Forum Relationsproblem - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Svärmorsproblem..

    Ons 9 jan 16:11 Läst 0 gånger Totalt 60 svar
    Anonym (Ånges­t)
    Visa endast
    Ons 9 jan 16:11

    Jag är SÅ less nu på min svärmor att jag kan kräkas. Min son (hennes enda barnbarn) är nu två år och hon har varit alldeles alldeles för ?på? honom sen han föddes. Hon är sjukt framfusig, tjatar varje dag på att träffas även fast jag och sambon jobbar heltid och har inte alltid ork eller tid. Hon är arbetslös och bor 5 min ifrån oss så hon vill såklart träffas varje dag om hon fick bestämma. Varje gång vi ses har jag börjat få en klump i magen. Jag vill inte ens träffa henne längre, har sån ångest. Hon kör över totalt och ?leker mamma? till sonen. Det är så stelt när vi träffas för hon tittar och pratar BARA med honom men han är inte ett dugg intresserad av henne när vi ses utan mer på vad som finns omkring. Hon tar fram massa gamla böcker från 70-talet och säger ?kom så ska farmor läääääsa för dig? men han är inte ett dugg intresserad. Hon tjatar flera gånger i kanske 5 min innan hon fattar att det är lönlöst. Hon vill gosa, kramas och pussa på hans fötter (?!) jämt, som om att hon har någon fetisch. När han klättrar över henne i soffan ska hon alltid slå honom på rumpan. Det har gått så långt att han inte vill vara hos henne längre, vill absolut inte kramas och drar sig undan så fort hon närmar sig honom. Vi (jag och sambon) har pratat med henne om detta flera gånger men det verkar aldrig gå in.. fattar hon inte att hon skrämmer bort honom? Och mig med! Jag avskyr också när folk är för ?på?, speciellt när jag var liten. Sonen dras jättemycket till sambons mormor och morfar och älskar att vara hos dom då de är så avslappnade och lugna, påskyndar inget utan allt får ske i sonens takt. Har inget att göra med att han träffar dom mer för så är det absolut inte, han träffar farmor betydligt oftare än dem..

    Måste även tillägga att vi letar hus, så vi hittade ett i utkanten av stan. Tar kanske 15 min att åka dit med bil eller 20-30 min med buss. När vi hade lämnat bud på det och berättade det för svärmor blev hon helt förkrossad då det är SÅ långt bort, och undrade varför vi inte kunde leta efter något i området där vi redan bor (mitt i stan). Kan tillägga att hon ej har bil eller körkort heller. Vi har ett barn, ett på väg och vi är så less på stadslivet.. JO, hon har även ringt vår hyresvärd då hon känner några som jobbar där och bett om tillträde till vår port via en tagg. Blir så arg!! Varför inte ringa på porttelefonen som alla andra får göra?! Känner att jag egentligen helst bara vill flytta till andra sidan jorden..

    Sen när vi berättade i höstas att vi väntade ett till barn blev hon inte alls glad för vår skull och ville helst att vi skulle vänta några år så sonen får ?vara liten? längre. Nu när det är tre månader kvar är hon tydligen jättetaggad på syskonet (säger hon) men visar det inte alls.

    Verkar som om att detta svärmorsproblem är rätt vanligt, och det har ingenting att göra med att det är just min svärmor. Hade reagerat lika oavsett vem i släkten det var. Det börjar gå för långt! Vet inte vart jag ville komma med det här inlägget.. vill bara skriva av mig.. tack för att ni läste

  • Anonym ((///_­))
    Visa endast
    Ons 9 jan 16:40 #1

    Min första tanke är hon gör ett rejält övertramp vad gäller att be hyresvärden om portkod. Hoppas att han inte lämnade ut den! Är det hennes första barnbarn? Skulle det fungera om du föreslår att hon hämtar sonen från dagis tidigare någon dag i veckan? Att hon helt enkelt får vara barnvakt... Jättesvårt dilemma men försök att glädjas åt att farmor vill träffa sitt barnbarn. Våra barns farmor och farfar har aldrig tid knappt för våra barn. Inte sen min svägerska fick barn....

  • Ons 9 jan 16:46 #2

    Ni måste lära er att säga nej. 
    "Nej - du får inte komma in nu. Vi ses på lördag mellan 14 och 16!"

  • Ons 9 jan 17:30 #3 +1

    Men om ni är stressade och farmor har massor av tid, kan inte farmor hämta från dagis någon dag i veckan så får ni ta det lugnt? Kan bli skönt när lillasyskonet kommer...

  • Anonym (eee)
    Visa endast
    Ons 9 jan 17:44 #4

    Låter som om detta pågått alldeles för lång tid. Ni borde stoppat långt tidigare, men nu får ni göra det nu. 

    Bra att ni planerar att flytta. Sen måste ni ju prata med henne om det där med att daska i rumpan, pussa fötter osv - det blir ju som ett övergrepp om sonen protesterar. 

