• Anonym (Ånges­t)
    Äldre 9 Jan 16:11
    706 visningar
    60 svar
    60
    706

    Svärmorsproblem..

    Jag är SÅ less nu på min svärmor att jag kan kräkas. Min son (hennes enda barnbarn) är nu två år och hon har varit alldeles alldeles för ?på? honom sen han föddes. Hon är sjukt framfusig, tjatar varje dag på att träffas även fast jag och sambon jobbar heltid och har inte alltid ork eller tid. Hon är arbetslös och bor 5 min ifrån oss så hon vill såklart träffas varje dag om hon fick bestämma. Varje gång vi ses har jag börjat få en klump i magen. Jag vill inte ens träffa henne längre, har sån ångest. Hon kör över totalt och ?leker mamma? till sonen. Det är så stelt när vi träffas för hon tittar och pratar BARA med honom men han är inte ett dugg intresserad av henne när vi ses utan mer på vad som finns omkring. Hon tar fram massa gamla böcker från 70-talet och säger ?kom så ska farmor läääääsa för dig? men han är inte ett dugg intresserad. Hon tjatar flera gånger i kanske 5 min innan hon fattar att det är lönlöst. Hon vill gosa, kramas och pussa på hans fötter (?!) jämt, som om att hon har någon fetisch. När han klättrar över henne i soffan ska hon alltid slå honom på rumpan. Det har gått så långt att han inte vill vara hos henne längre, vill absolut inte kramas och drar sig undan så fort hon närmar sig honom. Vi (jag och sambon) har pratat med henne om detta flera gånger men det verkar aldrig gå in.. fattar hon inte att hon skrämmer bort honom? Och mig med! Jag avskyr också när folk är för ?på?, speciellt när jag var liten. Sonen dras jättemycket till sambons mormor och morfar och älskar att vara hos dom då de är så avslappnade och lugna, påskyndar inget utan allt får ske i sonens takt. Har inget att göra med att han träffar dom mer för så är det absolut inte, han träffar farmor betydligt oftare än dem..

    Måste även tillägga att vi letar hus, så vi hittade ett i utkanten av stan. Tar kanske 15 min att åka dit med bil eller 20-30 min med buss. När vi hade lämnat bud på det och berättade det för svärmor blev hon helt förkrossad då det är SÅ långt bort, och undrade varför vi inte kunde leta efter något i området där vi redan bor (mitt i stan). Kan tillägga att hon ej har bil eller körkort heller. Vi har ett barn, ett på väg och vi är så less på stadslivet.. JO, hon har även ringt vår hyresvärd då hon känner några som jobbar där och bett om tillträde till vår port via en tagg. Blir så arg!! Varför inte ringa på porttelefonen som alla andra får göra?! Känner att jag egentligen helst bara vill flytta till andra sidan jorden..

    Sen när vi berättade i höstas att vi väntade ett till barn blev hon inte alls glad för vår skull och ville helst att vi skulle vänta några år så sonen får ?vara liten? längre. Nu när det är tre månader kvar är hon tydligen jättetaggad på syskonet (säger hon) men visar det inte alls.

    Verkar som om att detta svärmorsproblem är rätt vanligt, och det har ingenting att göra med att det är just min svärmor. Hade reagerat lika oavsett vem i släkten det var. Det börjar gå för långt! Vet inte vart jag ville komma med det här inlägget.. vill bara skriva av mig.. tack för att ni läste

  • Svar på tråden Svärmorsproblem..
  • Anonym (A)
    Äldre 10 Jan 10:53
    #40
    nernu skrev 2019-01-10 09:31:45 följande:
    Jag läser allt du skriver och du beskriver det som att hon våldför sig på honom. MOT HANS VILJA. Om hon inte trycker ner honom i knät och håller fast honom hårt så att han skriker och gråter förtvivlat så verkar det som att du överdriver. Du skriver ju att han går därifrån och gör annat i tio minuter?
    Håller med
  • plätta­rmedsy­lt
    Äldre 10 Jan 13:06
    #41
    Anonym (Ångest) skrev 2019-01-10 06:37:52 följande:

    När jag exempelvis sa att man inte kan krama någon mot sin vilja (dvs man kan inte tvinga någon att kramas om den inte vill) så sa hon ?men jag tvingar ju inte?? Och samma när sambon tog upp att hon nästan är obehagligt påstriden mot sonen hävdade hon att hon inte alls var det. Förnekelse alltså.


