack för att du inte vill försöka få dessa årtal att framstå som skit tider genom förlöjliganden eller genom att enbart dra upp saker och händelser som var dåliga och hemska
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 23:01
    #12
    kottelin skrev 2019-01-05 22:51:11 följande:

    Axelvaddarna... det modet får gärna återvända.

    Jag formligen älskade axelvaddar!

    Och hur många lite hårspray man använde till frisyrerna man hade, i olika färger.

    Nej fasen, nu blir jag ju nostalgisk!


    Vad kul att nostalgikänslan vaknade hos dig! Har du nån bild på Sgt. Pepperbyxorna? När jag googlar får jag fram en massa olika typer från en massa olika tider, dvs jag har ingen uppfattning av vilka du hade. Hade förresten ingen aning om vad alla olika märken det fanns på den tiden. Vill du ge fler exempel?
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 23:03
    #16
    Anonym (handendär) skrev 2019-01-05 22:51:26 följande:

    Absolut. Frågan är varför man romantiserar och längtar tillbaka till det som är värre än nu.


    Det är inte det som är frågan.
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 23:12
    #18
    Visomvet1978 skrev 2019-01-05 23:01:16 följande:

    Minns 80-talet ungefär som du men inte 70-talet. Tycker att 70-talet känns rätt grått och fyrkantigt med väldigt mycket saker som var tråkiga för sakens skull. Ta TV på 70-talet. Fanns det någon bra TV alls på den tiden? Vad jag hört från min bror så var han nästan traumatiserad av alla skumma barnprogram som gick då. När det väl var något som var bra så var det vuxenprogram, typ Tipsextra eller nån långfilm och efterföljande debatter om det verkligen var lämpligt av SVT att sända filmen... Kolla på ett av de mest populära programmen under hela 70-talet (Lära för livet). Säger ju en hel del:





    Och då har jag inte ens nämnt 70-talets mode. Usch vad fult! Även om jag än idag är svag för långt hår hos män så var håret på 70-talet helt horribelt. Det enda jag skulle säga var bra med 70-talet var musiken. Älskar funk!

    Nej jag tycker att allt bara blir bättre och bättre ju längre tiden går. 80-talet var väl ändå helt okej som jag minns det. Minns framförallt att det var väldigt mycket teknik som kom in i hemmen då. Men det kanske bara var hos oss? 90-talet var bara roligt och all ironi fick mig att le. 00-talet såg internetboomen och sociala medier växa fram. Jag var för övrigt medlem på Stajlplejs redan på 90-talet. Ni vet den där sidan som senare skulle byta namn till Lunarstorm? ;) Och idag är det mesta faktiskt roligare än förr. Finns fler möjligheter att möta nya människor, kommunicera på ett lättare sätt och resorna har blivit billigare.

    Det är lätt att vara nostalgisk och tro att allt var bättre förr. Men om man ska vara ärlig så beror det väl på att den enda riktiga referensen om tidigare decennier man har är just det att man inte var med och har en egen uppfattning? Då kan man fylla ut som man vill.


    Ja, det är ju så olika vad man tycker om just dessa decennier. Jag romantiserar på både gott och ont. Det må ha varit fattigare på en hel del jämfört med idag, ändå känner jag att jag hade otroligt roligt. Jag gillar enkelheten på den tiden. Jag var barn, men roligt hade även mina föräldrar. Ändå levde vi mitt i ett krig ända fram till mitten av 80-talet! Och ändå är jag fascinerad av dessa tider
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 23:22
    #21
    kottelin skrev 2019-01-05 23:02:18 följande:

    Det finns för- och nackdelar med alla perioder i tiden.

    Jag väljer att minnas det som var bra.

    Det är klart att jag minns natten då jag fick veta att Palme mördats, hade varit ute på krogen och när jag kom hem stod TV´n på med sorgemusik. (Alla gick inte med ut.)

    Jag minns mycket väl när Borg och Stenmark hade sina storhetstider. 

    TV-programmet "Bagen", se om du hittar det på Youtube. Med Kia Berg. 

    På topplistan låg "Twisted sister" med Dee Snider i spetsen.

    Varför skrev du tråden, nu kan jag ju inte sova!


    Hahaha, nu har jag smittat dig Ska kolla upp "Bagen"!

    Vi kom till Sverige nån dag eller ett par dagar efter Palmemordet. Jag minns tyvärr inte uppståndelsen.

    Var folk mer religiösa på 70- och 80-talet? Jag minns att vi fick sjunga en psalm varje morgon innan lektionsstart när jag gick i fyran här i Sverige.
  • Anonym (Oldie­) Trådstartaren
    Äldre 5 Jan 23:33
    #24
    Anonym (nja) skrev 2019-01-05 23:03:29 följande:

    Jag gillade inte utsvängda byxor då och inte sen heller. No offense men hur kan folk frivilligt bära sådana modeller? :) 

    Jag vet inte om det berodde på mindre fett i maten. Lightvågen hade knappast kommit då, man åt nog bara liksom vanlig mat, husmanskost. Men det fanns ju inte alls restauranger på det viset som idag, snabbmat osv. Det fanns lite korvkiosker. Man köpte inte godis när man ville och inte så mycket. Jag tror folk i gemen helt enkelt äter mer idag, totalt sett, för att vi kan, samtidigt som vi tränar mer idag. Förr rörde man sig mer för att man var tvungen.

    Man åt mycket limpsmörgås, i af i min familj :) 


    Hahaha, och jag tyckte jag var häftig som bar byxorna. Och limpsmörgåsar är väldigt goda. Åt såna första gången i svensk skola och fritis.

    Hade man mer tid att avsätta för familjelivet? Tänker att jobbtiderna i dagsläget är så långa.
Svar på tråden Alla ni som upplevt 70- och 80-talet