Vilja om kejsarsnitt

När är mötet? Försök skriva en lista med dina anledningar innan det. Det är lättare att läsa innantill än att motivera sina känslor på plats när man vet (eller åtminstone tänker) att vartenda ord bedöms.

Jag vet inte vad dina rädslor är, men hur de än vrider och vänder på det kan de kan inte garantera att du inte spricker. De kan inte garantera att du inte får bestående men. Du är medveten om att det finns risk för andra sorters bestående men med kejsarsnitt, och du är mer villig att ta den risken. Du kanske inte vill vara med ditt barn efteråt eftersom det är anledningen bakom ditt trauma. Du kanske inte kommer in till förlossningen överhuvudtaget om de inte beviljar ditt snitt.

De kan inte garantera att du inte blir akutsnittad, och hur ska de i så fall kunna se dig i ögonen efter det? En förutsättning för en bra förlossning är att mamman verkligen känner att hon och hennes kropp klarar av det, vad händer då om mamman är övertygad om att hon inte klarar av det och stretar emot i panik från första stund? Ja alltså det finns ju hur mycket som helst, jag får gåshud och mår illa bara av att tänka på det nu.

Mötet är klockan 13.00. Min sambo kommer alldeles snart och hämtar upp mig och sen åker vi till sjukhuset. 

Ett argument jag har är detta:

Jag har Ulcerös Kolit och min ändtarm är redan "trasig" som läkaren själv beskrev det som. Jag vill inte riskera att spricka så mycket att jag får mer men i ändtarmen än vad jag redan har. Speciellt eftersom jag har så mycket problem med ändtarmen idag pga min aktiva Ulcerös Kolit. 

Har också med mig att hur ska min kropp klara av att föda ett barn om mitt huvud är övertygad om att jag inte kan det. Huvudet och kroppen måste sammarbeta och jag kan inte arbeta i stressade situationer där jag även är rädd. Som jag absolut kommer att vara i en vaginal förlossning där jag inte känner mig trygg och bekväm, som jag även tvingats till. Då ökar risken för akut snitt och andra bestående men. 

Jag tar åt mig av vad du skriver och tar med mig det till mötet. Tack! 

Om du hade gått igenom de HELVETISKA kejsarsnitten jag gått igenom skulle du aldrig i livet frivilligt önska dig det! Jag fattar inte varför man vill gå igenom en stor riskfylld operation med lång tid efteråt att repa sig, smärta, fula ärr, förstörd mage, senare risk för sprucken livmoder? Vaginalt borde vara självklart val! Hela mitt liv kommer jag sörja att jag inte fick föda barn på riktigt?

Mötet är klockan 13.00. Min sambo kommer alldeles snart och hämtar upp mig och sen åker vi till sjukhuset. 

Ett argument jag har är detta:

Jag har Ulcerös Kolit och min ändtarm är redan "trasig" som läkaren själv beskrev det som. Jag vill inte riskera att spricka så mycket att jag får mer men i ändtarmen än vad jag redan har. Speciellt eftersom jag har så mycket problem med ändtarmen idag pga min aktiva Ulcerös Kolit. 

Har också med mig att hur ska min kropp klara av att föda ett barn om mitt huvud är övertygad om att jag inte kan det. Huvudet och kroppen måste sammarbeta och jag kan inte arbeta i stressade situationer där jag även är rädd. Som jag absolut kommer att vara i en vaginal förlossning där jag inte känner mig trygg och bekväm, som jag även tvingats till. Då ökar risken för akut snitt och andra bestående men. 

Jag tar åt mig av vad du skriver och tar med mig det till mötet. Tack! 

Varför valde du kejsarsnitt då, om det var så hemskt?

Varför valde du kejsarsnitt då, om det var så hemskt?

Ja varför ska man inte själv få ta beslut som man inte har kunskap i? Ts, vet du vilka risker du utsätter nästkommande graviditeter för? Väldigt dumt. Och självklart kan du inte säga att vaginal förlossning är uteslutet.. du vet ingen kommer ut där trots att man inte vill.

Du får säkert ditt snitt beviljat då många inte orkar argumentera med blivande mammor som tror sig veta sitt eget bästa. Du borde hanterat denna rädslan INNAN du blev gravid.