• Äldre 7 Jan 14:43
    1438 visningar
    18 svar
    18
    1438

    Ex:s begravning

    Jag skrev om detta i en annan gammal tråd men den kanske kräver en egen tråd om jag ska få några råd


    Jag bröt upp med min ex-man sedan 25 år, för ganska exakt 5 år sen. Vi separerade och jag skaffade ny bostad. Våra söner var i stort sett vuxna när detta skedde. 


    Efter 1 år träffade jag min nuvarande man. Vi blev förtjusta i varandra och ljuv kärlek uppstod och vi har ett fantastiskt liv tillsammans. 


    Strax före nyår skulle mina två söner hälsa på sin pappa. Ingen öppnar när de ringer på. De har dock nyckel så de låser upp och går in i hans lägenhet. Där ligger deras pappa kall, livlös och stendöd. 


    Givetvis har denna plötsliga bortgång berört mig också, och jag har någon slags sorg som är svår att definiera. Vi delade nästan 25 år tillsammans, har två söner tillsammans, men jag valde att separera från honom eftersom jag behövde något annat och det fanns inga känslor kvar i vår relation. När jag nu funderar på att gå på mitt ex begravning var min första tanke att det främst skulle vara som ett stöd för våra söner. Jag har dock under veckorna som har gått även kommit fram till att jag vill säga några ord på minnesstunden för att hedra mitt borgångna ex. 


    Min nuvarande man har reagerat starkt på detta. Först har han erbjudit sig att följa med på begravningen för att stötta mig. Jag har sagt att jag inte är säker på om jag vill det. Han har då reagerat ännu starkare som att han känner att jag stöter bort honom. Han tycker att om jag håller ett tal på begravningen vilken underbar pappa mitt ex var åt våra söner, att det är ett slags hyckleri, och varför jag inte har sagt det till exet medan han levde. Det gjorde jag väl i o f s i tid och otid men det kan ju inte vara fel att säga det på en minnesstund heller? Jag kan till viss del förstå min nuvarande mans reaktion, då han har sett mitt ex som något slags hot, att jag ska jämföra dem med varandra, även om jag aldrig har gjort det. Plus att jag under det gångna året bröt helt med exet eftersom han aldrig hörde av sig eller tog initiativ till saker, som när våra söner fyllde år etc. Detta tyckte min nuvarande man givetvis var bra, men nu är det som att han på något konstigt sätt känner sig hotat eller bortstött när jag säger att jag troligtvis inte vill att han ska följa med på begravningen. Hur tycker familjeliv jag ska göra? 


     

  • Svar på tråden Ex:s begravning
  • Tiina8­7
    Äldre 7 Jan 15:14
    #1

    Jag tycker absolut du ska gå på begravningen själv. Ni hade ändå 25 år tillsammans.

    Men har din nuvarande träffat ditt ex eller har npgon slags bekantskapsrelation med honom? För då kan det passa att han är med om du vill.

  • Äldre 7 Jan 15:16
    #2

    Baserat på det du skriver så tänker jag så här.. Det du beskriver angående ditt ex så har jag svårt att se vad det var som gjorde honom till en fantastisk far som gör att du vill hålla tal på hans begravning? Men du kanske inte berättar allt.
    Tycker absolut att du ska gå på hans begravning ihop med dina söner om du känner att det är rätt för dig och grabbarna! Men eftersom du valt att bryta kontakten med honom så känns det faktiskt lite överdrivet att hålla tal..?
    Låt sönerna, eller någon annan närstående, hålla i den biten känner jag spontant. Om han hade någon ny partner så kanske det är hens sak att göra det?

    Antar att din nuvarande inte har haft någon relation med ditt ex? Fint av honom at erbjuda sig att följa med som stöd, men vill du inte ha honom med så är det upp till dig.

  • kottel­in
    Äldre 7 Jan 15:23
    #3

    När min ex-man gick bort gick jag på hans begravning.
    Vår son var i tonåren och behövde mig, men jag hade gått även om han varit äldre.
    Min ex-man var min bästa vän och mitt livs stora kärlek. Tyvärr hände saker på väger som skilde oss åt men vår vänskap överlevde allt. 

    Hade jag inte gått så hade jag känt att jag svikit min bästa vän, det var totalt otänkbart att inte gå.
    Mannen jag levde med när detta hände ifrågasatte ingenting, jag hade också sagt nej tack om han erbjudit sig att följa med.

    Detta är mer än 20 år sedan, jag saknar ännu min finaste och innerligaste vän. Antar att det aldrig riktigt kommer gå över.


    Ja, typ så...
  • Äldre 7 Jan 15:25
    #4

    Tycker likadant - du kan absolut gå på begravningen, men det blir ett hyckleri att hålla tal - han var inte en fantastiskt pappa, såvida dina söner känner så, men då tycker jag att det är dem som ska berätta det och inte du.

  • Thomas­W
    Äldre 7 Jan 15:32
    #5

    Om du var tillsammans med honom i 25 år så hade han ju några goda sidor.
    Brukar vara det man tar upp på en begravning.

  • Äldre 7 Jan 15:35
    #6

    Självklart ska du gå på begravningen! Både för era söners och din egen skull. Din sambo tycker jag gott kan stanna hemma, och sluta klaga dessutom, det är bara svartsjuka som talar men det är hans problem och inget han ska lägga på dig att ta ansvar över! (Framförallt inte nu när du och dina söner är i sorg!)

    Hålla tal däremot, nja, jag vet inte. Men det kan ju såklart bara du själv bestämma! Känns det helrätt där och då så för all del, kör! Jag har dock aldrig varit med om att tal har hållits av anhöriga, eller av någon annan än prästen/begravningsförrättaren, på någon begravning jag varit på (det har tyvärr blivit en del).

  • Äldre 7 Jan 15:37
    #7

    Herregud ditt ex är död. Din man är en idiot som på någotvis känner sig förfördelas för att du går på en begravning och eventuellt håller ett tal.

    Med hans resonemang om hyckleri skulle ju ingen kunna hålla tal på begravning.

    Skit i vad din man säger du väljer själv vems begravning du går på och vem du vill hålla ett tal för. I den här frågan har din man absolut noll att säga till om.

    Att börja krångla och uppföra sig barnsligt i samband med död och begravning är fullständigt oacceptabelt.

  • Äldre 7 Jan 15:48
    #8

    Eftersom du planerat ett tal antar jag att det är sönerna som står för begravningen och inte en ny partner eller andra släktingar, och att du stämt av att detta är OK med sönerna. Detta då ditt resonemang tyder på att du tar för självklart att du kan välja hur du vill göra på begravningen.
    Jag är fundersam till det där talet. Du beskriver inte en särskilt bra pappa i inlägg här (kanske tidigare om åren) och att du brutit kontakten, då verkar det lite konstigt att stå och hylla honom efter hans bortgång. Om sönerna vill tala om goda erfarenheter under uppväxten är mer naturligt.
    Jag kan förstå om din nuvarande man känner sig utestängd om du inte vill ha med honom. Jag kan iofs förstå din känsla också, om du tror att hans närvaro gör att du får lägga energi på att bekräfta honom i stället för att sörja din tidigare mångårige partner, men jag förstår om han tar illa vid sig. Särskilt om du planerar att ta viss plats vid begravningen (tal etc) blir det som som du intar något av en änkeroll trots att du ingår i en annan familjebildning.

  • Bertra­m
    Äldre 7 Jan 15:53
    #9

    Din man är alltså svartsjuk på någon som är DÖD. Känns ju väldigt logiskt

  • kottel­in
    Äldre 7 Jan 16:01
    #10
    Åsa skrev 2019-01-07 15:48:14 följande:

    Eftersom du planerat ett tal antar jag att det är sönerna som står för begravningen och inte en ny partner eller andra släktingar, och att du stämt av att detta är OK med sönerna. Detta då ditt resonemang tyder på att du tar för självklart att du kan välja hur du vill göra på begravningen.
    Jag är fundersam till det där talet. Du beskriver inte en särskilt bra pappa i inlägg här (kanske tidigare om åren) och att du brutit kontakten, då verkar det lite konstigt att stå och hylla honom efter hans bortgång. Om sönerna vill tala om goda erfarenheter under uppväxten är mer naturligt.
    Jag kan förstå om din nuvarande man känner sig utestängd om du inte vill ha med honom. Jag kan iofs förstå din känsla också, om du tror att hans närvaro gör att du får lägga energi på att bekräfta honom i stället för att sörja din tidigare mångårige partner, men jag förstår om han tar illa vid sig. Särskilt om du planerar att ta viss plats vid begravningen (tal etc) blir det som som du intar något av en änkeroll trots att du ingår i en annan familjebildning.


    Fast nuvarande mannen är inte en del i det gamla livet!
    Det avslutet involverar inte honom och det borde han acceptera istället för att tjura som en barnunge.

    Jag hade som sagt inte velat ha med min partner på mitt ex begravning. Fast han var finkänslig nog att begripa det.

    Man får sörja sin fd partner, det har inget med den nuvarande att göra.  Den nuvarande kan gärna stötta och trösta, för en sorg kan det mycket väl vara även om man är skild!

    Vissa gånger får man bara backa, det borde ts man göra.
    Ja, typ så...
  • Äldre 7 Jan 16:15
    #11
    kottelin skrev 2019-01-07 16:01:18 följande:
    Fast nuvarande mannen är inte en del i det gamla livet!
    Det avslutet involverar inte honom och det borde han acceptera istället för att tjura som en barnunge.

    Jag hade som sagt inte velat ha med min partner på mitt ex begravning. Fast han var finkänslig nog att begripa det.

    Man får sörja sin fd partner, det har inget med den nuvarande att göra.  Den nuvarande kan gärna stötta och trösta, för en sorg kan det mycket väl vara även om man är skild!

    Vissa gånger får man bara backa, det borde ts man göra.
    TS känsla är naturlig och jag tycker också det är rimligt att TS man stannar hemma om hon vill gå själv.  Men jag kan också förstå om han blir ledsen om han hoppats kunna stötta TS i hennes sorg och hon i stället dels önskar gå själv och dels önskar ta en större roll vid begravningen än som vanlig deltagare. Det innebär inte att jag tycker att han ska gå om det känns fel för henne utan just att jag kan förstå reaktionen. Sedan är det ju inte omöjligt att det är lite revirtänkande i hans reaktion också. Deras relation är ju ändå relativt färsk jämfört med det mångåriga äktenskapet.
  • Äldre 7 Jan 16:21
    #12
    Gunilla1963 skrev 2019-01-07 14:43:17 följande:

    Jag skrev om detta i en annan gammal tråd men den kanske kräver en egen tråd om jag ska få några råd


    Jag bröt upp med min ex-man sedan 25 år, för ganska exakt 5 år sen. Vi separerade och jag skaffade ny bostad. Våra söner var i stort sett vuxna när detta skedde. 


    Efter 1 år träffade jag min nuvarande man. Vi blev förtjusta i varandra och ljuv kärlek uppstod och vi har ett fantastiskt liv tillsammans. 


    Strax före nyår skulle mina två söner hälsa på sin pappa. Ingen öppnar när de ringer på. De har dock nyckel så de låser upp och går in i hans lägenhet. Där ligger deras pappa kall, livlös och stendöd. 


    Givetvis har denna plötsliga bortgång berört mig också, och jag har någon slags sorg som är svår att definiera. Vi delade nästan 25 år tillsammans, har två söner tillsammans, men jag valde att separera från honom eftersom jag behövde något annat och det fanns inga känslor kvar i vår relation. När jag nu funderar på att gå på mitt ex begravning var min första tanke att det främst skulle vara som ett stöd för våra söner. Jag har dock under veckorna som har gått även kommit fram till att jag vill säga några ord på minnesstunden för att hedra mitt borgångna ex. 


