Efter 6 år är lusten borta

Men det är ju inte det DENNA diskussionen gäller...

Vi diskuterar väl inte dessa män som kan tänka sig "öppna relationer" eller de som inte bryr sig om känslor i relationer...Det är ju just dom som man senare finner i alla dessa otrohetstrådarna, både här och i andra forum.

Om vi begränsar oss till manlig sexualitet i långa äktenskap/relationer (men även kvinnlig) tror jag Man och norway hamnar ganska rätt.

Hon brukar bli lite sur och aggressiv när folk inte tycker rätt (dvs som hon tycker)

Jag har ett annat alternativ till det som andra skriver om att du troligen tappat attraktionen till mannen. Känner nämligen igen det du skriver till punkt och pricka, och så fick jag efter att mina hormonnivåer sjönk.

Om jag inte hade varit attraherad av min man, så hade jag åtminstone kunnat onanera och se på porr vilket alltid funkat för mig innan. Men jag blir inte intresserad av sex överhuvudtaget längre, varken visuellt eller fysiskt. 

Det jag menar är att det är bra att utesluta något kroppsligt såsom hormoner eller depressioner/utmattning, innan man drar slutsatsen att man inte är intresserad av sin man längre. 

Jag har alltid haft hög sexdrift innan och saknar det väldigt mycket. Nu har jag knappt någon känsel och det är så svårt att bli kåt att det enbart är jobbigt. Hormoner kan jag tyvärr inte ta för att balansera upp detta. Har även för mig att jag hört att blodcirkulationen kan vara dålig i slidan och orsaka problem med lusten. 

Det är fortfarande inte det jag diskuterar, och inte vad Man och norway:s inlägg handlade om heller (om jag har förstått dom rätt).

Jag skiter fullständigt i dom som har öppna relationer, det är en annan sak.

Inte heller ditt ex som fortfarande ville ligga med dig när det hade tagit slut. Det brukar ofta bli så som en typ övergång om man fortfarande är vänner...Inget fel i det heller.

Det som jag uppfattar diskussionen handlar om är långvariga förhållanden där sexet gått lite i stå. Orsak och skillnader hur män och kvinnor fungerar i den situationen.  Man älskar varandra, vill inte gå isär, kanske lite slentrian.

I den situationen, och som man tror, ligger det mycket sanning i vad dessa inlägg förmedlar.

Jag tycker du överdriver det jag har skrivit. Jag har försökt förklara att jag klarar mig betydligt bättre utan sex, än utan vardagsbevisen på kärlek, om man måste välja. 

Jag har dock inte lust att välja, men det känns som om du vill vrida det till att jag typ skulle anse att alla kvinnors sexlust därmed är ganska oviktig. Eller att mitt sexliv är så beige att jag lika gärna kan vara utan det. 

Nope. Så är det inte. Och det har jag heller inte skrivit. Men återigen - sexet är inte det viktigaste. Det är inte det faktum att min man vill ha sex med mig som gör att jag känner mig älskad.

Det emotionella är viktigare, och för mig hänger det emotionella mer ihop med alla små kärleksfulla gester som min man visar i vardagen, än med sex. 

Kanske just för att jag vet att många män kan ha sex utan att vara emotionellt involverade, men desto mer sällan ägnar en massa omsorg åt en kvinna som de inte har någon känslomässig koppling till. Därför blir hans övriga engagemang viktigare ur min aspekt.

Och det jag har försökt belysa, är att män ofta INTE fungerar så. För dem är sex ofta betydligt mer direkt ihopkopplat med emotionella behov. Om de inte har sex i sin relation, får de inte sitt emotionella behov tillfredsställt. Oavsett hur mycket deras fru bedyrar sin kärlek, lagar deras favoritmat, eller kelar med dem i soffan eller skedar på kvällen. De kommer ändå inte känna sig accepterade och uppskattade fullt ut. 

Det är den känslan som jag jämför spegelvänt mot mig själv. Min man skulle kunna ha sex med mig varje dag, och hävda att det var ett tillräckligt bevis på hans kärlek. Men det skulle inte funka alls för mig. Utan annan närhet skulle inte mitt undermedvetna tro på det. Min kropp skulle börja säga ifrån och tappa lusten. Jag skulle inte känna mig älskad alls. För jag får ingen emotionell tillfredsställelse enbart av sex. Det krävs en massa annat.

När jag tänker så, förstår jag lättare att många män inte får emotionell tillfredsställelse av allt det andra, om de inte får sex. Samma sak - men omvänt. 

Det är vanligt att kvinnor skriver här på forumet till män som inte får sex att det är väl bara att dra en handtralla. Då avslöjar man att man bara ser det om ett fysiskt behov som kvickt kan åtgärdas, och att man inte gör en automatisk koppling till hela det emotionella livet. Förmodligen för att man själv fungerar så.

Men jag är inte särskilt intresserad av hur stor andel kvinnor som är si eller så. Som jag skrev, så vet jag bara att jag absolut inte är sällsynt i mitt sätt att fungera.