    Ok, men då måste ni börja bli hårdare. Förklara att hon måste backa, annars kommer hon inte att få träffa sitt barnbarn lika mycket. Hon kommer sannolikt att bli arg och sårad, men då får hon väl bli det. Er sons välmående är ju viktigast. Jag tycker inte ni ska samtalet i stridens hetta, utan vid något tillfälle när det är lugnt. Då är det större chans att hon lyssnar.
  • Anonym (Tja)
    Äldre 10 Jan 13:07
    #42
    Anonym (Undrar) skrev 2019-01-09 19:55:46 följande:

    Hon måste ju ändå ha några bra sidor eftersom hon uppfostrade mannen du fått barn med. Sällan riktiga idiotiska mammor lyckas få bra vuxna män och kvinnor.


    Eller så var hon inte lika konstig då, eller pappan var normalfungerande, eller så fanns det en granne som verkligen brydde sig. Min farmor jagade mina halvfarbröder med kniv när de var små. Min halvfaster blev helt normalfungerande - stabil och trevlig - och då dog ändå fadern tidigt i alkoholism.
  • Anonym (Först­år din känsla­!)
    Äldre 10 Jan 13:10
    #43

    Fy, vad jobbigt!!!
    Förstår din/er frustration. Vad är det för fel på vuxna som inte begriper att ett barn också har viljor och känslor, precis som alla andra? Det är så fruktansvärt nonchalant att göra som din svärmor gör.

    Förhoppningsvis förstår hon inte hur illa det faktiskt är, inte för att det gör det hela mer OK. Tyvärr känns det som att personer tillhörande den generationen kör sitt race. Dom kan säga anklagande saker som "men ska du inte ge mig en hejdåkram, jag blir såå ledsen annars" och så fattar dom inte att dom indirekt ger barnet skuldkänslor. Jag kan bli vansinnig då jag hör sådana kommentarer från vuxna. Även om man förstår att dom älskar barnet så mycket och tycker så mycket om att gosa och pussas och kramas. Men barnets integritet måste väl förfan vara viktigare än att man ska få en kram eller inte. Barnet kramas när barnet vill. Punkt.

    Vilket dilemma att ni pratat med er sons farmor men att hon bara förnekar och inte lyssnar. Det är ert barn, hon har ingen äganderätt. Ni är föräldrar och ni känner ert barn bäst. Om ni ser att han blir rädd och känner sig obekväm tycker jag att ni faktiskt ska neka henne att träffa honom.

    Vad det gäller flytten - flytta precis vart ni vill. Ni kommer snart att utöka er familj och ni ska tänka på vad som är bäst för er.

    Ser att några här har skrivit att du överdriver för att farmodern inte tjurhåller er son osv. Tycker att det är bedrövligt att säga så faktiskt. Jag förstår att det inte bara händer nån enstaka gång då och då. Förstår att det är allvarligare än så. Skit i dom kommentarerna - din känsla är din känsla och den är sann för dig.

    Lycka till med allt. Jag hejar på dig.

  • Anonym (k)
    Äldre 10 Jan 13:29
    #44

    Hoppas alla inlägg stärker dig i att svärmor gör fel.
    Ni har talat med henne och det hjälper inte. Då måste ni visa i handling att ni menar vad ni säger:
    Umgås mer sällan med svärmor.  Din sambo kan hälsa på svärmor själv ibland. Låt din sambo sköta kontakten med svärmor så du slipper hennes tjat.
    Försök släppa på föreställningarna om hur härligt det måste vara mellan släktingar. Är det jobbigt att umgås; ses mer sällan. Och då inte hela dagen. Skav inte på varandra hela tiden. Det kommer aldrig bli en härlig svärmor, utan en person ni får hantera.
    De gånger ni ses får ni väl passa svärmor som man gör med barn. Ni går emellan och lyfter bort sonen när hon blir för påflugen.
    Hon struntar ju i vad ni säger -nu måste ni agera.

  • Anonym (Farmo­r till 2)
    Äldre 10 Jan 19:02
    #45
    -2

    Du verkar tyvärr vara en riktig hysterika, sliter bort barnet från farmor. Han måste ju tro att hon är farlig när du hela tiden vakar över dom.

