Vilja om kejsarsnitt

Jag tycker det är jättesvårt att ge några tips, speciellt eftersom hundra olika mammor har hundra olika anledningar. Det enda jag skulle råda till är att inte ge med dig, oavsett vad de säger. Att en vaginal förlossning är helt otänkbar oavsett omständigheter. För min del hade de kunnat erbjuda den snabbaste, enklaste, mest smärtfria och bästa vaginala förlossningen i mänsklighetens historia och jag hade ändå totalvägrat.

Jag gick dock inte på något aurora-samtal utan fick prata direkt med läkaren. Hade skrivit ett långt brev med alla mina anledningar eftersom jag har så svårt att uttrycka mig verbalt, speciellt i känsliga frågor. Så för min del tror jag faktiskt att det var för att jag knappt kunde prata om ämnet som gjorde att de insåg att jag än mindre kunde genomlida det. Men det var ju inte ett medvetet tillvägagångssätt, och dessutom kanske jag var undantaget som bekräftar regeln.

Men ja, gick på två möten och båda två var OTROLIGT jobbiga. Det kändes hela tiden som att de aldrig skulle gå med på det, vilket gjorde att jag nästan fick en panikattack mitt under mötet. Sen, från ingenstans, sa läkaren att hen "naturligtvis" skulle låta mig slippa, och den glädjen och lättnaden var obeskrivlig.

Kejsarsnittet i sig gick så otroligt bra, och jag som trodde att jag skulle vara nervös inför det med kände mig bara SÅ lugn och avslappnad och väl omhändertagen. Inga komplikationer, kunde sluta med smärtstillande i princip direkt, promenerade hem från bb etc. Snacka om att det var rätt beslut för mig.

Hoppas det går bra för dig med idag <3 Stå på dig!

Det var mitt första barn med, och jag bor i en av Sveriges snålaste ks-kommuner. Så det går! Förklara hur du skulle uppleva en vaginal förlossning och följderna av den, så kommer de förmodligen inse att det inte är försvarbart att låta en människa genomlida det.

När är mötet? Försök skriva en lista med dina anledningar innan det. Det är lättare att läsa innantill än att motivera sina känslor på plats när man vet (eller åtminstone tänker) att vartenda ord bedöms.

Jag vet inte vad dina rädslor är, men hur de än vrider och vänder på det kan de kan inte garantera att du inte spricker. De kan inte garantera att du inte får bestående men. Du är medveten om att det finns risk för andra sorters bestående men med kejsarsnitt, och du är mer villig att ta den risken. Du kanske inte vill vara med ditt barn efteråt eftersom det är anledningen bakom ditt trauma. Du kanske inte kommer in till förlossningen överhuvudtaget om de inte beviljar ditt snitt.

De kan inte garantera att du inte blir akutsnittad, och hur ska de i så fall kunna se dig i ögonen efter det? En förutsättning för en bra förlossning är att mamman verkligen känner att hon och hennes kropp klarar av det, vad händer då om mamman är övertygad om att hon inte klarar av det och stretar emot i panik från första stund? Ja alltså det finns ju hur mycket som helst, jag får gåshud och mår illa bara av att tänka på det nu.

Lycka till! <3

Var beredd med de psykiska argumenten för de kommer säkert släta över riskerna med ändtarmen och mena på att det inte är ett problem (även om jag självklart tycker att det minst sagt är anledning nog. De kan som sagt inte garantera någonting, och förlossningsskador i olika former och grader ÄR skrämmande vanliga i Sverige.)

Bra att sambon är med dig, dels som stöd men det är också bra med någon som kan föra din talan om det blir för jobbigt. Berätta gärna hur det gick sen!

Varför valde du kejsarsnitt då, om det var så hemskt?

Jomen det är väl lite det jag menar. Att hennes vaginala förlossning var på väg att sluta så illa att antingen hon eller barnet (eller bägge två) var på väg att stryka med. Kejsarsnittet räddade förmodligen minst ett liv den dagen. Hade hon fortsatt utan snitt hade hon kanske önskat att hon hade fått bli förlöst med snitt. De här kritikerna är ärligt talat de mest obegripliga.

Och en vaginal förlossning hade känts som ett djävulskt övergrepp på mig och min kropp, så jag är jävligt glad över att de tillåter ks av humanitära skäl.

Min anledning går inte att bota med en profylaxutbildning. Och det blir onekligen lite märkligt om du ska bestämma vad som ska vara tillåtet och inte.

Mitt snitt gick toppenbra och jag har bara fina minnen av det med.

Så fint att höra!! Glad och lättad för din skull! :)

De där profylaxkurserna låter inte så himla naturliga måste jag säga. Då skulle de ju liksom inte behövas ;)

Och lol. "Om inga andra risker tillkommer."

Nä det var ett bra sätt att friskriva sig på. "Fallskärmshoppning är 100% säkert... så länge allt går precis som det ska"

Tyvärr händer det ju att andra risker tillkommer som inte alls är speciellt bra för vaken mor eller barn.