Detta med att dejta...Och komma vidare...
Jag träffade en kille via nätet. Visade sig att vi av en slump är uppväxta i samma område och gått på samma gymnasium för 15 år sen. Kände inte till varandra då.
Efter första helgen vi haft kontakt skulle vi höras av för att bestämma när vi skulle ses (hans initiativ), men gjorde det inte. Så jag skickade ett meddelande under veckan att jag lokaliserat honom i gammal skolkatalog, vilket jag nämnt tidigare att jag skulle kolla upp. Inge svar.
Efter ett par skrev jag ett meddelande att jag gillade vår tidigare konversation och om han vill ses. Får svar några timmar senare att han gärna ses men att det varit väldigt mycket med jobbet samt att ha tyckte det var lite obehagligt att kunna spåras i skolkatalogen.
Så vi ses några dagar senare. En fika på 2 1/2 tim. Trevligt. Visar gamla skolkataloger. Vi fortsätter skriva under veckan och jag frågar om han vill hänga med på promenad med min hund i vårt område en vecka senare. Båda har mycket på schemat. Vi fortsätter skriva under vecka väldigt intensivt. Ses på promenad och lär känna denna supertrevliga person.
Fikaställena är påväg att stänga i vårt område så vi sticker hem till mig och fikar. Han jobbar som åklagare och vi hade pratat rätt mkt om rätt och fel samt att jag visste var han jobbade, så kändes ok att bjuda hem. Vi pratade bara hemma hos mig. Inget händer, men enormt trevligt.
Några dagar senare frågar han om jag vill komma över på middag nästa helg. Vi fortsätter skriva intensivt under veckan. Vi ses under helgen hemma hos honom. Han visar vad han jobbar med, vi pratar om gamla relationer, vad vi letar efter, han visar bilder på sin familj etc. Allt med mycket respekt. Vi är väldigt attraherade av varandra och slutar med att vi hånglar. Dan efter åker han bort med familj och släkt på julledighet. Vi fortsätter skriva intensivt, skickar bilder och skriva puss till varandra.
Han kommer tillbaka efter 3 dar trots att han skulle varit borta över nyår. Han blir sjuk och vi kan inte ses över helgen. Han ber om ursäkt och säger att han längtat efter att ses. Vi skriver intensivt, pratar i telefon och ses till slut på nyårsafton. Jag stannar några timmar över dan och får kommentarer om att han är tagen av mig och frågar om jag vill sova över. Vi ligger med varandra och har enorm kontakt. Sen gör jag något dumt. Precis efter berättar jag om en kille jag dejtade, delvis var tillsammans med, som jag försökt bli av med de senaste 8 mån utan framgång. Vi har varit ?kompisar? senaste månaderna och jag berättar att jag för några dar sen berättade att jag ville klippa kontakten helt för att jag dejtar någon. Försökt bli av med honom men blivit hotad att han kommer ta livet av sig, ringer ett på natten etc. Denna gång har jag blivit av med killen och blockerar honom men innan dess hotade han att mörda denna kille jag dejtar. Borde inte ha berättat det eftersom mitt ex mest pratar och var förbannad, men kände att vi kunde prata om det mesta. Får kommentaren att detta är något han måste fundera på. Han vet vem jag är, men inte vem mitt ex är. Lägg till att han är åklagare och känns som jag analyseras som ett fall.
På kvällen över nyår är jag på en middag. Vi skriver till varandra, allt känns som vanligt och jag kommer över till honom efter nyårsfirande. Vi sover ihop och ligger med varandra. Fortfarande enorm kontakt. Dan efter hade vi bestämt att gå på bio, men slutar med promenad eftersom han börjar känna sig sjuk igen. Under promenaden pratar jag om min familj, som är en rätt komplex historia. Går sen hem.
Får inga meddelanden, men skriver ett till honom. Dan efter får jag ett meddelande på jobbet att han börjat tvivla på oss och att det verkar vara mycket drama i mitt liv. Gillar inte hur jag pratade om min familj eller exet. Sen att vi verkade ha kommunikationssvårigheter under senaste promenaden samt att han behöver fundera. Jag blir väldigt ledsen och vi bestämmer att prata i telefon under kvällen. Frågar om jag är dumpad och han säger att han behöver fundera. Jag lägger mina kort på bordet att jag gillar honom och att han fått mig att känna något jag inte känt på flera år. Att mitt ex kan jag inte ta ansvar för, men att jag borde klippt den tidigare och att han inte kommer göra något. Min familj kan jag tyvärr inte göra så mycket åt. Han säger att vi ska höras dan efter i telefon.
Så han hör av sig dan efter. Pratar i telefon och han ber genuint om ursäkt för det tuffa meddelandet när jag jobbade. Men säger att det här känns inte helt rätt. Samt att detta varit roligt, men att han inte känner som jag. Säger att man inte borde dra in så mkt känslor som jag gjort så fort och att han också blivit bränd tidigare. Verkar förstående, men fortsätter säga att det inte känns rätt. Inget går ihop i mitt huvud.
Så nu står jag här. Dumpad. Ledsen. Förstår ju att det är mitt fel, men nånstans känns det ändå som om han verkligen gillade mig, vilket det kändes som, så hade han sett mellan fingrarna med mitt galna ex. Känns som det bara var ett svepskäl. Vad tror ni? Tips på hur man går vidare?