• Anonym (Jenny­)
    Äldre 11 Jan 19:25
    1068 visningar
    97 svar
    97
    1068

    Osjälvständig 13-åring

    Min styvson är snart 14 år och på många sätt och vis en underbart kärleksfull, snäll och intelligent pojke. Han går i en mycket akademiskt inriktad skola och gör mycket bra ifrån sig och han utövar en sport på ganska hög nivå. 
    Problemet är att han är väldigt osjälvständig och tar inte mycket ansvar för sin egen person, för sina ansvarsområden eller för sitt beteende. Han skulle inte byta kläder, duscha, göra läxan eller gå upp på morgonen utan att någon påminner honom och ser till att han genomför det. 
    Hans mamma dog när han var fem år gammal och jag och hans pappa flyttade ihop när han var nästan 7. Han kallar mig inte mamma (för han hade en fantastisk mamma och jag tar inte hennes plats) utan ett smeknamn, men jag har en föräldraroll för honom. Jag skulle säga att vi står väldigt nära varandra och har en nära relation. Jag känner honom väldigt väl och kan läsa honom som en öppen bok. Jag ser när han håller på att bli för trött, eller för stressad, för att hantera en situation. Jag kan då lätt avdramatisera situationen och undvika konflikter och sammanbrott.
    Saken är den att om jag inte gör det, så har han liksom ingen driv eller förmåga att göra det själv. Samma sak om jag ber honom gå och ta en dusch så gör han det utan problem, men han skulle inte fixa det på eget initiativ. Faktum är att när jag i början på december åkte bort en vecka, hans pappa var förstås hemma med honom, så hade han inte bytt kläder, duschat, gjort läxorna eller tagit sig till träningen under hela tiden. Dessutom hade de haft ändlösa bråk och konflikter med sin pappa och småsyskon*.
    Han är otrolig snäll och samarbetsvillig med mig. Han hjälper till hemma och är alltid villig att göra något som jag ber om och han gör det med en trevlig attityd. Han är smart och klarar lätt av läxor och skolarbete när han väl jobbar med det. Men jag känner att jag gör honom en otjänst genom att styra honom så mycket. Samtidigt så ser jag att han mår så mycket bättre när allt fungerar smidigt: när han tränar, sköter skolan, sömnen och sin hygien. Saker som jag just nu har koll på. 
    Min fråga är: hur hjäper jag honom att ta över lite av den här kontrollen själv? Hur bygger vi upp hans självständighet och förmåga att ta hand om och ta ansvar för sig själv?
    Med tanke på hur bra han klarar sig i skolan och inom sin sport så tror jag inte att han skulle uppfylla någon diagnos. Och han är verkligen en mycket trevlig ung man att umgås med här hemma med. 
    *Han kommer vanligen väl överens med sina syskon och sin far, men jag är ju hela tiden där och ser till att han inte triggas och ljuter olja på vågorna. Det är säkert flera situationer per dag som jag går in och avbryter. Med väldigt små medel, men det krävs inte mycket om man avstyr det tidigt. Låter man bli så går det däremot snabbt utför.
  • Svar på tråden Osjälvständig 13-åring
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 19:39
    #3
    Anonym (Mansbebis?) skrev 2019-01-11 19:34:34 följande:
    Varför hade hans pappa inte sett till att han skött son hygien på en hel vecka?!?! Varför är det inte hans pappa som är orolig och skriver här? Varför är det DITT ansvar att barnet sköter det?
    Hans pappa har en annan relation till sin son och en annan roll. Jag inser att min roll i pojkens liv inte är en som är helt enkel och traditionell. Han är min familj och min pojke i mitt hjärta även om han inte kommer från mig rent genetiskt. Det är ett ansvar som jag har valt.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 19:41
    #4
    Anonym (mimmi) skrev 2019-01-11 19:37:55 följande:
    Kanske därför att pojkens pappa inte gör det.
    Pappan bryr sig och tar ansvar, men det blir så ofta konflikter när han gör det. Jämfört med att det går lätt och smidigt om jag har hand om det, eller inte sker alls om vi låter killen själv göra det. 
    När jag var borta så åt pojken mat och gick till skolan varje dag tack vare sin pappa.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 19:47
    #7
    Anonym (mimmi) skrev 2019-01-11 19:42:51 följande:

    Kanske har han någon sorts funktionsnedsättning. Kanske är han bara curlad och odriftig.

    Hos intelligenta individer tenderar funktionsnedsättningar oftast märkas först när det krävs större eget ansvar och de yttre ramarna försvinner. Ibland först när individen flyttar hemifrån och börjar på universitetet.

    Inget svar på din fråga. Har inte så gamla barn själv så vet inte riktigt vad som är adekvat beteende i den åldern och minns inte riktigt från mina egna tonår.


