30+, följas åt på vägen till första barnet?

Träffade ett par bekanta igår. Sa innan vi gick "är hon gravid då".. Jodå, gravid i vecka elva. Känns som att alla är det. Jag jobbar med många unga tjejer (typ 27-åringar) och bara väntar på att det ska bli en massa graviditeter på jobbet också. Känner mig löjlig men blir så glad varje gång det är aw och de dricker alkohol :P

Man blir dock snabbt väldigt skicklig på att låtsas dricka alkohol om man inte vill avslöja nåt ;) 

Men jobbigt om det känns som att alla runt skaffar barn! Hos oss är det fortfarande så få att jag tänker att några fler gärna får sätta igång, då jag själv alltid tyckte det var rätt tråkigt att vara äldst bland barnen när mina föräldrar hittade på saker med kompisar. Och så är det ju trevligt om det blir flera barn födda samma år i bekantskapskretsen :)

Hej!

Jag hoppar gärna in här! Jag är nyss fyllda 34 år och det är min sambo också. Jag har längtat efter ett barn i... ja, hur länge som helst. Vi har försökt sen september. Jag får lite hjälp på traven i form av Provera-tabletter som fått ordning på min mens. Den har alltid varit oregelbunden och i omgångar har den helt brakat ihop och jag har haft flera veckor med blödningar. Jag har testat med ägglossningstest de senaste tre cyklerna. Testen ger utslag så det är ju bra! Har dock kort lutealfas, 10-11 dagar (har inte förstått exakt hur man ska räkna). Har bara förstått att det inte är helt optimalt att den är så kort. Hoppas så innerligt på en liten snart!

Hej på er, hänger gärna på. Självklart kan man ha vansinnig barnlängtan som 20-åring också men jag känner mig mycket mer hemma bland tjejer i mer liknande ålder :)

Jag är 35 och vi är på nionde försöket. Är tyvärr väldigt stressad, är så övertygad om att det inte kommer att gå. Önskar verkligen att jag kunde vara mer positiv men det känns hopplöst. Tar aldrig gravtest, vet alltid att mensen kommer att komma ändå. Har lättare PCO vilket gör att jag har oregelbunden mens. Är på dag 21 och har fortfarande inte haft äl. Har tempat i flera år så vet att jag har äl iaf.

Har börjat med meditation som är inriktad på att försöka bli gravid för att slappna av och lita på min kropp. Hoppas att andra i samma sits kan få mig att känna lite tilltro också :)

Hej på er! Jag hoppar också in här! Jag är 35, blev gravid i juli, ganska kort efter att jag och min sambo beslutat oss för att försöka men det slutade i MA v12 (9) i början av september. Vi har försökt aktivt sedan dess. 3 gånger har vi försökt att pricka rätt med ägglossningstest, men fortfarande inget plus. Jag fick mens i morse och är så fruktansvärt ledsen och frustrerad (igen). 2 av mina närmaste vänner ska också börja försöka nu och även om jag är jätteglad över deras beslut, så kan jag inte låta bli att känna panik över att de ska bli gravida innan mig. Jag vet att det är löjligt och utom min kontroll. Stress gör det heller inte bättre. Men f*n vad detta suger. Skönt att veta att jag i alla fall inte är ensam. Kram på er!

Känner igen mig i det du skriver. Oregelbunden cykel och ibland långa blödningar. Har också fått Provera utskrivet och har precis fått mens efter första kuren nu (mensen kom samma dag som jag tog sista tabletten så den verkar ju ha kommit spontant). Hur snabbt påbörjar du nästa kur? Kollar du först om du får ägglossning? :)

Känner igen mig i det du skriver. Oregelbunden cykel och ibland långa blödningar. Har också fått Provera utskrivet och har precis fått mens efter första kuren nu (mensen kom samma dag som jag tog sista tabletten så den verkar ju ha kommit spontant). Hur snabbt påbörjar du nästa kur? Kollar du först om du får ägglossning? :)

Spännande med meditation! Det skulle jag också vilja testa. Har du hittat något själv eller är det någon kurs?

Ät jämgammal med dig och har samma erfarenhet både i bekantskapskretsen och på jobbet. Vi får peppa varandra här! :)