Erik76 skrev 2019-01-08 08:21:16 följande:
Japp.
Been there, done that. Got the t-shirt.
Mitt ex träffade en kollega, blev kär, startade en parallell relation och lämnade mig.
Det gjorde nåt så jävulskt ont. Under lång tid. Antagligen mer än nödvändigt, eftersom hon under en period faktiskt inte var helt säker på den andra relationen och ville ha ?dörren öppen?.
Jag ?förlorade? gemensamma vänner.
Och det tog många år för mig att komma över henne. Vi snackar fem år och lite till.
Men terapi är en jävligt bra hjälp för att lära sig att ?älta rätt?. Kan varmt rekommendera det.
Otrohet är krångligt ? på flera sätt. För oss som utsatts för det så är det ju flera delar; att bli bortvald för någon annan, att bli lurad och bli sviken.
Och för den som utsätter den andra för otrohet finns det oftast en stor portion av ångest; dels för att man vet att man gör fel, dels för att man vet att man kommer såra den andra genom att välja bort denne.
Så här 15 år senare så är det lugnt faktiskt. Kollegan hon träffade blev hennes man och de skaffade barn och köpte hus. Så någonstans längs vägen insåg jag att hon faktiskt gjort helt rätt val. Hon gjorde inte det på det snyggaste sättet, men det var rätt val.
På senare år har jag faktiskt också förlåtit henne för otroheten. Jag har insett att känslor i vissa fall inte går att styra. Det snyggaste är så klart att avsluta befintlig relation innan man går in i något nytt. Men att styra över sina känslor går inte, inte om de är så starka som de är i vissa fall.
Ta hjälp av ett proffs, håll ut. Det blir bättre.
/E
Skönt att läsa din sida av det. Däremot tänker jag såhär att det inte ska gå så långt men som du skriver, avsluta först. Det känns som många ska testa först. Sen ska de se om det kan hålla så det bara är att byta utan att göra bort sig. Mitt ex köpte ny bostad med den hpn bedrog mig med direkt efter vår försäljning. Betyder det att hon har gjort rätt? Fult men rätt? Allt gick så fort så jag har svårt att köpa det. De lär väl skaffa barn då vi pratade om det. Först ville hon ha barn med mig men om hon skaffar det med honom, ska jag då tänka att hon gjort rätt? Det blir liksom ett rättfärdigande i allt och det känns så jävla uruselt. Jag vet ju vilken skit jag hade fått och vilket svin jag hade varit om det var jag som gjorde detta istället. Men känslan av att hon tryggt vandrar vidare, gräset som tydligen var grönare, beteendet och lögnerna mot mig och mot alla och sen när det kommer fram ändå lugnt kan fortsätta känns inget vidare. Man har verkligen blivit utbytt i alla dess former.
