Efter 6 år är lusten borta

Vilket klokt inlägg! Det här får mig att fundera några varv till över frågor som ofta dyker upp i forumet, män som upplever att deras fruar tappat lusten. Att männens lust verkar hänga i längre i långa förhållanden. Om längtan att känna sig åtrådda av just henne.

OT, men det var en intressant tråd och så många läsvärda inlägg från män här.

Jag har funderat en hel del på manlig sexualitet och läst rätt mycket om de emotionella aspekterna, eftersom det ofta diffar rätt mycket mellan könen.

Som kvinna är det lätt att tro att män är ytliga och bara vill ha sex. Alla har ju t ex varit med om att vi dög utmärkt för att ligga med, men inte som flickvän. Vi kan tycka att män är helt okänsliga på det området. Hur kan de frikoppla sexet från det emotionella, liksom?

Men jag har lärt mig att sex är ett oerhört viktigt emotionellt verktyg för män som har en långvarig relation. Det är inte "bara" sex för dem i det läget. 

Så här: Jag skulle personligen klara mig skapligt utan sex, om min man bara fortsatte att visa mig ömhet och närhet, att han ville gosa med mig, om vi fortsatte kramas och pussas, om vi gjorde kul saker tillsammans och fortsatte ha nära samtal. Det skulle förstås vara tråkigt, för sex är ju mysigt. Men min kärlek till honom skulle inte påverkas. Jag skulle inte känna att allt var förstört, så länge jag fick alla andra kärleksbevis från honom.

Men om alla dessa små ömhetshandlingar försvann, däremot! Om han förklarade att han inte hade lust att kramas med mig i soffan. Om han sa att han tappat lusten till nära samtal och att han inte längre känner för att ge mig en puss mitt i vardagsbestyren, säga att jag är vacker eller ligga sked med mig till natten. 

Då skulle det inte ta lång tid innan jag började tvivla på mig själv, på hans intresse för mig och på hela relationen. Det skulle inte fungera, även om han sa att det inte handlade om mig, utan om honom. Först skulle jag se om det låg en depression bakom, och sedan skulle jag tvingas omvärdera allt som jag trott på gällande oss. Man kan väl inte älska någon om man inte vill vara nära?

Och jag har förstått att när män nekas sex av sin partner, kan de ofta uppleva samma sak. De börjar tvivla på alltihop. På hennes kärlek, på sin egen duglighet, på relationen. Visst, hon påstår kanske att hon älskar honom, men om hon ändå inte vill ligga med honom, vad är det då värt? Tomma ord! Och hur ska han kunna manifestera sina känslor för henne?!

Enligt mig är sex alltså ofta MER emotionellt för män än för kvinnor. Inte i tillfälliga relationer, men i långvariga. För att spetsa till det, kan det vara lika smärtsamt för en man att nekas sex, som för mig att nekas all annan närhet.

Och det kan vara bra att ha i bakhuvudet när man suckar över att mannen "bara tänker på sex". 

Mycket bra formulerat. Exakt så är det.

Fast skulle du inte sakna något om du hade en man som inte var attraherad av dig, som inte tände på dig. Inte blev kåt? Inte ville ha sex?Inte gav några tecken på att han någonsin tyckte att du var intressant på ett sexuellt sätt? Jag tror faktiskt du skulle sakna det, men kanske har svårt att se det. Vi kvinnor är så vana vid att alla möjliga män vill ha sex med oss, så vi tänker nog inte på det förrän vi mister det. Jag tror att du skulle uppfatta det precis lika smärtsamt att nekas sex som en man.

Jag tror sex är viktigt för män i en relation. Bla för att det fler dem bekräftelse.

Jag reagerar på att du skriver att sex är "mysigt". Då förstår jag att inte sex ger dig så mycket. Sex för mig är helt beroendeframkallande för att det är såååå skönt. Skulle det bara vara "mysigt" skulle jag definitivt tröttna.

Men varför blir du aggressiv av dessa sista trådar som handlar om mäns sexualitet?

Vad jag ser ställs inte kvinnors sexualitet mot mäns, utan försöker bara förklara hur mäns sexualitet kan vara i längre relationer.

Ingen har sagt annat än att kvinnor är egna sexuella varelser.

I längden skulle jag förstås tröttna på total sexbrist. Men det skulle inte orsaka någon kris hos mig, på samma sätt som det skulle göra om de mer vardagliga ömhetsbetygelserna försvann.

Jag kopplar ju ihop dem med sexuell lust. De ger mig bekräftelse på att min man åtrår mig. Mycket mer än det omvända skulle göra - alltså att han inte skulle visa mig djup ömhet, men ändå vilja ligga. Den bekräftelsen vore ganska försumbar.

Och jag märker att det ofta är tvärtom för män. De vill givetvis också ha bekräftelse i form av närhet och kärleksbevis.Men uteblivet sex är en ännu större emotionell förlust än utebliven närhet av annat slag.

På samma sätt som jag tycker att sex vore meningslöst om det inte hängde ihop med andra kärleksgester, kan en man känna att de andra kärleksgesterna mest är spel för gallerierna om deras kvinna ändå inte åtrår honom sexuellt.

Jag fungerar så att om jag inte får annan närhet, kan sexet lika gärna kvitta. Det väger inte upp. Jag behöver närhet för att ens känna lust till min man.

Men annan närhet kan faktiskt i hög grad väga upp för uteblivet sex. Och så brukar inte så många män fungera. För dem är snarare sexet själva uttrycket för närhet och samhörighet.