    Min nuvarande man har reagerat starkt på detta. Först har han erbjudit sig att följa med på begravningen för att stötta mig. Jag har sagt att jag inte är säker på om jag vill det. Han har då reagerat ännu starkare som att han känner att jag stöter bort honom. Han tycker att om jag håller ett tal på begravningen vilken underbar pappa mitt ex var åt våra söner, att det är ett slags hyckleri, och varför jag inte har sagt det till exet medan han levde. Det gjorde jag väl i o f s i tid och otid men det kan ju inte vara fel att säga det på en minnesstund heller? Jag kan till viss del förstå min nuvarande mans reaktion, då han har sett mitt ex som något slags hot, att jag ska jämföra dem med varandra, även om jag aldrig har gjort det. Plus att jag under det gångna året bröt helt med exet eftersom han aldrig hörde av sig eller tog initiativ till saker, som när våra söner fyllde år etc. Detta tyckte min nuvarande man givetvis var bra, men nu är det som att han på något konstigt sätt känner sig hotat eller bortstött när jag säger att jag troligtvis inte vill att han ska följa med på begravningen. Hur tycker familjeliv jag ska göra? 


     


    Känns som om din man inte förstår dig riktigt... Vad säger dina söner om det hela dock? 


    När min mamma dog så var min pappa extremt delaktig i allt, han skjutsade till sjukhuset och hämtade mina syskon som kom med flyg, även min storasyster som inte var hans... Han hjälpte oss med att ordna med begravning och skötte markservicen då jag och mina syskon var helt krossade. Detta trotts att han och min mor var skilda sedan över 10 år och han var omgift. 


    För oss var det självklart att pappa skulle delta. De var gifta i 25 år... 

    Vad som däremot var viktigt för oss barn var att pappas fru inte deltog. Det smärtade oss att säga det till henne för hon är jättego och var fantastisk för oss barn när allt hände. Men pappa lämnade mamma för henne, och mamma klarade inte av henne på grund av det. Något som hon gjorde klart vid många tillfällen. Så därför kunde vi inte känna oss bekväma i att hon var med på begravningen. 

    Hon förstod och respekterade det och väntade på pappa hemma och fanns där för oss barn (eller ja vuxna barn...) innan och efter. 

    Pappa däremot var lite mer ledsen för att hon inte fick vara med då hon ju var hans stöd i sorgen... Men han gav sig för våra önskningar. 

    Så mitt tips är att delta på begravningen, gör det som känns rätt för dig, och vad du känner att han hade uppskattat. När det gäller din man så kan jag tänka mig att det är svårt för dig att ha honom där, det handlar ju om något som han faktiskt inte var en del av. Men jag förstår att han kan känna det jobbigt att du stänger ute honom. 

    Jag tror att det är viktigt att ni pratar om det hela ordentligt hemma. Och framförallt prata med dina barn och hör vad de har att säga. Kanske de skulle uppskatta din man där om de har en bra relation till honom, eller så kanske de faktiskt inte vill ha honom där antingen för sin egen del eller för deras pappas och hans släkts skull. 


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Äldre 7 Jan 16:21
    #12
    Gunilla1963 skrev 2019-01-07 14:43:17 följande:

    Jag skrev om detta i en annan gammal tråd men den kanske kräver en egen tråd om jag ska få några råd


    Jag bröt upp med min ex-man sedan 25 år, för ganska exakt 5 år sen. Vi separerade och jag skaffade ny bostad. Våra söner var i stort sett vuxna när detta skedde. 


    Efter 1 år träffade jag min nuvarande man. Vi blev förtjusta i varandra och ljuv kärlek uppstod och vi har ett fantastiskt liv tillsammans. 


    Strax före nyår skulle mina två söner hälsa på sin pappa. Ingen öppnar när de ringer på. De har dock nyckel så de låser upp och går in i hans lägenhet. Där ligger deras pappa kall, livlös och stendöd. 