    Många mammor är rädda för att deras barn ska tycka mer om farmor/mormor, ni förstår inte att barnet alltid kommer att vara ert men att när dom är med farmor/mormor är hon rolig och ger mycket uppmärksamhet.

    Tur att min svärdotter uppskattar avlastning så hon kan vila, och middagar jag lagar så hon slipper. Vi är nöjda båda två, och barnen stortrivs här om dom vill ha lite egentid även över natten, barnbarnen är 1 repektive 3 år och har varit hos oss sedan dom var små och vant sig.

    Vi bor nära men springer inte ner dörrarna, ibland träffas vi heldagar ibland några timmar när det passar.

    Win win för alla.

  • Anonym (Ånges­t) Trådstartaren
    Äldre 10 Jan 19:33
    #46
    Anonym (Farmor till 2) skrev 2019-01-10 19:02:41 följande:

    Du verkar tyvärr vara en riktig hysterika, sliter bort barnet från farmor. Han måste ju tro att hon är farlig när du hela tiden vakar över dom.

    Många mammor är rädda för att deras barn ska tycka mer om farmor/mormor, ni förstår inte att barnet alltid kommer att vara ert men att när dom är med farmor/mormor är hon rolig och ger mycket uppmärksamhet.

    Tur att min svärdotter uppskattar avlastning så hon kan vila, och middagar jag lagar så hon slipper. Vi är nöjda båda två, och barnen stortrivs här om dom vill ha lite egentid även över natten, barnbarnen är 1 repektive 3 år och har varit hos oss sedan dom var små och vant sig.

    Vi bor nära men springer inte ner dörrarna, ibland träffas vi heldagar ibland några timmar när det passar.

    Win win för alla.


    Men åh så bra att ni verkar ha det så bra! Tyvärr så är det ju inte så för oss! Antar att du inte kramar barnbarnen fast de inte vill? Slår dem på rumpan och pussar deras fötter när de visar tydligt att de inte tycker det är roligt? Drar dem intill dig för att de bara måste gulla med dig fast de kanske hellre vill leka? Nä, skulle inte tro det. Och även om du nu skulle göra så skulle du nog inte erkänna det.

    Min sambo känner sig tvungen att träffa sin mamma då det är just hans mamma men helst hade han hellre låtit bli, har han sagt - senast IGÅR. Och vadå övervakar dem? Klart jag kollar ibland vad hon gör när vi träffas allihopa, herregud vi befinner oss i samma rum när vi väl umgås. I julas var vi hos henne och firade, då var det en hel del andra släktingar där med som inte träffat sonen på ett tag och de kunde bete sig som vanligt men ändå var hon som besatt och på honom hela tiden (varje gång jag såg henne) som en jobbig igel. Sliter bort honom från farmor? Jag skyddar bara honom när han visar tydligt att han inte vill. Han kan inte prata än utan visar med kroppsspråk när han inte vill något och då måste jag tyvärr säga ifrån för hans skull. Vill han krama henne, som han ville göra mer förut - blev jag bara glad för jag älskar att se min son lycklig och göra saker för att han vill det SJÄLVMANT, INTE för att någon tvingar honom till sig. Hade en man kramat dig mot din vilja tex hade det varit sexuella trakasserier. Förstår inte varför det ska vara sån skillnad bara pga att det är en farmor och barnbarn det gäller? Inte ens jag kramar mitt eget barn om han visar att han inte vill, tex när han är sur på mig för att han inte fått som han vill. Min sambo kramar inte mig eller sonen heller mot vår vilja. Det handlar om att respektera någons integritet, hört talas om ?stopp min kropp??

    Och sen tillbaka till julen då.. ville sonen vara hos mig eller sambon så var hon som klistrad efter mig eller honom som ett häftplåster. Antar att du inte gör så? Isåfall kan det förklara din och din svärdotters fina relation. För jag lovar, kunde min svärmor bete sig som folk skulle hon också gärna få vara barnvakt och avlasta oss osv, men jag vågar helt enkelt inte lita på henne. Inte ens hennes egen son gör det. Det säger väl en hel del ellerhur?
  • Äldre 10 Jan 19:52
    #47
    Anonym (Ångest) skrev 2019-01-10 19:33:28 följande:
    Men åh så bra att ni verkar ha det så bra! Tyvärr så är det ju inte så för oss! Antar att du inte kramar barnbarnen fast de inte vill? Slår dem på rumpan och pussar deras fötter när de visar tydligt att de inte tycker det är roligt? Drar dem intill dig för att de bara måste gulla med dig fast de kanske hellre vill leka? Nä, skulle inte tro det. Och även om du nu skulle göra så skulle du nog inte erkänna det.

