Har du nånsin blivit totalt bländad av någons utseende?

Men av ett par stora stark djävla extraljus

Nej. Men däremot totalt bländad av personens utstrålning och vibbar; och, när våra blickar så, av en händelse, möttes så bröt jag ihop. ... Med vänlig hälsning, Pentra

Ja och jag glömmer honom aldrig. Han var med i en Lena Philipsson video och jag kommer t.o.m ihåg låten men kan inte hitta videon. Vi dejtade länge, tills han fick modellkontrakt i USA.

Han raggade upp mig efter att ha spanat på mig i flera veckor, förstår inte hur jag kunde missa det.

Samma för mig.
Ett trevligt yttre är väl alltid trevligt, men det är personens inre, eller kemin som uppstår mellan två personer som kan skapa den där episka romansen.

Ja, men i kombination av utstrålningen också så inte enbart utseende. Den första kände jag och umgicks med som vän under några år i högstadiet och gymnasiet. Han var otroligt attraktiv.  Den andra låter helt patetiskt men jag åkte tunnelbana vid Slussen och stod stil där lite längre än vanligt. Det stod en man med ryggen mot på perongen och han vänder sig om våra blickar möts och står så i några sekunder iallafall. Det kändes som en magnet drog mig till honom men så stängdes dörren. Det hände för två år sen och jag minns fortfarande varenda detalj i hans ansikte. Jag kände mig inte ens så pass dragen till min man när jag såg honom första gången som till den här hemlige Slussenmannen. För övrigt har jag nog svårt att känna mig dragen till personer överhuvudtaget, det finns nog bara tre män i mitt 30 åriga liv som jag någonsin känt mig dragen till, det är de där två och min man. Sen har jag vart förälskad men inte känt den där dragningskraften. 

Ja jag har upplevt det, men det har med personligheten att göra, ett plus är såklart att jag attraheras även av hela hans utstrålning och utseende. Han är väldigt intelligent och känslig, vill både hålla om honom och att han håller om mig, blir omväxlande stark och svag av han.

Hans humor tilltalar mig väldigt mycket, känns som vi är lika tokiga. Ja min idealman och om attraktionen inte hade funnits hade han absolut kunna vara min bästa vän eller bara en självklar familjevän. Dock svårt när jag känner sån stark attraktion.

Nej, det har jag inte.

Fast nej skulle såklart inte göra vad som helst. Men gärna ha kvar personen i mitt liv.

Nej. Men jag blir ändå jätteblyg när någon jag är attraherad av tittar på mig.

Utseendet i kombination med personligheten, yes. Fast skulle inte göra vad som helst, det är inte ett läge jag vill vara i, har för starkt kontrollbehov. Men jag kan liksom tappa andan för att utseendet nästan påverkar mig för starkt, eller snarare utstrålningen.

Ja när jag såg min fru för första gången. När vi kort efter började dejta bländades jag också av hennes personlighet. Känner fortfarand likadant!
Vi lever i öppet förhållande men finns ingen som är som henne så är väldigt lätt att bara knulla andra utan att bekymra sig för några särskilda känslor från min sida ska smyga sig fram.

Men du vill ändå ligga med andra och då även att andra ska få njuta med din fru. Väldigt generöst utav dig! :)

Tänk om hon blir handlöst förälskad i någon under deras intima möte?

Ingenting är säkert i livet så givetvis kan det inträffa som du skriver. Dock så inträffar det ändå för många, bara att läsa alla trådar om folk som är otrogna här på fl. Vi går andra vägen istället och istället för att förbjuda (vilket kan göra något ännu mer intressant) så tillåter vi istället varandra att få ha mindre affärer med andra så länge båda är helt ärliga om det för varandra.

Tonårs tjejer och unga vuxna kvinnor verkar bli totalt bländade av artister speciellt om det är en tonårskille eller ung vuxen man  på scenen ett unisont skrikande hörs.  

Fascinerande att just kändisskap gör hela skillnaden, kvinnorna blir som tokiga. Svårt att förstå det där.