• Anonym (Ts)

    Min sexualitet förstörd av barnens problem

    Jag har alltid tänt mest på risken/möjligheten att bli gravid. Även när jag haft pmedel så har jag fantiserat om att jag inte haft det och så har det ändå blivit bra. Har velat ha många barn också. Men nu är min sexualitet som bortblåst och det är pga barnen.

    Jag har två barn med svår autism. Efter första kunde jag tänka att det var en olycklig slump. Det var också vad genetikerna sa. Men nu när andra har samma så kan det inte vara det. Får jag ett tredje barn så får det samma. Det gör att jag inte vill ha fler barn. Vill inte bli gravid med min felaktiga kropp som förstör barn. Och jag kan inte längre fantisera om att bli gravid. Kan inte tänka bort barnens problem.

    Min sexlust har varit noll sen det visade sig att yngre barnet har samma.

    Hjälp vad ska jag göra? :(

    Barnen har olika pappor så det är jag som är den felaktiga länken.

  • Svar på tråden Min sexualitet förstörd av barnens problem
  • EmberEyes

    Börja med att söka hjälp för dina vanföreställningar. När du gått i terapi ett år eller två och fortfarande inte längre vill ha fler barn så tycker jag att du kan sterilisera dig.

  • Anonym (Ts)

    Vad menar du med vanföreställningar? Vad i detta skulle vara en sådan?

    Att sterilisera mig skulle ju inte ge mig tillbaka min sexualitet utan snarare göra det värre. Har inget problem med skydd.

  • EmberEyes
    Anonym (Ts) skrev 2019-01-09 12:48:50 följande:

    Vad menar du med vanföreställningar? Vad i detta skulle vara en sådan?

    Att sterilisera mig skulle ju inte ge mig tillbaka min sexualitet utan snarare göra det värre. Har inget problem med skydd.


    Autism har en grad av ärftlighet, men inte 100%. Därför är det en vanföreställning att anta att dina fiktiva 50 barn alla kommer ha autism.

    På vilket sätt gör en sterilisering din sexlust mindre?
  • Anonym (G)

    Det är väl inte konstigt att din sexlust försvunnit när du kämpar med två barn som dessutom båda har autism. Dessutom kämpar med drömmar och en föreställning kring familjelivet som blivit annorlunda?

    Tillåt dig att få vara mänsklig. Sexlust kommer och går. Den kommer att komma tillbaka! Under tiden får du försöka vara extra snäll mot dig själv och inte ställa sådana krav!

  • Anonym (Lite salt)

    Är ev. barn det enda som tänt dig? Annars finns det kanske andra saker som du också blir tänd av som du kan utforska och utveckla? Ofta hittar man ju olika saker man gillar under livets gång, och sexualiten är inte alltid samma.

    Förr eller senare kommer du ju i klimakteriet och då kan den tanken ändå inte fungera, så se detta bara som en chans att hitta nya grejor du går i gång på redan nu.

  • Anonym (Vazz)

    Jag förstår inte din tråd.

    Menar du att du vill ha råd hur du får tillbaka din sexlust eller menar du att du vill ha fler barn och därför är arg för att nästa kommer att vara defekt?

    Är en människa defekt när man inte är som alla andra?

    Är det inte då man säger unik?

    Varför MÅSTE du ha fler barn? De du har verkar köra slut på dig. Om nästa barn blir ?perfekt? ska du strunta i dina andra två defekta barn då?

    Jag förstår inte vad du menar!

  • Anonym (Vazz)

    Läste noggrannare. Du fantiserar om att du blir gravid när du har sex för det är enda sättet för dig att njuta?

    Oj....

    Skulle nog råda dig att ta kontakt med vården angående detta. Du har en blockering i huvet som påverkar din lust. Är du utredd för autism? Din familj i övrigt?

  • Anonym (Ts)

    Jag menar att jag haft en dröm om en stor familj och givetvis då barn som växer upp och man kan prata ned dem, lära dem saker etc. Det är inte så med mina barn. De kommer vara på en ettårings nivå även som äldre, inte kunna prata etc eller otroligt begränsat. Det är givetvis en sorg fast jag älskar dem ju enormt mycket ändå. Det är dock inte så viktigt för denna tråd men så ni vet.

    Min stora fetish (tråden handlar ju om sexualitet) är att det finns risk att bli gravid. Det är det jag tänder på med sex - känslan av att kanske blir jag gravid nu etc. Har inget att göra med barn men att det liksom blir en sammansmältning av 2 personer. Vet inte riktigt. Har förstått att det inte är en ovanlig fetish. Jag kan dock ha sex med skydd för jag "låtsas" i mitt huvud att jag inte tar piller eller tänker att de är ju inte 100% säkra etc. Vill ju inte vara gravid konstant och tanken försvinner när sexet är slut men ja, det är vad jag tänder på.

    Dock nu efter andra barnets diagnos har det inte funkat att tänka så. Jag känner mig felaktig och okvinnlig. För att jag inte "kan" få friska barn. Det var ok efter första barnet för det kunde vara en slump men vad är risken att blixten slår ner två ggr? Det känns omöjligt att nästa barn skulle kunna bli friskt eller i alla fall otroligt liten chans. Så jag vågar inte chansa. Så dels är min dröm om ett friskt barn död men det var också roten till min sexualitet och nu är den borta. Hade barnen haft samma pappa hade jag kunnat tänka att det kanske var han eller att vi inte passar ihop men nu vet jag ju att det är jag som är den gemensamma nämnaren.

    Jag vill ha råd hur jag får min sexlust tillbaka. Jag kan ju inte få råd om hur jag ska få ett friskt barn för det går ju inte :/

    Vet att klimakteriet nog hade förstört min sexualitet också men då hade jag nog kunnat googla upp någon som blivit gravid naturligt vid 55 och så hade det räckt åtminstone dit.

    Jag kan liksom inte se hur sexlusten kan komma tillbaka naturligt när det är detta den varit uppbyggd kring på ngt sätt.

    Jag vill inte få fler sjuka barn så skulle inte våga riskera att få ett till om jag inte fick ngn indikation på att det var möjligt. Som att man hittade kromosomfel på mina barn och man kunde göra fosterdiagnostik. Eller ngt. Men det har inte hittats några fysiska avvikelser. Och då blir sex bara en påminnelse om hur fel jag är.

  • Anonym (Ts)

    Ja ingen i min släkt har autism och verkligen inte jag heller. Däremot hade jag problem med smärta vid sex under en lång tid när jag var yngre (från 15 till 25 år) och har även nu litegrann smärta och tänker att det är pga det som min sexualitet blivit konstig.

    Typ att eftersom jag inte kunnat ha "bra smärtfritt sex" och kunnat känna mig kvinnlig den vägen så har det fastnat på fertiliteten eftersom jag är mkt fertil (bägge barn blev till direkt). Och det har gjort att jag känner mig kvinnlig så istället.

    Och jag har gått hos sexolog, gynekolog länge för att rätta till det men inget har hjälpt. Med hjälp av min "fetish" så kan jag ändå njuta jättemycket av sex både fysiskt och psykiskt. Eller kunde. Nu kan jag inte längre. Kanske behöver en ny fetish men det är ju inget man bara får sådär.

  • Anonym (?)

    Kanske du kan tända lite på "förbjudna" saker, som att någon kanske råkar se dig ha sex. Tänk dig tex sex en sen kväll på en strand/i en park/i en hiss osv, där risken finns att bli upptäckt.

    Du kan ju också alltid kolla igenom massa olika porr för att se om något kan tända dig.

  • Anonym (?)

    Kanske du kan tända lite på "förbjudna" saker, som att någon kanske råkar se dig ha sex. Tänk dig tex sex en sen kväll på en strand/i en park/i en hiss osv, där risken finns att bli upptäckt.

    Du kan ju också alltid kolla igenom massa olika porr för att se om något kan tända dig.

  • Joyho
    Anonym (Ts) skrev 2019-01-09 17:43:09 följande:

    Jag menar att jag haft en dröm om en stor familj och givetvis då barn som växer upp och man kan prata ned dem, lära dem saker etc. Det är inte så med mina barn. De kommer vara på en ettårings nivå även som äldre, inte kunna prata etc eller otroligt begränsat. Det är givetvis en sorg fast jag älskar dem ju enormt mycket ändå. Det är dock inte så viktigt för denna tråd men så ni vet.

