Efter 6 år är lusten borta

Jag vet inte riktigt vad New Dawn tror att jag menar. Bara att det känns som att hon snurrar till mina inlägg för att försöka antyda att jag tycker något som jag inte tycker. 

Men det är väl jag som uttrycker mig vagt. Och hade jag vetat att ordet mysigt skulle vara så laddat, hade jag antingen valt ett annat, eller lagt till fler. 

Jag försökte i alla fall att visa att trots att sex är viktigt för mig, är det inte det viktigaste i mina relationer. Jag skulle klara mig rätt bra utan sex en längre period, om bara min man fortsatte vara kärleksfull på alla andra sätt. Hur länge det skulle funka och exakt hur mycket jag skulle sakna sex är ju inte relevant.

Skillnaden är att jag inte skulle klara mig _alls_ utan annan kärlek, oavsett hur mycket sex han erbjöd mig. Det råder alltså en tydlig rangordning för mig. 

Mitt syfte var att lyfta fram att många män har en omvänd ordning. De har lättare att klara sig utan komplimanger, spontana kramar, gos framför tv:n, djupa samtal osv, så länge sexet funkar bra. Men om sexet försvinner, hjälper det inte hur mycket andra kärleksbetygelser de får. 

Därmed inte sagt att kvinnors sexlust är oväsentlig, eller att man inte behöver slösa någon vardagskärlek på män.

Jag har helt enkelt märkt att många kvinnor underskattar det emotionella värdet i mäns sexbehov. Det är inte sällsynt att det avfärdas som en simpel biologisk drift som borde kunna undertryckas i långa perioder. Jag tänkte ofta själv i tidigare relationer att sexlust var simplare än emotionella behov. Mer primitivt. Jag tänkte att de emotionella behoven hade högre status och irriterade mig på att han bara var insnöad på sex! Vi hade ju andra problem!

Jag utgick helt från mig själv. Om jag först måste ha vissa behov tillfredsställda innan jag vill ha sex, borde det vara likadant för honom. Annars är han en sexdåre som tjatar om sex trots att vi har glidit ifrån varandra emotionellt! Okej, jag spetsar till det, Bäst att skriva det. Men lite åt det hållet. 

Om jag hade vetat då att för många män är de emotionella delarna i relationen oskiljbara från sexet, skulle det kanske ha hjälpt mig att förstå hans känslor. Då hade jag förstått att när han klagade över att vi hade sex för sällan, var det av samma anledning som när jag klagade över att vi inte längre gjorde gulliga saker spontant för varandra, och inte längre hade innerliga samtal.

Vi kände samma brist och tomhet, men vi hade olika sätt att fylla på behoven, och ingen av oss förstod den andra. Och vi är inte det första paret som snubblar på det hindret. Jag tror att många fler skulle vara hjälpta av att förstå hur män ofta kopplar ihop sex med känslor, trots att den allmänna uppfattningen är att män är experter på att frikoppla sex från känslor. 

Det är svårt att diskutera när du påstår sådant som inte stämmer.

Ja, jag tycker sex är mysigt - men jag har inte skrivit någonstans att det är det ENDA det är för mig. Varför drar du den slutsatsen?

I längden skulle jag förstås tröttna på total sexbrist. Men det skulle inte orsaka någon kris hos mig, på samma sätt som det skulle göra om de mer vardagliga ömhetsbetygelserna försvann.....

.... Men annan närhet kan faktiskt i hög grad väga upp för uteblivet sex. Och så brukar inte så många män fungera.

.... Det skulle förstås vara tråkigt, för sex är ju mysigt. Men min kärlek till honom skulle inte påverkas. Jag skulle inte känna att allt var förstört, så länge jag fick alla andra kärleksbevis från honom.

Och sedan gissar du vidare lite fritt att jag nog skulle sakna om mannen inte gav mig någon sexuell uppskattning, trots att jag har skrivit dels att jag förstås skulle sakna sex om det försvann helt, och dels att jag faktiskt känner sexuell uppskattning från de vardagsromantiska grejerna som han gör.

De handlingarna är beviset för mig att han faktiskt tänder på mig på det sätt som jag behöver för att vilja ligga med honom.

Om jag hade vetat då att för många män är de emotionella delarna i relationen oskiljbara från sexet, skulle det kanske ha hjälpt mig att förstå hans känslor. Då hade jag förstått att när han klagade över att vi hade sex för sällan, var det av samma anledning som när jag klagade över att vi inte längre gjorde gulliga saker spontant för varandra, och inte längre hade innerliga samtal.

Vi kände samma brist och tomhet, men vi hade olika sätt att fylla på behoven, och ingen av oss förstod den andra. Och vi är inte det första paret som snubblar på det hindret. Jag tror att många fler skulle vara hjälpta av att förstå hur män ofta kopplar ihop sex med känslor, trots att den allmänna uppfattningen är att män är experter på att frikoppla sex från känslor. 

Herregud...Läs !!

(Delar upp inläggen lite).

Du skrev följande :Här skriver du att inte total sexbrist skulle orsaka någon kris och du skriver att annan närhet i hög grad kan väga upp för uteblivet sex.

Här kommer din beskrivning hur det vore att leva utan sex :När man läser dina egna ord om sex låter det verkligen inte så viktigt. Kanske för att du inte ens kan tänka dig att din man inte kände någon sexuell attraktion för dig. För de flesta kvinnor brukar det faktiskt bli något väldigt stort, om mannen de älskar inte tänder på dem. Men gillar man inte sex kanske det kan vara så. Jag tror dock att kvinnor behöver och vill ha sex också. Sedan kan sex bli tråkigt, sex kan bli komplicerat, kravfyllt, oskönt osv, men längtan efter sex finns lika väl hos kvinnor.

Jag är beredd att påstå att många kvinnor tom tar det hårdare än män, om deras män som de älskar, inte vill ha sex med dem och inte visar åtrå, för vi kvinnor är ju så vana vid att män tänder på oss och ser oss som sexuella varelser. Även om kvinnan bara vill ha sex var 10:e dag så kommer de flesta kvinnor känns tomhet om hon inte duger sexuellt till sin man.

Jag tycker verkligen att de citat som du har tagit från mig visar att sex visserligen är viktigt för mig, men att brist på det inte automatiskt skulle leda till en relationskris byggd på rädsla att min man har slutat älska mig.

Så länge det finns andra uttryck för kärlek i relationen känner jag mig emotionellt trygg, och kan betrakta sexbristen som t ex ett medicinskt problem. Emotionellt skulle det bli först om han hade sexuell lust till andra kvinnor, men inte till mig.

Däremot leder sexbrist för män ofta till en emotionell kris. Oavsett hur många andra kärleksuttryck som förekommer, och oavsett om kvinnan har lust till någon annan eller inte.

Detta är min poäng. Jag är rädd att jag inte kan uttrycka mig tydligare än så här, så det är ingen idé att jag formulerar om mig ytterligare en gång.

Vad menar du med att fetstila meningarna där Noway skriver att hon skriver att hon *känner sexuell uppskattning från de vardagsromantiska grejerna som han gör.*

Tror inte du att de känslorna är sprungna ur att mannen faktiskt tänder på henne och att hon inte skulle uppfatta dessa på samma sätt om han inte tände på henne.

Tror du att en kvinna som lever med en man, som inte känner åtrå eller lust att ha sex med henne, skulle uppfatta dessa små romantiska saker som sexuell åtrå?!?!

Vad menar du?

Detta verkar ju vara solklart för dig efter som du skriver "herregud läs" .

Vad tänker du om denna text?

Jag vet inte riktigt vad New Dawn tror att jag menar. Bara att det känns som att hon snurrar till mina inlägg för att försöka antyda att jag tycker något som jag inte tycker. 

Men det är väl jag som uttrycker mig vagt. Och hade jag vetat att ordet mysigt skulle vara så laddat, hade jag antingen valt ett annat, eller lagt till fler. 

Jag försökte i alla fall att visa att trots att sex är viktigt för mig, är det inte det viktigaste i mina relationer. Jag skulle klara mig rätt bra utan sex en längre period, om bara min man fortsatte vara kärleksfull på alla andra sätt. Hur länge det skulle funka och exakt hur mycket jag skulle sakna sex är ju inte relevant.

Skillnaden är att jag inte skulle klara mig _alls_ utan annan kärlek, oavsett hur mycket sex han erbjöd mig. Det råder alltså en tydlig rangordning för mig. 

Mitt syfte var att lyfta fram att många män har en omvänd ordning. De har lättare att klara sig utan komplimanger, spontana kramar, gos framför tv:n, djupa samtal osv, så länge sexet funkar bra. Men om sexet försvinner, hjälper det inte hur mycket andra kärleksbetygelser de får. 

Därmed inte sagt att kvinnors sexlust är oväsentlig, eller att man inte behöver slösa någon vardagskärlek på män.

Jag har helt enkelt märkt att många kvinnor underskattar det emotionella värdet i mäns sexbehov. Det är inte sällsynt att det avfärdas som en simpel biologisk drift som borde kunna undertryckas i långa perioder. Jag tänkte ofta själv i tidigare relationer att sexlust var simplare än emotionella behov. Mer primitivt. Jag tänkte att de emotionella behoven hade högre status och irriterade mig på att han bara var insnöad på sex! Vi hade ju andra problem!

Jag utgick helt från mig själv. Om jag först måste ha vissa behov tillfredsställda innan jag vill ha sex, borde det vara likadant för honom. Annars är han en sexdåre som tjatar om sex trots att vi har glidit ifrån varandra emotionellt! Okej, jag spetsar till det, Bäst att skriva det. Men lite åt det hållet. 

Om jag hade vetat då att för många män är de emotionella delarna i relationen oskiljbara från sexet, skulle det kanske ha hjälpt mig att förstå hans känslor. Då hade jag förstått att när han klagade över att vi hade sex för sällan, var det av samma anledning som när jag klagade över att vi inte längre gjorde gulliga saker spontant för varandra, och inte längre hade innerliga samtal.

Vi kände samma brist och tomhet, men vi hade olika sätt att fylla på behoven, och ingen av oss förstod den andra. Och vi är inte det första paret som snubblar på det hindret. Jag tror att många fler skulle vara hjälpta av att förstå hur män ofta kopplar ihop sex med känslor, trots att den allmänna uppfattningen är att män är experter på att frikoppla sex från känslor. 

Jag vet inte riktigt vad New Dawn tror att jag menar. Bara att det känns som att hon snurrar till mina inlägg för att försöka antyda att jag tycker något som jag inte tycker. 

Men det är väl jag som uttrycker mig vagt. Och hade jag vetat att ordet mysigt skulle vara så laddat, hade jag antingen valt ett annat, eller lagt till fler. 

Jag försökte i alla fall att visa att trots att sex är viktigt för mig, är det inte det viktigaste i mina relationer. Jag skulle klara mig rätt bra utan sex en längre period, om bara min man fortsatte vara kärleksfull på alla andra sätt. Hur länge det skulle funka och exakt hur mycket jag skulle sakna sex är ju inte relevant.

Skillnaden är att jag inte skulle klara mig _alls_ utan annan kärlek, oavsett hur mycket sex han erbjöd mig. Det råder alltså en tydlig rangordning för mig. 

Mitt syfte var att lyfta fram att många män har en omvänd ordning. De har lättare att klara sig utan komplimanger, spontana kramar, gos framför tv:n, djupa samtal osv, så länge sexet funkar bra. Men om sexet försvinner, hjälper det inte hur mycket andra kärleksbetygelser de får. 

Därmed inte sagt att kvinnors sexlust är oväsentlig, eller att man inte behöver slösa någon vardagskärlek på män.

Jag har helt enkelt märkt att många kvinnor underskattar det emotionella värdet i mäns sexbehov. Det är inte sällsynt att det avfärdas som en simpel biologisk drift som borde kunna undertryckas i långa perioder. Jag tänkte ofta själv i tidigare relationer att sexlust var simplare än emotionella behov. Mer primitivt. Jag tänkte att de emotionella behoven hade högre status och irriterade mig på att han bara var insnöad på sex! Vi hade ju andra problem!

Jag utgick helt från mig själv. Om jag först måste ha vissa behov tillfredsställda innan jag vill ha sex, borde det vara likadant för honom. Annars är han en sexdåre som tjatar om sex trots att vi har glidit ifrån varandra emotionellt! Okej, jag spetsar till det, Bäst att skriva det. Men lite åt det hållet. 

Om jag hade vetat då att för många män är de emotionella delarna i relationen oskiljbara från sexet, skulle det kanske ha hjälpt mig att förstå hans känslor. Då hade jag förstått att när han klagade över att vi hade sex för sällan, var det av samma anledning som när jag klagade över att vi inte längre gjorde gulliga saker spontant för varandra, och inte längre hade innerliga samtal.

Vi kände samma brist och tomhet, men vi hade olika sätt att fylla på behoven, och ingen av oss förstod den andra. Och vi är inte det första paret som snubblar på det hindret. Jag tror att många fler skulle vara hjälpta av att förstå hur män ofta kopplar ihop sex med känslor, trots att den allmänna uppfattningen är att män är experter på att frikoppla sex från känslor.