Min pappa och min man kommer inte överens

Synd att du inte har lyssnat på din man tidigare i detta gräl. Jag kan förstå att han känner sig lite överkörd. Varför köpte ni inte en egen gård? Verkar som att det här med att ta över föräldrarnas helt enkelt inte fungerat.

Du bad din pappa om ett växthus som skulle ta mer än 9 månader att färdigställa även fast han är där nästan varje dag? Du frågade inte ens din man om detta när du visste att han inte tycker det är så kul att ha honom där jämt?

Klart dina föräldrar ska ha kvar nyttjanderätten men dela upp grejerna så att din mans saker kan vara någon annan stans?

Låter som ni haft/har många möjligheter till förändring men att du agerar struts...

Håller med

Alltså min pappas vistelse på gården blev intensivare i och med bygget. Före det var han inte där varje dag. Det är ett riktigt ordentligt bygge som är vinterbonat så att man kan bo där om man vill. Det är jag som betalat för materialet, men även detta irriterar min man, som tycker att det blir för dyrt.

Vi har haft många samtal och diskussioner om detta både med mina föräldrar och utan. Då har vi kommit överens om vissa spelregler. Saken är den att min man och min pappa har mycket skilda åsikter om vad som är viktiga saker och vad som är ordning och reda. När vi flyttade började min man slänga min pappas saker utan lov för att han skulle få rum med sina saker. Detta gillades förstås inte av min pappa. Min man fick plats i garaget att sätta upp hyllor att ha sina saker på, men inte fick han någonsin upp några hyllor, utan det var pappa som slutligen satte upp dem. Nu är de fulla med min mans saker. Allt i en enda röra, eftersom han inte har något sinne för ordning. Detta retar gallfeber på min pappa. 
Jag orkar inte strida om saken även om jag också tycker att där ser ut som en soptipp. 
Min man kan inte se att min pappa gör någonting bra, även om han hela tiden försöker hjälpa oss...

Åh herregud jag förstår din man...

Han har ?fått några hyllor? att ha sina saker på i sitt eget hem!! Det borde vara tvärtom. Din pappa bör hålla sig endast i garaget som det var sagt och han birde givetvis meddela när han kommer till er osv.

Jag förstår att din man blir galen. Hur skulle du må om din svärmor klampade in hos er VARJE dag och tar sig friheten att ändra om i skåp, lådor och garderober för att hon gillar ordning och reda och vill få tag i vissa saker.

Angående kostnaden för material osv bör detta vara enbart mellan dig och din man och något ni skulle varit överens om från början. Du ska inte blanda in din pappa i det som givetvis tar sin dotters parti i frågan...

Jag står på din mans sida här. Ni är kärnfamiljen, det är inte du och dina föräldrar längre. Jättesnällt att pappa vill hjälpa dig med bygget men det kanske borde varit färdigt? 
Att din man inte vill att din pappa flyttar saker osv, det förstår jag. Det är ju ert hem! 

Vill du vara gift med din man eller med dina föräldrar? 
Prata med din pappa om att det här behöver bli färdigt nu alt. ta in en hantverkare. 
sen gör ni om avtalet så att han inte har kvar garaget mer.
Ni behöver ert eget liv och dina föräldrar behöver klippa navelsträngen till bostaden. 

I det här fallet är jag på din mans sida. Det är ingen bra idé att ha så nära kontakt med föräldrar när man är vuxen och har eget boende. Det kräver en fingertoppskänsla av bägge parter och förmågan verkar din pappa sakna. Han måste ta, inte ett utan flera steg tillbaka, för att det ska fungera. Om han inte klarar det måste ni antingen sätta hårt mot hårt eller flytta. 
Vi har en liknande situation där min son och svärdotter bor i vårt gamla hus och vi bor i närheten. Och även om jag inte gillar allt de gör och de förändringar som sker så håller jag tyst och är inte där om de inte ber om hjälp. Så borde din pappa också göra och du måste stå på din mans sida annars riskerar du äktenskapet. Faktum är att det är du som ställt till det då du inte vågat dra gränser och har en alldeles för naiv och överslätande syn på din pappa och hans sätt att vara. 

Jag brukar få nog av svärfar efter typ en helg... jag tycker det verkar som din man har haft nära oändligt tålamod som håller på att tryta.

Nej, du ska inte behöva välja mellan din man och din far, men begränsa kontaktytan något. Vill du träffa din far, åk till honom då. Låt din man få ha sitt hem ifred.

Angående ekonomi för växthuset så är det klart att din man har rätt att ha en åsikt i frågan, om ni har nån form av gemensam ekonomi. Håller själv på med en liknande byggnad, och vi är uppe i 200 000kr materialkostnad och vi är inte färdiga.

Jag tycker att din man beter sig orimligt och otacksamt för all hjälp ni får. Tror att din pappas praktiska förmågor får din man att känna sig underlägsen. Dock bör ni ha garaget som ert eget och din pappa måste backa lite.

Men förstår du inte hur galet det låter att din man ska bli tilldelad en plats i sitt eget hem? Åh varför ska din pappa ha ens ha en åsikt om hur din man ställer sina saker eller hur stökigt det är, det är din mans hem inte din pappas.

Jag måste också främst ta din mans parti här. 

Jag tvivlar inte alls på att din pappa är snäll och välmenande - de brukar vara det! - men hur ska din man kunna känna att det är hans hem nu, om inte svärfar släpper taget ordentligt? Det kan vara svårt nog att flytta hem till den andra, istället för att skapa något nytt tillsammans. Och här blir ju känslan att din man nästan har flyttat hem till dina föräldrar och anpassat sig efter deras regler.

Jag har själv vaga planer på att så småningom flytta till min pojkväns föräldrahem, men det är precis sådana här saker som gör att jag tvivlar. Där finns bara min svärmor i livet, men jag är rätt säker på att hon skulle lägga sig i massor av grejer även om hon formellt hade flyttat därifrån

Hon skulle fortsätta ha åsikter om trädgården, uthusen, ordningen i köksskåpen, renoveringar och tusen andra saker. Och jag är inte tvärsäker på att min kille skulle se problemet eller ta mitt parti. "Hon vill ju bara hjälpa till" skulle han mycket väl kunna säga. Det skulle jag inte stå ut med. 

Nä, tala om för dina föräldrar att du uppskattar all hjälp, men att det blir svårt för er som par att känna att det är ert gemensamma hem under nuvarande omständigheter.