Forum Föräldraskap - Känsliga rummet
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Osjälvständig 13-åring

    Fre 11 jan 19:25 Läst 0 gånger Totalt 97 svar
    Anonym (Jenny­)
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:25
    Min styvson är snart 14 år och på många sätt och vis en underbart kärleksfull, snäll och intelligent pojke. Han går i en mycket akademiskt inriktad skola och gör mycket bra ifrån sig och han utövar en sport på ganska hög nivå. 
    Problemet är att han är väldigt osjälvständig och tar inte mycket ansvar för sin egen person, för sina ansvarsområden eller för sitt beteende. Han skulle inte byta kläder, duscha, göra läxan eller gå upp på morgonen utan att någon påminner honom och ser till att han genomför det. 
    Hans mamma dog när han var fem år gammal och jag och hans pappa flyttade ihop när han var nästan 7. Han kallar mig inte mamma (för han hade en fantastisk mamma och jag tar inte hennes plats) utan ett smeknamn, men jag har en föräldraroll för honom. Jag skulle säga att vi står väldigt nära varandra och har en nära relation. Jag känner honom väldigt väl och kan läsa honom som en öppen bok. Jag ser när han håller på att bli för trött, eller för stressad, för att hantera en situation. Jag kan då lätt avdramatisera situationen och undvika konflikter och sammanbrott.
    Saken är den att om jag inte gör det, så har han liksom ingen driv eller förmåga att göra det själv. Samma sak om jag ber honom gå och ta en dusch så gör han det utan problem, men han skulle inte fixa det på eget initiativ. Faktum är att när jag i början på december åkte bort en vecka, hans pappa var förstås hemma med honom, så hade han inte bytt kläder, duschat, gjort läxorna eller tagit sig till träningen under hela tiden. Dessutom hade de haft ändlösa bråk och konflikter med sin pappa och småsyskon*.
    Han är otrolig snäll och samarbetsvillig med mig. Han hjälper till hemma och är alltid villig att göra något som jag ber om och han gör det med en trevlig attityd. Han är smart och klarar lätt av läxor och skolarbete när han väl jobbar med det. Men jag känner att jag gör honom en otjänst genom att styra honom så mycket. Samtidigt så ser jag att han mår så mycket bättre när allt fungerar smidigt: när han tränar, sköter skolan, sömnen och sin hygien. Saker som jag just nu har koll på. 
    Min fråga är: hur hjäper jag honom att ta över lite av den här kontrollen själv? Hur bygger vi upp hans självständighet och förmåga att ta hand om och ta ansvar för sig själv?
    Med tanke på hur bra han klarar sig i skolan och inom sin sport så tror jag inte att han skulle uppfylla någon diagnos. Och han är verkligen en mycket trevlig ung man att umgås med här hemma med. 
    *Han kommer vanligen väl överens med sina syskon och sin far, men jag är ju hela tiden där och ser till att han inte triggas och ljuter olja på vågorna. Det är säkert flera situationer per dag som jag går in och avbryter. Med väldigt små medel, men det krävs inte mycket om man avstyr det tidigt. Låter man bli så går det däremot snabbt utför.

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

  • Anonym (Mansb­ebis?)
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:34 #1 +1
    Anonym (Jenny) skrev 2019-01-11 19:25:50 följande:
    Min styvson är snart 14 år och på många sätt och vis en underbart kärleksfull, snäll och intelligent pojke. Han går i en mycket akademiskt inriktad skola och gör mycket bra ifrån sig och han utövar en sport på ganska hög nivå. 
    Problemet är att han är väldigt osjälvständig och tar inte mycket ansvar för sin egen person, för sina ansvarsområden eller för sitt beteende. Han skulle inte byta kläder, duscha, göra läxan eller gå upp på morgonen utan att någon påminner honom och ser till att han genomför det. 
    Hans mamma dog när han var fem år gammal och jag och hans pappa flyttade ihop när han var nästan 7. Han kallar mig inte mamma (för han hade en fantastisk mamma och jag tar inte hennes plats) utan ett smeknamn, men jag har en föräldraroll för honom. Jag skulle säga att vi står väldigt nära varandra och har en nära relation. Jag känner honom väldigt väl och kan läsa honom som en öppen bok. Jag ser när han håller på att bli för trött, eller för stressad, för att hantera en situation. Jag kan då lätt avdramatisera situationen och undvika konflikter och sammanbrott.

    Saken är den att om jag inte gör det, så har han liksom ingen driv eller förmåga att göra det själv. Samma sak om jag ber honom gå och ta en dusch så gör han det utan problem, men han skulle inte fixa det på eget initiativ. Faktum är att när jag i början på december åkte bort en vecka, hans pappa var förstås hemma med honom, så hade han inte bytt kläder, duschat, gjort läxorna eller tagit sig till träningen under hela tiden. Dessutom hade de haft ändlösa bråk och konflikter med sin pappa och småsyskon*.
    Han är otrolig snäll och samarbetsvillig med mig. Han hjälper till hemma och är alltid villig att göra något som jag ber om och han gör det med en trevlig attityd. Han är smart och klarar lätt av läxor och skolarbete när han väl jobbar med det. Men jag känner att jag gör honom en otjänst genom att styra honom så mycket. Samtidigt så ser jag att han mår så mycket bättre när allt fungerar smidigt: när han tränar, sköter skolan, sömnen och sin hygien. Saker som jag just nu har koll på. 
    Min fråga är: hur hjäper jag honom att ta över lite av den här kontrollen själv? Hur bygger vi upp hans självständighet och förmåga att ta hand om och ta ansvar för sig själv?
    Med tanke på hur bra han klarar sig i skolan och inom sin sport så tror jag inte att han skulle uppfylla någon diagnos. Och han är verkligen en mycket trevlig ung man att umgås med här hemma med. 
    *Han kommer vanligen väl överens med sina syskon och sin far, men jag är ju hela tiden där och ser till att han inte triggas och ljuter olja på vågorna. Det är säkert flera situationer per dag som jag går in och avbryter. Med väldigt små medel, men det krävs inte mycket om man avstyr det tidigt. Låter man bli så går det däremot snabbt utför.
    Varför hade hans pappa inte sett till att han skött son hygien på en hel vecka?!?! Varför är det inte hans pappa som är orolig och skriver här? Varför är det DITT ansvar att barnet sköter det?
  • Anonym (mimmi­)
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:37 #2
    Anonym (Mansbebis?) skrev 2019-01-11 19:34:34 följande:

    Varför hade hans pappa inte sett till att han skött son hygien på en hel vecka?!?! Varför är det inte hans pappa som är orolig och skriver här? Varför är det DITT ansvar att barnet sköter det?


    Kanske därför att pojkens pappa inte gör det.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:39 #3
    Anonym (Mansbebis?) skrev 2019-01-11 19:34:34 följande:
    Varför hade hans pappa inte sett till att han skött son hygien på en hel vecka?!?! Varför är det inte hans pappa som är orolig och skriver här? Varför är det DITT ansvar att barnet sköter det?
    Hans pappa har en annan relation till sin son och en annan roll. Jag inser att min roll i pojkens liv inte är en som är helt enkel och traditionell. Han är min familj och min pojke i mitt hjärta även om han inte kommer från mig rent genetiskt. Det är ett ansvar som jag har valt.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:41 #4
    Anonym (mimmi) skrev 2019-01-11 19:37:55 följande:
    Kanske därför att pojkens pappa inte gör det.
    Pappan bryr sig och tar ansvar, men det blir så ofta konflikter när han gör det. Jämfört med att det går lätt och smidigt om jag har hand om det, eller inte sker alls om vi låter killen själv göra det. 
    När jag var borta så åt pojken mat och gick till skolan varje dag tack vare sin pappa.
  • Anonym (mimmi­)
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:42 #5 +1

    Kanske har han någon sorts funktionsnedsättning. Kanske är han bara curlad och odriftig.

    Hos intelligenta individer tenderar funktionsnedsättningar oftast märkas först när det krävs större eget ansvar och de yttre ramarna försvinner. Ibland först när individen flyttar hemifrån och börjar på universitetet.

    Inget svar på din fråga. Har inte så gamla barn själv så vet inte riktigt vad som är adekvat beteende i den åldern och minns inte riktigt från mina egna tonår.

  • Anonym (Mansb­ebis?)
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:47 #6 +1
    Anonym (Jenny) skrev 2019-01-11 19:41:49 följande:

    Pappan bryr sig och tar ansvar, men det blir så ofta konflikter när han gör det. Jämfört med att det går lätt och smidigt om jag har hand om det, eller inte sker alls om vi låter killen själv göra det. 

    När jag var borta så åt pojken mat och gick till skolan varje dag tack vare sin pappa.


    Fantastiskt jobbat av pappan att få honom att överleva när du var borta ???? Läs vad du skriver o inse atr du är medberoende.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:47 #7
    Anonym (mimmi) skrev 2019-01-11 19:42:51 följande:

    Kanske har han någon sorts funktionsnedsättning. Kanske är han bara curlad och odriftig.

    Hos intelligenta individer tenderar funktionsnedsättningar oftast märkas först när det krävs större eget ansvar och de yttre ramarna försvinner. Ibland först när individen flyttar hemifrån och börjar på universitetet.

    Inget svar på din fråga. Har inte så gamla barn själv så vet inte riktigt vad som är adekvat beteende i den åldern och minns inte riktigt från mina egna tonår.


    Ja han är verkligen en gåta med att få ihop att vara så smart och intelligent i samma kropp som en som inte kan sköta ganska basala saker. 
    Kanske är han curlad? Men han faller så hårt om han inte får stödet. 
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 11 jan 19:50 #8
    Anonym (Mansbebis?) skrev 2019-01-11 19:47:18 följande:
    Fantastiskt jobbat av pappan att få honom att överleva när du var borta ???? Läs vad du skriver o inse atr du är medberoende.
    Tack för att du tar dig tid att svara och för att du verkar bry dig. Har du någon konstruktiv och human idé på hur man kan ta sig ur en sådan här situation och jobba mot en mer balanserad en? Vi har tid, tålamod och mycket kärlek att använda oss av.
  • Fre 11 jan 19:52 #9 -1 +1
    Anonym (Jenny) skrev 2019-01-11 19:47:28 följande:
    Ja han är verkligen en gåta med att få ihop att vara så smart och intelligent i samma kropp som en som inte kan sköta ganska basala saker. 
    Kanske är han curlad? Men han faller så hårt om han inte får stödet. 
    antar att du läst på om Aspergers symdrom?

  • Fre 11 jan 19:55 #10
    Anonym (Jenny) skrev 2019-01-11 19:47:28 följande:
    Ja han är verkligen en gåta med att få ihop att vara så smart och intelligent i samma kropp som en som inte kan sköta ganska basala saker. 
    Kanske är han curlad? Men han faller så hårt om han inte får stödet. 
    Det händer också att ungdomar bara är lite bekväma, eller lite sena. Dessutom inser de ofta inte att de ska göra saker själva om mamma eller pappa ändå gör. Jag tror dock att de allra flesta fixar det om de måste. Och han kommer ju att bo hemma några år till, så han kan hinna mogna tills dess. Men visst kan du hjälpa honom. Låt honom ta ansvar för olika saker hemma.

SE VÅRA MEST POPULÄRA KLIPP JUST NU

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll