• Anonym (Kejsa­rsnitt­)
    Äldre 8 Jan 10:37
    6927 visningar
    197 svar
    -2
    197
    6927

    Vilja om kejsarsnitt

    Hej på er. 
    Jag är gravid i vecka 35 (34+3) och idag ska jag på mitt första Aurora-samtal. Jag är så sinnessjukt nervös och kunde knappt sova någonting inatt. 
    Jag har aldrig varit på ett sånt samtal förut så jag vet inte riktigt hur det fungerar och hur det går till.
     Mitt mål med samtalet är att försöka få en bokad tid till en läkare och få ett snitt beviljat. Hur det nu skulle gå till.. Jag har hört att det är väldigt svårt att få ett snitt beviljat utan medicinsk anledning. 
     Jag är väldigt rädd för att genomgå en vaginal förlossning och det finns inte på världskartan för mig att föda vaginalt. 
     Jag känner ändå att det är MIN kropp, MIN förlossning. Så varför skulle det beslutet, om hur jag känner mig tryggast och bekvämast i att föda, ligga i en läkares händer? Varför ska rätten om min kropp, läggas i en läkares händer? 
      JA, jag är medveten om att ett kejsarsnitt kostar mer än en vaginal förlossning. Men jag känner ändå att rätten om min kropp och min trygghet väger tyngre än pengar i detta. VARFÖR ska inte JAG få välja själv hur mitt barn ska förlösas. 

    Men men, nog om det. Nu frågar jag er som fått beviljat snitt utan medicinsk anledning, att ge mig lite tips och råd inför detta samtal. Det skulle uppskattas till max. 

    Tack på förhand! 

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2019-01-09 11:01
    Och anledningen till att jag vill ha snitt är för att jag har en kronisk tarmsjukdom som påverkar ändtarmen och är rädd för de skador en vaginal förlossning kan ge.

  • Svar på tråden Vilja om kejsarsnitt
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 10:46
    #1

    Ingen som kan hjälpa mig? 

  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:14
    #4
    Ignoramus skrev 2019-01-08 11:12:39 följande:

    Jag tycker det är jättesvårt att ge några tips, speciellt eftersom hundra olika mammor har hundra olika anledningar. Det enda jag skulle råda till är att inte ge med dig, oavsett vad de säger. Att en vaginal förlossning är helt otänkbar oavsett omständigheter. För min del hade de kunnat erbjuda den snabbaste, enklaste, mest smärtfria och bästa vaginala förlossningen i mänsklighetens historia och jag hade ändå totalvägrat.


    Tack, stå på mig alltså och inte ge med mig. Tack. Får vara den jobbigaste någonsin. 
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:15
    #5
    Anonym (O) skrev 2019-01-08 11:13:58 följande:

    Har fått två snitt beviljade pga humana skäl. Bor i Värmland och inte varit större problem o få genom utom första gången då läkaren försökte övertyga mig om att föda vaginalt men jag vägrade. Har fått ett barn vaginalt och det gick inte bra.

    Läkaren sa vi kan inte neka dig snitt men vi kan avråda dig men vill du snittas ändå efter du vet alla risker så är det inget mer vi kan göra.

    Så fick genom snitten o de gick båda jätte bra :)


    Problemet är bara att detta är mitt första barn och har alltså inte haft några problematiska vaginala förlossningar tidigare. Jag är bara jäkligt rädd.. 

    Jag tänker ändå att dom inte kan tvinga mig till en vaginal förlossning om jag verkligen verkligen inte vill. Jag kommer uppleva ett trauma. 
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:29
    #8
    Ignoramus skrev 2019-01-08 11:21:17 följande:

    Jag gick dock inte på något aurora-samtal utan fick prata direkt med läkaren. Hade skrivit ett långt brev med alla mina anledningar eftersom jag har så svårt att uttrycka mig verbalt, speciellt i känsliga frågor. Så för min del tror jag faktiskt att det var för att jag knappt kunde prata om ämnet som gjorde att de insåg att jag än mindre kunde genomlida det. Men det var ju inte ett medvetet tillvägagångssätt, och dessutom kanske jag var undantaget som bekräftar regeln.

    Men ja, gick på två möten och båda två var OTROLIGT jobbiga. Det kändes hela tiden som att de aldrig skulle gå med på det, vilket gjorde att jag nästan fick en panikattack mitt under mötet. Sen, från ingenstans, sa läkaren att hen "naturligtvis" skulle låta mig slippa, och den glädjen och lättnaden var obeskrivlig.

    Kejsarsnittet i sig gick så otroligt bra, och jag som trodde att jag skulle vara nervös inför det med kände mig bara SÅ lugn och avslappnad och väl omhändertagen. Inga komplikationer, kunde sluta med smärtstillande i princip direkt, promenerade hem från bb etc. Snacka om att det var rätt beslut för mig.

    Hoppas det går bra för dig med idag <3 Stå på dig!


    Vad skönt att det äntligen gick för dig! Jag förstår inte varför det ska vara så fruktansvärt svårt att få bestämma över sin egen kropp och hur man vill föda.. 
    Tack så jättemycket för ditt inlägg! 
    <3 
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:29
    #9
    Ignoramus skrev 2019-01-08 11:26:11 följande:

    Det var mitt första barn med, och jag bor i en av Sveriges snålaste ks-kommuner. Så det går! Förklara hur du skulle uppleva en vaginal förlossning och följderna av den, så kommer de förmodligen inse att det inte är försvarbart att låta en människa genomlida det.


    Usch, detta kommer bli jobbigare än vad jag tror.. Har så svårt att prata i känsliga lägen och få fram det jag känner. Men jag får göra mitt bästa.. 
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 11:43
    #11
    Ignoramus skrev 2019-01-08 11:38:45 följande:

    När är mötet? Försök skriva en lista med dina anledningar innan det. Det är lättare att läsa innantill än att motivera sina känslor på plats när man vet (eller åtminstone tänker) att vartenda ord bedöms.

    Jag vet inte vad dina rädslor är, men hur de än vrider och vänder på det kan de kan inte garantera att du inte spricker. De kan inte garantera att du inte får bestående men. Du är medveten om att det finns risk för andra sorters bestående men med kejsarsnitt, och du är mer villig att ta den risken. Du kanske inte vill vara med ditt barn efteråt eftersom det är anledningen bakom ditt trauma. Du kanske inte kommer in till förlossningen överhuvudtaget om de inte beviljar ditt snitt.

    De kan inte garantera att du inte blir akutsnittad, och hur ska de i så fall kunna se dig i ögonen efter det? En förutsättning för en bra förlossning är att mamman verkligen känner att hon och hennes kropp klarar av det, vad händer då om mamman är övertygad om att hon inte klarar av det och stretar emot i panik från första stund? Ja alltså det finns ju hur mycket som helst, jag får gåshud och mår illa bara av att tänka på det nu.


    Mötet är klockan 13.00. Min sambo kommer alldeles snart och hämtar upp mig och sen åker vi till sjukhuset. 

    Ett argument jag har är detta:
    Jag har Ulcerös Kolit och min ändtarm är redan "trasig" som läkaren själv beskrev det som. Jag vill inte riskera att spricka så mycket att jag får mer men i ändtarmen än vad jag redan har. Speciellt eftersom jag har så mycket problem med ändtarmen idag pga min aktiva Ulcerös Kolit. 

    Har också med mig att hur ska min kropp klara av att föda ett barn om mitt huvud är övertygad om att jag inte kan det. Huvudet och kroppen måste sammarbeta och jag kan inte arbeta i stressade situationer där jag även är rädd. Som jag absolut kommer att vara i en vaginal förlossning där jag inte känner mig trygg och bekväm, som jag även tvingats till. Då ökar risken för akut snitt och andra bestående men. 

    Jag tar åt mig av vad du skriver och tar med mig det till mötet. Tack! 
  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 8 Jan 16:10
    #23

    Till er som faktiskt förstår mig och bryr sig så vill jag tala om att Aurora-barnmorskan förstod mig till 100% om min rädsla för ändtarmsskador. Främst eftersom jag redan har en så skadad tarm. Det var ingen tvekan utan hon skulle så fort som möjligt boka in mig till en läkare för att prata om kejsarsnitt. 

    Jag var otroligt nervös och rädd innan men nu känns allting mycket bättre. 
    Ni som skriver spydiga kommentarer vet uppenbarligen inte vad Ulcerös Kolit innebär för kroppen, och speciellt inte en aktiv Ulcerös Kolit. Att min ändtarm är trasig är min läkares egna ord och om jag spricker så mycket eller får andra skador i ändtarmen så kan det betyda att jag kommer läcka avföring hela tiden. Både avföring, blod och slem när jag har mina skov. 
    Vi kvinnor borde stötta varandra och inte trycka ner varandra och säga det ena och det andra. Blir lite ledsen faktiskt men ni/du som skrev att jag inte har någon aning om vad jag pratar om, har själv ingen aning vad UC innebär och hur min tarm ser ut inifrån och vad jag utsätter mig för genom att genomgå en vaginal förlossning. 

  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 9 Jan 09:35
    #86
    Anonym (Stackare) skrev 2019-01-09 07:17:56 följande:

    Hej!

    Jag ska vara bedrövligt ärlig. Men tiden är knapp så de är det du behöver.

    Jag var förstföderska för ett år sen. Jag har varit rädd för förlossning i hela mitt liv.

    Jag försökte på första mvc mötet tala om det. Bestämt och utan tecken på att ge efter för något annat.

    Jag fick träffa en norea barnmorska och de pratades enbart om guld o gröna skogar. De är så fint och bra.

    Jag fick åka 2 timmar enkel väg och prata med en läkare på förlossningen som lovade mig ett kontrakt som skulle följas slaviskt. Jag skulle få allt jag behövde. Van personal. Samma personal. Alla bedövninbg jag ville. Och ville jag avbryta för snitt. Så skulle jag få det.

    Inget blev som de lovade. De alla var skit otrevliga efteråt. När bebisen var ute. Och jag fick förlossnings mardrömmar. Kunde ej sova på en månad efter förlossningen. Satt och skakade i soffan och grät. Så fort jag stängde ögonen kom fruktansvärda mardrömmar upp. Lika sanndrömmar. Exempelvis drömde jag att en man kom in i vårat sovrum. Jag kunde ej röra mig. Då jag låg paralyserad och tittade på när han klev upp i spjälsängen hoppade jämfota på vårat nyfödda barn. Sååå sjukt drömde jag. Olika hemska scenarier.

    Så jag fick bokas till ett möte till förlossningen till den där läkaren jag pratat med innan. Som lovade mig kontraktet.

    Jag grät och förklarade att allt blev tvärtom de han lovat. Jag g var så förnedrad så jag kände mig som sämre än sämst.

    Hans svar? "ja men pojken är frisk. Sluta nu tänka på sånt där. Gå vidare och var glad att du fått barn nu."

    Och när jag sa att jag kommer aldrig göra om det. Ingen kan tvinga mig att göra om detta. Nu är jag inte förstföderska nå mer. Som han hade som motivation. Att barn nr 2 kan jag få snitt. Om jag vill DÅ.

    då skrattade han och sa" näää haha de får vi se då. Du får genomgå dessa möten igen så ska du se att de går bra.

    Förslossningsvärlden är grisig. Till och med min man har fått gråta för han fick se på hur de gjorde allt fel. Han fick skrika och veva med nävarna och knappt ens då fick jag bedövning.

    Du måste slås med näbbar och klor. Du måste gråta hysteriskt och säga att du vägrar. Du måste verkligen göra allt i din makt. Och din karl måste följa med dig och stå vid din sida och säga att de är erat val. Du måste kämpa stenhårt. Ringa varje dag. Säga att du inte kan sova.

    Låt oss få veta hur de går. Men jag tror du är för sent ute.


    Usch, jag beklagar det du fick genomgå. Och fy fan vilken hemskt läkare! 
    Ja min sambo är med mig på samtalen. Han var med mig på Aurora igår och ska även följa med mig till läkaren när det väl är dags. Återigen, jag är ledsen för det du fick gå igenom. 
    Anonym (Beviljad 1 mån innan bf) skrev 2019-01-09 07:40:05 följande:

    Jag fick mitt planerade ks beviljat exakt 1 månad innan BF, utan medicinska skäl. Krävdes 1 samtal med läkare på bvc som remitterade till läkare på sjukhuset som i sin tur remitterade till aurorasamtal (som min man bad oss avbryta då vi inte kom någonstans) samt nytt samtal med ny läkare på sjukhuset.

    Du får välja sjukhus, du kan prova, avbryta när du vill så gör vi ks - blev vi lovade, men vi båda stod på oss.

    Sambon har barn sedan tidigare varav ett förlöst med planerat ks efter strul+förlossningsskador med första..

    Själv har jag inte vågat skaffa barn tidigare pga förlossningsrädsla men även rädsla för graviditet mm.

    Nu blev det som det blev vi upptäckte graviditeten i v.16 och körde på... vi visste att vi skulle få det kämpigt.

    Ge inte upp!!


    Ja jag har förstått att läkaren kommer försöka få mig till snittkontrakt osv, men det är ju inte det jag är ute efter.. Jag och min sambo får stå på oss och säga att det vi vill ha ÄR kejsarsnitt. INTE snittkontrakt. 
    Vad skönt förresten att du fick ditt snitt beviljat.
    mamaleona skrev 2019-01-09 07:57:06 följande:

    Bra ts att det känns bra, o som bm anser jag också att med dina tarmproblem var det rätt för dig.

    Sådär överlag i saken är nog en extrem rädsla ofta grundat i nåt, och oberoende hur man föder vore det bra att bearbeta rädslan iaf. Gå o diskutera o gå på djupet i saken. Och varför vi inte får välja som kvinna - därom kan man ju diskutera i evigheter, men ett steg mot bestämmanderätt här vore att man betalade det själv. Så är det i många länder, o jag tror det skulle göra det möjligt på ett annat sätt. Andra aspekter o tankegångar behövs ju inte nu diskuteras. Lycka till ts o må gott dom sista veckorna.


    Tack för ditt stöd! 

  • Anonym (Kejsa­rsnitt­) Trådstartaren
    Äldre 9 Jan 10:32
    #88
    Anonym (Beviljad 1 mån innan bf) skrev 2019-01-09 10:07:57 följande:
    Hur långt hade du till bf (har inte läst genom hela tråden)? Jag fick förresten snittet beviljat med s.k ångerrätt + utan garantier att de hade resurser för mitt snitt OM förlossningen skulle sätta igång tidigare.

    Glömde även tillägga att sjukhuset sedan inte kunde ge mig en tid själva (pga att det var fullt) utan "köpte tjänsten" av ett annat sjukhus vilka jag fick kallelse till. Kan även tillägga att jag ska snittas nästa vecka och hoppas innerligt att det inte kommer igång tidigare...

    Bara att gilla läget!
    Jag har bf den 18 Februari, så ganska snart. 
Svar på tråden Vilja om kejsarsnitt