Den andra

Det där är inte lätt. I de fall jag inte blir attraherad längre så är det nog så att jag vet för mycket om en person, det finns inte längre någon mystik och man vet om en hel del mindre smickrande sidor. Vet en del som tycker att det går att avdramatisera när det blir känslor genom att man pratar om det men vet inte om det är en säker metod, känns som om man skulle kunna falla hårdare då om det vill sig illa. 

I något fall så tyckte jag till slut att personen blev för osympatisk när det blev lite spänning mellan oss, kylig och lite otrevlig. Det funkade ju men då blev det ju ingen vänskap kvar heller förstås och då kan man ju lika gärna bryta kontakten och slippa tycka illa om hen.

Får lägga till att det för mig har det funkat så att när jag väl har lyckats bli av med en attraktion för fel person så har det bara fortsatt med en annan osv. i en lång kedja. När jag fortfarande var gift och det var bra så hände det aldrig, när den relationen började hamna på fallrepet så satte det igång. Vill inte måla fan på väggen men jag har aldrig blivit attraherad av andra när jag varit i en bra relation, inte mer än lite sådär att jag lagt märke till att någon är lite het.

Nu kanske inte du är sån men tror att det kan vara svårt att bli av med det där suget efter snyggingar när det väl har satt igång, iaf för mig.

Jag tror också på att avdramatisera genom att prata, det tar ofta bort laddningen och även det förbjudna.

Ibland funkar sex också (man får det ur systemet liksom) brukar ju aldrig vara så bra irl som i fantasin liksom, men rekommenderads dock inte om ni har partner.

Svårt!

Jag vill gärna också veta vilka tips ni andra har, jag tycker det känns ok när vi inte ses, men efter varje gång vi setts så startar karusellen om igen. Nu är det ett tag sedan och tycker ändå att det funkar hyfsat. Men risken för återfall är stor, vet att så fort jag ser hen så stannar hjärtat liksom till..

Suck, ännu en "sån" tråd. Snart kommer du skriva att oj, nu har det blivit värre. Jag kan knappt tänka på annat än denne person. Vi ses oftare, oj nu har vi börjat skriva till varandra, jag skäms för min man vet inget. Hoppsan, nu skäms jag inte längre, det är bara så spännande. Oj, vi hade visst sex, vad ska jag göra nu. 

Nej, du tar fel. Tråden handlar om att gärna vilja behålla en person man tycker mycket om som vän. En viss skillnad enligt mig.

För mig började det så, för länge sedan. Det har inte blivit lättare med tiden. Jag har berättat, klarade inte av att inte berätta. Men det är omöjligt att bli av med attraktionen. Det är inte bara en liten förälskelse som försvinner med tiden. Det är något helt annat.

Kemi. Det är svårt att stå emot.

Jag var i den situationen att jag blev ihop med min kollega i hemlighet. Det började med att vi flirtade och jag kunde inte hejda förloppet.

Hade det varit bra på hemmaplan hade det inte blivit så, det är min ursäkt.

Tyvärr drabbades många eftersom vi båda var i relationer och har barn. Men det var kärlek!

Jag håller inte riktigt med, mitt äktenskap är bra! Klart det går i vågor och är slitigt med två heltidsjobb och efter ett par ungar men vi har kul ihop, sex och jag tycker fortfarande att min man är både snyggare och hetare än den där som jag har någon sorts konstig kemi med.

Så kanske bara enklast att bryta och låta det gå över med tiden.. Vi har jobbat väldigt tätt ihop under en kort period, den är över nu. Det kändes så himla trist att säga hejdå när vi blivit så tighta så det kändes roligt när han hörde av sig efteråt. Men kanske var dumt ändå att uppmuntra det..

Börja med att prata, se om han kan se dig som vän. Ni måste någonstans prata om elefanten i rummet, det som båda upplever men inte kanske har pratat om. Jag tror inte det är så enkelt att bara styra om till vänskap när attraktionen är stark. Men hur ska man veta om man inte prövat?!

Bestäm er för vilken typ av vänskap det är, är det öppenhet om allt, ja då måste man vara medveten om att svartsjuka och missunnsamhet kan uppstå, pga undertryckta känslor. Ska ni däremot vara vänner för att ev kunna hålla kvar varandra till ett mer passande skede, typ tills han är singel tex. Ja då tycker jag nog att det är lite fel mot hans partner och även dig.

Men kan ni på ett moget och vuxet sätt ventilera era känslor och båda tycker att vänskapen är mer värd än attraktionen. Jag då borde det vara värt ett genuint försök. Men båda bör såklart vara med på samma tåg..

Tack för tips, skrämsel och input :) Skönt att få ventilera med oberoende. Bestämt mig för att hela den här ?överdosen/psykosen? av honom ju varit rätt intensiv de senaste veckorna och att jag behöver paus/distans från den för att kunna tänka klart.

OM vi ens hörs av igen så ber jag om det helt enkelt. Har själv kommit fram till att den här vängrejen nog inte funkar just nu. Pga samma bransch hoppas jag att vi springer på varandra nån gång och har lite bättre distans till det hela men just nu går det nog inte.