    Min sambo känner sig tvungen att träffa sin mamma då det är just hans mamma men helst hade han hellre låtit bli, har han sagt - senast IGÅR. Och vadå övervakar dem? Klart jag kollar ibland vad hon gör när vi träffas allihopa, herregud vi befinner oss i samma rum när vi väl umgås. I julas var vi hos henne och firade, då var det en hel del andra släktingar där med som inte träffat sonen på ett tag och de kunde bete sig som vanligt men ändå var hon som besatt och på honom hela tiden (varje gång jag såg henne) som en jobbig igel. Sliter bort honom från farmor? Jag skyddar bara honom när han visar tydligt att han inte vill. Han kan inte prata än utan visar med kroppsspråk när han inte vill något och då måste jag tyvärr säga ifrån för hans skull. Vill han krama henne, som han ville göra mer förut - blev jag bara glad för jag älskar att se min son lycklig och göra saker för att han vill det SJÄLVMANT, INTE för att någon tvingar honom till sig. Hade en man kramat dig mot din vilja tex hade det varit sexuella trakasserier. Förstår inte varför det ska vara sån skillnad bara pga att det är en farmor och barnbarn det gäller? Inte ens jag kramar mitt eget barn om han visar att han inte vill, tex när han är sur på mig för att han inte fått som han vill. Min sambo kramar inte mig eller sonen heller mot vår vilja. Det handlar om att respektera någons integritet, hört talas om ?stopp min kropp??

    Och sen tillbaka till julen då.. ville sonen vara hos mig eller sambon så var hon som klistrad efter mig eller honom som ett häftplåster. Antar att du inte gör så? Isåfall kan det förklara din och din svärdotters fina relation. För jag lovar, kunde min svärmor bete sig som folk skulle hon också gärna få vara barnvakt och avlasta oss osv, men jag vågar helt enkelt inte lita på henne. Inte ens hennes egen son gör det. Det säger väl en hel del ellerhur?
    Du gör helt rätt, stå på dig. Väldigt tråkigt att läsa att så många här inte tycker att barn har rätt till personlig integritet.
  • Anonym (Ånges­t) Trådstartaren
    Äldre 10 Jan 22:33
    #48
    Solarn skrev 2019-01-10 19:52:33 följande:

    Du gör helt rätt, stå på dig. Väldigt tråkigt att läsa att så många här inte tycker att barn har rätt till personlig integritet.


    Ja det verkar vara FL i ett nötskal.. förstår egentligen inte ens varför jag skrev detta här, men finns inte så många ställen man kan vara anonym på :/
  • Anonym (Begrä­nsa)
    Äldre 10 Jan 23:14
    #49

    Ni måste begränsa hennes besök. Vi begränsade både mor och svärmor till högtider, kalas och ett besök i veckan. De båda hade gärna kommit på spontanbesök jämt om de hade fått. Det blev en del protester och gråt till en början, men sen blev det rutin istället. Dock ett ökat krav på att det skulle ske besök en gång i veckan, annars blev det panik.

    Tråkigt att din svärmor inte lyssnar när ditt barn inte vill. Det blev lättare för oss när barnen var gamla nog att säga nej själva. För vad vi sa respekterades inte. Det är ju hemskt att hon är så på fast barnet visar att det inte mår bra av det. Har hon någon diagnos? Det går ju inte ändra hennes personlighet, men regler, eller direkta tillsägelser (inte vaga hintar) och minskade besök är väl det som går göra.

    Förstår till viss del att du inte vågar lämna barnet själv med henne, men samtidigt blir hon kanske mer avslappnad när andra inte är runt omkring? Var hon så på och hyper när din man var barn?

    Det viktiga är väl att försöka få till något, någon begränsning, innan relationen blir helt förstörd, för att barnen får ha många i sin omgivning som bryr sig om dem är värdefullt. En flytt längre ifrån henne skulle troligen göra relationen bättre.

Svar på tråden Svärmorsproblem..