    Givetvis har denna plötsliga bortgång berört mig också, och jag har någon slags sorg som är svår att definiera. Vi delade nästan 25 år tillsammans, har två söner tillsammans, men jag valde att separera från honom eftersom jag behövde något annat och det fanns inga känslor kvar i vår relation. När jag nu funderar på att gå på mitt ex begravning var min första tanke att det främst skulle vara som ett stöd för våra söner. Jag har dock under veckorna som har gått även kommit fram till att jag vill säga några ord på minnesstunden för att hedra mitt borgångna ex. 


    Min nuvarande man har reagerat starkt på detta. Först har han erbjudit sig att följa med på begravningen för att stötta mig. Jag har sagt att jag inte är säker på om jag vill det. Han har då reagerat ännu starkare som att han känner att jag stöter bort honom. Han tycker att om jag håller ett tal på begravningen vilken underbar pappa mitt ex var åt våra söner, att det är ett slags hyckleri, och varför jag inte har sagt det till exet medan han levde. Det gjorde jag väl i o f s i tid och otid men det kan ju inte vara fel att säga det på en minnesstund heller? Jag kan till viss del förstå min nuvarande mans reaktion, då han har sett mitt ex som något slags hot, att jag ska jämföra dem med varandra, även om jag aldrig har gjort det. Plus att jag under det gångna året bröt helt med exet eftersom han aldrig hörde av sig eller tog initiativ till saker, som när våra söner fyllde år etc. Detta tyckte min nuvarande man givetvis var bra, men nu är det som att han på något konstigt sätt känner sig hotat eller bortstött när jag säger att jag troligtvis inte vill att han ska följa med på begravningen. Hur tycker familjeliv jag ska göra? 


     


    Känns som om din man inte förstår dig riktigt... Vad säger dina söner om det hela dock? 


    När min mamma dog så var min pappa extremt delaktig i allt, han skjutsade till sjukhuset och hämtade mina syskon som kom med flyg, även min storasyster som inte var hans... Han hjälpte oss med att ordna med begravning och skötte markservicen då jag och mina syskon var helt krossade. Detta trotts att han och min mor var skilda sedan över 10 år och han var omgift. 


    För oss var det självklart att pappa skulle delta. De var gifta i 25 år... 

    Vad som däremot var viktigt för oss barn var att pappas fru inte deltog. Det smärtade oss att säga det till henne för hon är jättego och var fantastisk för oss barn när allt hände. Men pappa lämnade mamma för henne, och mamma klarade inte av henne på grund av det. Något som hon gjorde klart vid många tillfällen. Så därför kunde vi inte känna oss bekväma i att hon var med på begravningen. 

    Hon förstod och respekterade det och väntade på pappa hemma och fanns där för oss barn (eller ja vuxna barn...) innan och efter. 

    Pappa däremot var lite mer ledsen för att hon inte fick vara med då hon ju var hans stöd i sorgen... Men han gav sig för våra önskningar. 

    Så mitt tips är att delta på begravningen, gör det som känns rätt för dig, och vad du känner att han hade uppskattat. När det gäller din man så kan jag tänka mig att det är svårt för dig att ha honom där, det handlar ju om något som han faktiskt inte var en del av. Men jag förstår att han kan känna det jobbigt att du stänger ute honom. 

    Jag tror att det är viktigt att ni pratar om det hela ordentligt hemma. Och framförallt prata med dina barn och hör vad de har att säga. Kanske de skulle uppskatta din man där om de har en bra relation till honom, eller så kanske de faktiskt inte vill ha honom där antingen för sin egen del eller för deras pappas och hans släkts skull. 