    Min stora fetish (tråden handlar ju om sexualitet) är att det finns risk att bli gravid. Det är det jag tänder på med sex - känslan av att kanske blir jag gravid nu etc. Har inget att göra med barn men att det liksom blir en sammansmältning av 2 personer. Vet inte riktigt. Har förstått att det inte är en ovanlig fetish. Jag kan dock ha sex med skydd för jag "låtsas" i mitt huvud att jag inte tar piller eller tänker att de är ju inte 100% säkra etc. Vill ju inte vara gravid konstant och tanken försvinner när sexet är slut men ja, det är vad jag tänder på.

    Dock nu efter andra barnets diagnos har det inte funkat att tänka så. Jag känner mig felaktig och okvinnlig. För att jag inte "kan" få friska barn. Det var ok efter första barnet för det kunde vara en slump men vad är risken att blixten slår ner två ggr? Det känns omöjligt att nästa barn skulle kunna bli friskt eller i alla fall otroligt liten chans. Så jag vågar inte chansa. Så dels är min dröm om ett friskt barn död men det var också roten till min sexualitet och nu är den borta. Hade barnen haft samma pappa hade jag kunnat tänka att det kanske var han eller att vi inte passar ihop men nu vet jag ju att det är jag som är den gemensamma nämnaren.

    Jag vill ha råd hur jag får min sexlust tillbaka. Jag kan ju inte få råd om hur jag ska få ett friskt barn för det går ju inte :/

    Vet att klimakteriet nog hade förstört min sexualitet också men då hade jag nog kunnat googla upp någon som blivit gravid naturligt vid 55 och så hade det räckt åtminstone dit.

    Jag kan liksom inte se hur sexlusten kan komma tillbaka naturligt när det är detta den varit uppbyggd kring på ngt sätt.

    Jag vill inte få fler sjuka barn så skulle inte våga riskera att få ett till om jag inte fick ngn indikation på att det var möjligt. Som att man hittade kromosomfel på mina barn och man kunde göra fosterdiagnostik. Eller ngt. Men det har inte hittats några fysiska avvikelser. Och då blir sex bara en påminnelse om hur fel jag är.


    Alltså snälla du. Hjälp inte till att fortsätta sprida fördomar om autism. Autism gör inte att barnen kommer att vara på en 1-årings nivå. Autism är ingen intellektuell funktionsnedsättning. Sen kanske dina barn har en intellektuell funktionsnedsättning också men då är det DEN som gör att barnet har en lägre utvecklingsnivå, inte autismen.

    Att ha barn med autism är jättetufft, men det blir inte mindre tufft när folk som dig sprider falska fördomar som andra tar som sanningar.

    Och du,... ALLA barn kan lära sig något, funktionsnedsättning eller ej. Jag förstår att det blev lite av en identitetskris för dig men nedvärdera inte barnen för det.
  • Anonym (Ts)
    Anonym (?) skrev 2019-01-09 20:35:20 följande:

    Kanske du kan tända lite på "förbjudna" saker, som att någon kanske råkar se dig ha sex. Tänk dig tex sex en sen kväll på en strand/i en park/i en hiss osv, där risken finns att bli upptäckt.

    Du kan ju också alltid kolla igenom massa olika porr för att se om något kan tända dig.


    Jag tänder inte på att bli upptäckt tyvärr. Känner mig ju så dålig och okvinnlig att det hade blivit värre. Hade bara skämts. Tror sånt är för de med bra självförtroende som tycker att de är attraktiva personer själva.

    Har provat titta på porr men gillar det inte. Antingen är det känslolöst och mekaniskt och då känns det bara sorgligt eller så är det fint och romantiskt och då blir jag bara svartsjuk. Möjligen att det kan vara okej när det är en person som tänder på att visa upp sig men det gör inte mitt sexliv bättre.
    Joyho skrev 2019-01-09 20:59:14 följande:

    Alltså snälla du. Hjälp inte till att fortsätta sprida fördomar om autism. Autism gör inte att barnen kommer att vara på en 1-årings nivå. Autism är ingen intellektuell funktionsnedsättning. Sen kanske dina barn har en intellektuell funktionsnedsättning också men då är det DEN som gör att barnet har en lägre utvecklingsnivå, inte autismen.

    Att ha barn med autism är jättetufft, men det blir inte mindre tufft när folk som dig sprider falska fördomar som andra tar som sanningar.