    Ja han är verkligen en gåta med att få ihop att vara så smart och intelligent i samma kropp som en som inte kan sköta ganska basala saker. 
    Kanske är han curlad? Men han faller så hårt om han inte får stödet. 
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 19:50
    #8
    Anonym (Mansbebis?) skrev 2019-01-11 19:47:18 följande:
    Fantastiskt jobbat av pappan att få honom att överleva när du var borta ???? Läs vad du skriver o inse atr du är medberoende.
    Tack för att du tar dig tid att svara och för att du verkar bry dig. Har du någon konstruktiv och human idé på hur man kan ta sig ur en sådan här situation och jobba mot en mer balanserad en? Vi har tid, tålamod och mycket kärlek att använda oss av.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 19:56
    #12
    -1
    nnnnnnnn skrev 2019-01-11 19:52:47 följande:
    antar att du läst på om Aspergers symdrom?
    I ärlighetens namn vet jag inte speciellt mycket om det. Det känns som att han är för lätt att ha att göra med för det. Han fungerar hyfsat väl i sociala situationer. Men det är klart att jag ju oftast är med och läser av stämningen... 
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 20:00
    #13
    AndreaBD skrev 2019-01-11 19:55:39 följande:
    Det händer också att ungdomar bara är lite bekväma, eller lite sena. Dessutom inser de ofta inte att de ska göra saker själva om mamma eller pappa ändå gör. Jag tror dock att de allra flesta fixar det om de måste. Och han kommer ju att bo hemma några år till, så han kan hinna mogna tills dess. Men visst kan du hjälpa honom. Låt honom ta ansvar för olika saker hemma.
    Ja, jag hoppas verkligen att han bara behöver lite tid att mogna på. Han är ju fortfarande ganska liten. 
    Jag tror att vi kanske måste skifta från att låta honom hjälpa till hemma till att ta ansvar för saker, även om det blir mindre gjort. Tack för hoppingivande svar!
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 20:07
    #14
    Anonym (Mansbebis?) skrev 2019-01-11 19:56:22 följande:
    Sätt dig ner med din man å fråga vad han har för tankar å funderingar kring detta. Hans oro måste ju också vara stor. Vad har han fått för råd av andra i denna situation?

    Att låta pojken gå oduschad till skolan är väldigt dåligt. Att lukta illa är nåt som många blir retade för och det måste även hans far se allvarligheten i?! Det är ju synd om barnet. En sån tråkning kan sätta spår för livet
    Vi har pratat och vi pratar. Eftersom så mycket funkar så bra så är det motigt att ta sig an det. 
    Den där veckan jag var borta öppnade verkligen mina ögon lite för hur mycket det är jag som driver saker. Det är ju inget jag går och tänker på hela tiden utan det sker automatiskt.
    Ber jag honom gå och ta en dusch så säger han "visst!" och går och gör det. Säger pappan till honom så är det en timmes bråk och smällande i dörrar innan han äntligen tar sig en dusch. Det betyder inte att pappan inte tar ansvar och gör saker för och med sin son. Bara att det blir andra som inte är så utmattande.
    Och jag menar det verkligen när jag säger tack för att du svarar. Det hjälper att få andras syn på saken.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 20:19
    #16
    Anonym (mimmi) skrev 2019-01-11 20:12:48 följande:
    Unga vuxna med funktionsnedsättningar brukar falla hårt när de börjar vuxenlivet.

    Kan du låta honom få börja ta ansvar för en sak i taget?
    Ja, jag tror att vi får nog ha lite tillförsikt på att han kan lära sig ganska mycket och mogna en hel del innan han är vuxen. Det sista man vill är ju att se sina älskade få det svårt. 
    Han är ju på många sätt så väldigt kapabel och vi lagar mat, städar och gör saker ihop varje dag. Det gäller att hitta saker som har betydelse, men som inte stjälper hela skutan om de inte görs, när jag letar efter ansvarsområden åt honom. Det känns nästan lite tramsigt när han kan så mycket.
  • Anonym (Jenny­) Trådstartaren
    Äldre 11 Jan 20:31
    #18
    Anonym (Mamma till två) skrev 2019-01-11 20:27:52 följande:
    Mina barn har också varit lite sena i sin mognad. Jag har curlat för att stötta dem, för att de inte skall misslyckas. Det handlar egentligen inte om curling utan stöd på barnets nivå. Man skall strunta i åldern och utgå från barnets mognadsnivå, men man måste ju också utveckla barnet. Nu vid femton har mina mognat och börjar kunna ta eget ansvar för tex dusch och hemläxor, och det går bra. Vid tretton fick jag hjälpa dem jättemycket. Många väldigt intelligenta barn mognar sent.
    Tack för klokt svar. Det betyder mycket att höra från en mamma som känner igen sig. Du har helt rätt i att vi måste se till hans mognad och inte hans ålder. Tålamod.
Svar på tråden Osjälvständig 13-åring