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Äldre 7 Jan 16:23
    #13
    CitronTulo skrev 2019-01-07 15:16:44 följande:

    Baserat på det du skriver så tänker jag så här.. Det du beskriver angående ditt ex så har jag svårt att se vad det var som gjorde honom till en fantastisk far som gör att du vill hålla tal på hans begravning? Men du kanske inte berättar allt.
    Tycker absolut att du ska gå på hans begravning ihop med dina söner om du känner att det är rätt för dig och grabbarna! Men eftersom du valt att bryta kontakten med honom så känns det faktiskt lite överdrivet att hålla tal..?
    Låt sönerna, eller någon annan närstående, hålla i den biten känner jag spontant. Om han hade någon ny partner så kanske det är hens sak att göra det?

    Antar att din nuvarande inte har haft någon relation med ditt ex? Fint av honom at erbjuda sig att följa med som stöd, men vill du inte ha honom med så är det upp till dig.


    Men TS säger ju inte att hon har brutit kontakten med honom... Vad får du det ifrån? Det hon säger är att hon sa till sitt ex i tid och otid att han var en bra pappa.... Låter inte som om det var ont blod mellan dem....
    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Äldre 7 Jan 16:26
    #14
    Coccolina skrev 2019-01-07 16:23:40 följande:
    Men TS säger ju inte att hon har brutit kontakten med honom... Vad får du det ifrån? Det hon säger är att hon sa till sitt ex i tid och otid att han var en bra pappa.... Låter inte som om det var ont blod mellan dem....
    Sorry missade sista raderna på TS inlägg. Såg nu att de hade brutit. 
    CitronTulo skrev 2019-01-07 15:16:44 följande:

    Baserat på det du skriver så tänker jag så här.. Det du beskriver angående ditt ex så har jag svårt att se vad det var som gjorde honom till en fantastisk far som gör att du vill hålla tal på hans begravning? Men du kanske inte berättar allt.
    Tycker absolut att du ska gå på hans begravning ihop med dina söner om du känner att det är rätt för dig och grabbarna! Men eftersom du valt att bryta kontakten med honom så känns det faktiskt lite överdrivet att hålla tal..?
    Låt sönerna, eller någon annan närstående, hålla i den biten känner jag spontant. Om han hade någon ny partner så kanske det är hens sak att göra det?

    Antar att din nuvarande inte har haft någon relation med ditt ex? Fint av honom at erbjuda sig att följa med som stöd, men vill du inte ha honom med så är det upp till dig.


    I'm not crazy... My reality is just diffrent than yours....
  • Äldre 7 Jan 16:42
    #15

    Jag skulle absolut vilja gå på begravningen om min ex, gud förbjude, skulle dö. Han står mig nära och jag skulle bli förkrossad om han dog. Min nuvarande skulle jag inte vilja ha med mig, det skulle kännas konstigt på många sätt, inte minst för mina barns skull.

    Hade ditt ex en ny partner? Kanske inte, eftersom du överväger att hålla ett tal. Jag skulle tycka att det vore lite jobbigt att känna mig i vägen för mitt ex nya kvinna, för jag tror att hon nog inte skulle vilja ha mig där.

  • Thomas­W
    Äldre 7 Jan 17:08
    #16

    Är du säker på att den nya är bättre än ex:et.
    Låter som han redan har passerat bäst-före-datum

  • GGN
    Äldre 7 Jan 20:21
    #17

    Men herregud, någon du delat större delen av ditt liv med, dina barns far, är död. Den nya ska bara hålla käften.

  • Äldre 25 Jan 09:53
    #18

    Sent omsider, tack för era svar och synpunkter!


    Om en vecka är begravningen. Jag har sagt till min nuvarande man att jag inte vill att han ska vara med. Han har accepterat det men förklarar för mig att han känner sig dissad, och att han är störd över att jag har haft tankarna på mitt ex en hel del sista tiden. Det är förstås sant men har man inte varit i den här situationen är det nog lätt att tycka och ha åsikter om hur man borde vara eller bete sig. Sorgen lägger sig som en hinna och givetvis blir ens nuvarande relation lidande. Jag hoppas att jag och min nuvarande man reder ut det hela och kan gå vidare, trots att det har varit och är en jobbig tid. 

Svar på tråden Ex:s begravning