    Klart man vill att hon ska ha en bra relation till sitt barnbarn men det här låter som en överdrift. 

  • Ons 9 jan 17:52 #5
    Kjell2 skrev 2019-01-09 16:46:14 följande:

    Ni måste lära er att säga nej. 

    "Nej - du får inte komma in nu. Vi ses på lördag mellan 14 och 16!"


    Ja, när personen är gränslös måste man själv sätta tydliga gränser. Och sedan låta henne själv ta ansvar för besvikelse etc. Säg stopp, hon håller på att äta upp er.
  • Anonym (Lia)
    Visa endast
    Ons 9 jan 19:16 #6

    Men ni som tycker att ts ska låta farmor hämta barnbarnet på dagis, hur tänker ni egentligen?! Barnet undviker ju henne för att hon är gränslös mot det! Självklart ska han inte behöva vara ensam med henne. Barn är inget man bara lånar ut för att vara snäll.

  • Anonym (Mormo­r)
    Visa endast
    Ons 9 jan 19:27 #7

    Jag är för att låta farmor träffa barnet mer utan er.

    De kan bygga en relation utan stress.

    Tex var onsdag, du lämnar sonen hos farmor.

    De äter frukost i lugn och ro, går ut en stund, fixar lunch tillsammans.

    Sedan är det dags att sova middag och kanske läsa lite.

    Ni hämtar en lugn pojke som fått kvalitetstid med farmor utan att ni blir konkurrenter.

    Och farmor känner sig behövd.

  • Anonym (Ånges­t) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 9 jan 19:36 #8
    Anonym (Lia) skrev 2019-01-09 19:16:43 följande:

    Men ni som tycker att ts ska låta farmor hämta barnbarnet på dagis, hur tänker ni egentligen?! Barnet undviker ju henne för att hon är gränslös mot det! Självklart ska han inte behöva vara ensam med henne. Barn är inget man bara lånar ut för att vara snäll.


    TACK!! Du satte ord på det jag precis tänkte när jag läste alla kommentarer. Exakt, jag vågar inte låta henne vara ensam med honom. Särskilt då han verkligen inte vill vara med henne. Han ger henne en snabb kram när de träffas men sen är det bra tycker han & vill leka, gå på upptäcksfärd osv medan hon BARA vill gulla?! Han är ingen bebis längre och vill göra andra saker än att bara sitta i ens famn. Hon förstår inte det och verkar ha hamnat i någon psykos eller något. Vill inte att han tillslut ska bli rädd för hur hon håller på men antagligen kommer han bli det snart och inte vilja träffa henne alls. Och ja vi har som sagt pratat allvar med henne flera gånger om detta men hon fortsätter ändå så istället har det resulterat i att man träffas mer sällan för att hon inte kan hålla sig i skinnet och vara normal
  • Anonym (D)
    Visa endast
    Ons 9 jan 19:37 #9
    Anonym (Mormor) skrev 2019-01-09 19:27:28 följande:
    Jag är för att låta farmor träffa barnet mer utan er. De kan bygga en relation utan stress. Tex var onsdag, du lämnar sonen hos farmor. De äter frukost i lugn och ro, går ut en stund, fixar lunch tillsammans. Sedan är det dags att sova middag och kanske läsa lite. Ni hämtar en lugn pojke som fått kvalitetstid med farmor utan att ni blir konkurrenter. Och farmor känner sig behövd.

    Kvalitetstid med en farmor han tycker är obehaglig?
    Anonym (Ångest) skrev 2019-01-09 16:11:44 följande:
    Det har gått så långt att han inte vill vara hos henne längre, vill absolut inte kramas och drar sig undan så fort hon närmar sig honom.

  • Anonym (Ånges­t) Trådstartaren
    Visa endast
    Ons 9 jan 19:38 #10
    Anonym (Mormor) skrev 2019-01-09 19:27:28 följande:

    Jag är för att låta farmor träffa barnet mer utan er.

    De kan bygga en relation utan stress.

    Tex var onsdag, du lämnar sonen hos farmor.

    De äter frukost i lugn och ro, går ut en stund, fixar lunch tillsammans.

    Sedan är det dags att sova middag och kanske läsa lite.

    Ni hämtar en lugn pojke som fått kvalitetstid med farmor utan att ni blir konkurrenter.

    Och farmor känner sig behövd.


    Hon är gränslös, litar inte på henne att vara ensam med honom. Han undviker ju henne när de träffas. Och hon är ändå en av dem som han träffar mest (förutom oss föräldrar och de på förskolan då) vill inte att han tillslut ska bli rädd för henne så vi inte kan träffas alls men lär väl bli så om hon ska få vara ensam med honom. Du är säkert som sambons mormor, lugn och bra med dina barnbarn och vet vart gränserna går men mitt barns farmor vet tyvärr inte det
Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll