Svärmorsproblem..

Men ni som tycker att ts ska låta farmor hämta barnbarnet på dagis, hur tänker ni egentligen?! Barnet undviker ju henne för att hon är gränslös mot det! Självklart ska han inte behöva vara ensam med henne. Barn är inget man bara lånar ut för att vara snäll.

Jag är för att låta farmor träffa barnet mer utan er.

De kan bygga en relation utan stress.

Tex var onsdag, du lämnar sonen hos farmor.

De äter frukost i lugn och ro, går ut en stund, fixar lunch tillsammans.

Sedan är det dags att sova middag och kanske läsa lite.

Ni hämtar en lugn pojke som fått kvalitetstid med farmor utan att ni blir konkurrenter.

Och farmor känner sig behövd.

Men barnet kanske känner av din negativa energi som du har mot din svärmor? Kan det vara så att du överreagerar eftersom du är gravid? Vad säger din man?

Din svärmor kanske känner av din negativa energi också. Tror du att din svärmor skulle vara lika krävande och gåpåig om hon fick, säg hämta barnet från dagis en gång varannan vecka?

Vill du och din man att barnet ska ha en bra relation med sin farmor?

Din svärmor kanske beter sig på ett annat sätt om hon får umgås med barnet utan att ni föräldrar är med? Sen inte sagt att hon ska träffa barnet varje dag. Ni måste hitta en medelväg som fungerar för alla parter. Upplever din man/sambo samma sak?

Men Gud, jag har en liknande svärmor som inte har några gränser what so ever. Hade hon fått bestämma hade hon flyttat in och trängt in en säng i vårt sovrum. Helt sjukt energikrävande och jag har typ utvecklat en fobi mot henne. Vi har ett barn på väg så fucking kill me på den punkten. (Givetvis överlycklig att bara gravid efter en tids kämpande). Min man är sämst på att dra gränser också så antingen får jag stå och se psykiskt störd ut som förstör allt ?det roliga? eller så får hon hållas så att jag istället är mentalt utbränd.

Tydligen behövde jag också skriva av mig, inte meningen att göra detta problemet om mig haha.

Jag röstar absolut inte för att hon ska hämta honom ensam! Han behöver snarare skyddas! Vad skulle vara bra med att de umgås obevakat när han tydligt visar att han tycker det är jobbigt till och med när trygga mamma är med. Hell no säger jag!

Köp ett hus långt som fan därifrån så får hon självständigt ta sig dit och hem när det passar er! Självklart ska hon inte snuvas på sitt barnbarn men hade hon spelat enligt de regler ni satt upp hade detta aldrig varit ett problem. Hon måste lära sig att respektera en familj där hon faktiskt inte har huvudrollen. Heja dig, stå på dig! <3

Har liknande situation här. Ja man blir alldeles uppe i varv och mentalt slutkörd efter att ha träffat barnets farmor. Vårt barn träffar mormor och farmor lika mycket. Men barnet föredrar mormor. Varför?

Mormor: Lugn. Låter barnet komma till henne. Sätter sig en liten bit ifrån och visar intresse för barnets lek. Låter barnet styra. Läser barnets signaler, vill hen inte längre? Då backar mormor direkt.

Farmor: Alltid uppe i varv. Pratar mycket högt. Vill styra vad barnet ska göra och leka med, fast barnet mycket tydligt visar att den inte vill. "Titta på farmor! Titta på farmor! Farmor har en häst! Titta på hästen! Hallå, titta på hästen! Kom till farmor! Lägg ner kritorna och titta på hästen!" Farmor vill kramas hela tiden, gärna på direkten fast hon vet att barnet är blygt i början, särskilt om de inte setts på ett tag: Hoho farmor är här! Kom och krama farmor! Krama farmor! Kom och krama farmor! Nej gå inte, krama farmor!

Farmor vill även gärna att barnet ska krama andra, för det är så gulligt tycker hon. För nån dag sen var en vän till min man här samtidigt som farmor. Farmor: Men titta här kommer Kalle! Krama Kalle! Krama Kalle! Kom och krama Kalle! Var är du, kom och krama Kalle!

Ja vi har många gånger sagt ifrån och försökt tala med farmor, till ingen framgång. Ska vi då låta de vara ensamma för att det kaaaanske blir bättre då? Nej.

Men ryt ifrån då?

Bli arg? be kärringen fara åt helvete om hon inte kan uppföra sig?

Varför utsätta barnet för sånt betéende?

Men ryt ifrån då?

Bli arg? be kärringen fara åt helvete om hon inte kan uppföra sig?

Varför utsätta barnet för sånt betéende?

Men ryt ifrån då?

Bli arg? be kärringen fara åt helvete om hon inte kan uppföra sig?

Varför utsätta barnet för sånt betéende?

Med tanke på att du skriver att hon fått en psykos för att hon vill gulla med en tvååring så får man ju känslan av att det finns en annan sida av det hela... Sluta tävla med farmor. Du är mamma och det spelar ingen vad hon gör så det behöver du inte ens tänka på. Låt mannen ta diskussioner om nycklar och boende och släpp det.

Vad har ni sagt till henne när ni har pratat med henne om problemet och vad har hon svarat?

Du verkar tyvärr vara en riktig hysterika, sliter bort barnet från farmor. Han måste ju tro att hon är farlig när du hela tiden vakar över dom.

Många mammor är rädda för att deras barn ska tycka mer om farmor/mormor, ni förstår inte att barnet alltid kommer att vara ert men att när dom är med farmor/mormor är hon rolig och ger mycket uppmärksamhet.

Tur att min svärdotter uppskattar avlastning så hon kan vila, och middagar jag lagar så hon slipper. Vi är nöjda båda två, och barnen stortrivs här om dom vill ha lite egentid även över natten, barnbarnen är 1 repektive 3 år och har varit hos oss sedan dom var små och vant sig.

Vi bor nära men springer inte ner dörrarna, ibland träffas vi heldagar ibland några timmar när det passar.

Win win för alla.

Du gör helt rätt, stå på dig. Väldigt tråkigt att läsa att så många här inte tycker att barn har rätt till personlig integritet.

Jag som arbetar med barn som utsatts för övergrepp blir lite mörkrädd av den här tråden "en kram dör man inte av" "om hon inte trycker ner barnet med våld och tvångskramar det är det inget övergrepp" "lösningen på problemet är att du lämnar barnet ännu mer ensam med den det känner obehag inför och som inte respekterar barnets fysiska gränser"

Ni kan inte mena allvar? Är det så här ni säger till vuxna med? Eller är det bara barns fysiska gränser som inte ska respekteras? De är ju ändå så små och... vaddå..?

Kan ä då inte säga ifrån/värja sig. Då är det.. inte så farligt?

Tur att du TS är en mer klok och ansvarstagande förälder än så! Ditt barn har tur.

En vuxen får vara hur gränslös och jobbig som helst. Men ett barn har rätt att känna sig tryggt och bli respekterad i sina gränser.