    Och du,... ALLA barn kan lära sig något, funktionsnedsättning eller ej. Jag förstår att det blev lite av en identitetskris för dig men nedvärdera inte barnen för det.


    Det finns autism av olika grad. Vissa med autism har helt normala liv. Mina barn har det inte. De är på den nivån. Trots idoga försök blir det inget tal. Blir inte av med blöjan. Lär sig inte äta själv. Det blir jobbigt för mig också när det finns en syn att autism är ett mindre problem än det är för mina barn alltid.

    Kanske är det jag som har fel och mina barn har ngt värre än autism om det är som du säger. Men det är diagnosen de fått efter massa undersökningar som inte visat några avvikelser. Det är mer som klassisk autism från förr i tiden än den synen man har idag. Alltså inte högfungerande alls.

    Kanske de har intellektuell funktionsnedsättning också. Det går ju inte att göra något sånt test på dem så det går inte att bedöma. Men ja jag antar det, man kan i alla fall se det så. Jag har dock träffat barn med svår intellektuellt funktionshinder och de var inte alls som mina barn. De kunde lära sig saker fast i långsammare takt. Prata och så. Äta själv. Sluta med blöja. Klä på sig själva. Mina kan inte göra något sånt. De kan gå. Det är väl det.
    Anonym (Lite salt) skrev 2019-01-09 21:26:37 följande:

    Läste om detta för ett tag sedan. Kanske något liknande drabbat dig och du bara råkat träffa män med recessiva anlag? Att se det hela som "mina kropp förstör barn" kan ju döda lusten hos vilken kvinna som helst.

    www.expressen.se/halsoliv/gunillas-liv-rasade--alla-tre-barnen-fick-diagnosen-autism/


    Fint att få läsa. Det finns likheter. Varken jag eller papporna har någon med autism i släkten. Men risken att inte bara jag utan bägge har någon sådan gen är väl minimal? Men det är inte det hennes barn har. Mina barn kan sitta och gå. Men det mentala är värre än hennes. De skulle aldrig kunna återberätta handlingen i en bok med ord. De kan inte gå i vanlig särskola. De är inte snälla fina ödmjuka barn utan arga och om inte allt är exakt rätt blir det utbrott. Inte intresserade av att tex lyssna på en bok. Jag har kämpat och kämpat för att göra allt så bra jag kan. Har gjort intensivträning i flera år (många timmar per dag), varit så kärleksfull (Är ju fortfarande förstås) trots alla utbrott.

    Hon verkar ha avlastning. Det har inte jag (vi). Har provat stödfamilj, barnvakt från kommunen, barnvakt från släkten, stödboende, barnvakt från privat företag. Inget funkar. Alla ger upp och vill inte träffa barnen mer. Habiliteringen kan inte göra något. Ingen läkare vill undersöka mer och hitta något som är fel. Det är autism punkt. De försökte i många år utan att hitta något.

    Jag har gjort en gensekvensering (sån där på internet) och själv suttit och sökt i artiklar efter autismgener men hittar inget vettigt. Det gör att jag tänker att det nog inte är genetiskt, det och att ingen har något i släkten. Kanske är det en okänd infektion som zika-viruset fast ett annat. Och då är det i mig. Och inte ens äggdonation kan hjälpa.

    Tack för att du förstår hur det kan påverka min lust. Det betyder mycket.

    Jag försöker stå ut med att barnen är som de är. Och att jag inte kan få ett friskt barn som jag drömt om. Men om min sexualitet är förstörd betyder det ingen relation för resten av livet och det vet jag inte om jag kan klara.
  • Anonym (anonym)
    Anonym (Ts) skrev 2019-01-10 14:19:55 följande:
    Jag tänder inte på att bli upptäckt tyvärr. Känner mig ju så dålig och okvinnlig att det hade blivit värre. Hade bara skämts. Tror sånt är för de med bra självförtroende som tycker att de är attraktiva personer själva.

    Har provat titta på porr men gillar det inte. Antingen är det känslolöst och mekaniskt och då känns det bara sorgligt eller så är det fint och romantiskt och då blir jag bara svartsjuk. Möjligen att det kan vara okej när det är en person som tänder på att visa upp sig men det gör inte mitt sexliv bättre.

    Det finns autism av olika grad. Vissa med autism har helt normala liv. Mina barn har det inte. De är på den nivån. Trots idoga försök blir det inget tal. Blir inte av med blöjan. Lär sig inte äta själv. Det blir jobbigt för mig också när det finns en syn att autism är ett mindre problem än det är för mina barn alltid.

