Någon svensk med erfarenhet av förhållande med kurd?

hahaha ignorera mitt användarnamn, gjorde detta kontot för så länge sen i stress och bara skrev ihop något 

Jag dejtade en kurd när jag var yngre. Va det bästa förhållande jag haft.

Gifte mig senare med en man från Balkan.

Religon och kultur spelar ingen större roll så länge ni ser på saker på samma sätt. Se till att ni har pratat om allt och är överens innan ni flyttar ihop och/eller gifter och/eller skaffar barn.

Får barnen äta griskött? Kommer ni fira jul? Hur ser han på omskärelse? Resor med barnen till hans hemland? Osv.

Vet du vad tjejerna tycker om svenska killar? 

Min kompis var några år äldre än du och  levde ihop med en kurdisk kille några år. Inga problem vad gäller religion (de var båda ickereligiösa), däremot jobbade han jättemycket (egen företagare). Det funkade innan de fick barn när det var mindre att göra hemma och båda gjorde saker på sitt håll och men hon trivdes inte med att ta allt ansvar hemma med barn som det blev senare, så det sprack.

Vet du vad tjejerna tycker om svenska killar ointressanta?

Hur orkar du?

?

Du har frågat samma fråga i samtliga trådar om invandrare. Tror du att alla av samma etnicitet tycker lika? Om du ska ha en chans så beror det på hur du är som person och hur attraktiv du är, inte på om du är svensk eller inte.

Du talar av erfarenhet 

Nej, jag är kvinna. 

ok men du vet att det finns tjejer kvinnor som är intresserade?
 

Gick det bra ts 

Verkar inte vara så många som har den erfarenheten här.

Jag dejtade en kille med kurdisk ursprung från Irak för många år sedan.
Men det uppdagades ganska fort att han inte menade allvar. 
Jag är idag gift med en syrisk man som är helt underbar och som betyder allt för mig!
Han har inte heller sina föräldrar här eller någon släkting heller för den delen. Men han var väldigt snabb med att presentera mig för sin familj via videosamtal.

Mitt råd till dig är. 
Presenterar han dig för sina föräldrar och särskilt sin mamma så är han seriös. 
Killar presenterar inte sina tilltänkta om de inte är seriösa.

Min man är troende och även hans familj. 
Han har aldrig kommit på idén att jag ska konvertera och skulle aldrig tvinga mig till det heller. Utan han förklarar och berättar mycket om både sin kultur och religion för mig så jag förstår och jag får I min tur göra detsamma för honom. Och tillsammans så möts vi halvvägs och det går faktiskt överförväntan! 

Men man behöver ha det så pass öppet att man vågar prata om allt inom dessa ämnen oavsett små saker till känsliga saker.
Och tillsammans så skapar man sin familj där vi båda respekterar och accepterar våra olikheter. 

Hoppas jag kunde komma med något typ av svar. 

Lycka till! 

Är det bara männen som umgås med svenskar?