    Kanske är det jag som har fel och mina barn har ngt värre än autism om det är som du säger. Men det är diagnosen de fått efter massa undersökningar som inte visat några avvikelser. Det är mer som klassisk autism från förr i tiden än den synen man har idag. Alltså inte högfungerande alls.

    Kanske de har intellektuell funktionsnedsättning också. Det går ju inte att göra något sånt test på dem så det går inte att bedöma. Men ja jag antar det, man kan i alla fall se det så. Jag har dock träffat barn med svår intellektuellt funktionshinder och de var inte alls som mina barn. De kunde lära sig saker fast i långsammare takt. Prata och så. Äta själv. Sluta med blöja. Klä på sig själva. Mina kan inte göra något sånt. De kan gå. Det är väl det.

    Fint att få läsa. Det finns likheter. Varken jag eller papporna har någon med autism i släkten. Men risken att inte bara jag utan bägge har någon sådan gen är väl minimal? Men det är inte det hennes barn har. Mina barn kan sitta och gå. Men det mentala är värre än hennes. De skulle aldrig kunna återberätta handlingen i en bok med ord. De kan inte gå i vanlig särskola. De är inte snälla fina ödmjuka barn utan arga och om inte allt är exakt rätt blir det utbrott. Inte intresserade av att tex lyssna på en bok. Jag har kämpat och kämpat för att göra allt så bra jag kan. Har gjort intensivträning i flera år (många timmar per dag), varit så kärleksfull (Är ju fortfarande förstås) trots alla utbrott.
    Hon verkar ha avlastning. Det har inte jag (vi). Har provat stödfamilj, barnvakt från kommunen, barnvakt från släkten, stödboende, barnvakt från privat företag. Inget funkar. Alla ger upp och vill inte träffa barnen mer. Habiliteringen kan inte göra något. Ingen läkare vill undersöka mer och hitta något som är fel. Det är autism punkt. De försökte i många år utan att hitta något.

    Jag har gjort en gensekvensering (sån där på internet) och själv suttit och sökt i artiklar efter autismgener men hittar inget vettigt. Det gör att jag tänker att det nog inte är genetiskt, det och att ingen har något i släkten. Kanske är det en okänd infektion som zika-viruset fast ett annat. Och då är det i mig. Och inte ens äggdonation kan hjälpa.

    Tack för att du förstår hur det kan påverka min lust. Det betyder mycket.

    Jag försöker stå ut med att barnen är som de är. Och att jag inte kan få ett friskt barn som jag drömt om. Men om min sexualitet är förstörd betyder det ingen relation för resten av livet och det vet jag inte om jag kan klara.
    Jag har diagnosen Aspergers syndrom. Enligt en läkare har jag grav autism, jag håller inte med om det. Jag har högfungerande, behöver inte tillsyn, har tal, blev av med blöja i normal tid, kan äta själv, kan klä på mig själv osv. Undrar hur den läkaren tänkte? För när jag hör ordet grav autism tänker jag att det är på den nivån dina barn är på. 

    Men för att återgå till dig, TS. Jag förstår dig, jag förstår att det blir ett problem med din lust.  
  • Anonym (Ts)
    Anonym (anonym) skrev 2019-01-10 14:42:59 följande:

    Jag har diagnosen Aspergers syndrom. Enligt en läkare har jag grav autism, jag håller inte med om det. Jag har högfungerande, behöver inte tillsyn, har tal, blev av med blöja i normal tid, kan äta själv, kan klä på mig själv osv. Undrar hur den läkaren tänkte? För när jag hör ordet grav autism tänker jag att det är på den nivån dina barn är på. 

    Men för att återgå till dig, TS. Jag förstår dig, jag förstår att det blir ett problem med din lust.  


    Helt sjukt av din läkare. Du har ju inte grav autism. Asperger är ju lättaste varianten. Den man kan kalla högfungerande. Men läkare har kanske inte alltid koll på sånt. Är ju psykologer område. Så tänk absolut inte att han har rätt.

    Tack för förståelsen :/ Alltså hade mina barn haft lätt autism eller asperger hade jag varit överlycklig.
Svar på tråden Min sexualitet förstörd av barnens problem