Osjälvständig 13-åring

Jag har läst dina svar. En ?vanlig? tonåring, lite sen i utvecklingen, lite lat o glömsk el ?diagnos??!?! Ja det är inte lätt. Och som nån sa, man utreder ju inte för att nån har svårt att duscha.

Min tös var lite sån. Avskydde att duscha och vi fick införa duschdagar. Tisdagar o lördagar. Alltid. Och ibland däremellan om det var träning el nåt annat. Varm svettig sommar typ. Hon hade otroligt lätt för sig i skolan, pluggade knappt och a i de flesta ämnen. Tills hon började gymnasiet.

Hon gick natur och för första gången fick hon börja ?plugga?. Det var skitsvårt. Hon fick ångest och det är en ganska stor omställning för någon som varit ganska blyg att börja gymnasiet.

Hon har alltid känt sig socialt otillräcklig, obekväm, med såna hon inte känner. Älskar sina nära vänner till döds och skulle göra allt för dom. Otroligt kärleksfull och väldigt rolig.

Men också trött. Enormt trött och även oföretagsam. Måste än idag ställa klockan för att duscha. Hon har påminnelser på allt i mobilen.

Hon blir lugn av datorspel och att sitta o pilla med mobilen. Helt hypet uan. Men pendlar mellan att vara supertrött o hyper.

Jag har mååååånga gånger undrat om hon är en lite ovanlig tonåring el om hon har nåt annat. Jag har själv adhd med stort h. Utbränd nu och inget h alls kvar.

När hon var 17 fick hon diagnosen. Adhd kan se ut på så många olika sätt och speciellt vid tjejer. Det florerar många felaktiga rykten på nätet tyvärr. Det var först i gymnasiet som det blev stora problem. Hon hängde inte med, kunde inte planera pluggandet osv. Innan hade hon ju inte behövt plugga. Förmodligen var även grundskolan lite ?slapp? så många gled igenom den. Men med mycket tuffare tempo på natur så blev det ohållbart.

Hon älskar skolan och att vara i skolan för det finns strukturer där. Ramar att förhålla sig till ett schema att utgå från. Hon vill bli lärare.

Ingen blir mer självgående av curling. Men det är skillnad på att curla och ?stötta?. Jag kan stötta mitt barn i tex köket. (Hon hatar att laga mat och struntar i att äta om hon inte orkar gå och göra en smörgås el smoothie tex). Då brukar jag ?följa med? och sitta vid köksbordet och stötta men hon får göra maten själv och plocka undan själv. Typ som ett boendestöd. Och hon har lärt sig sätta alarm på mobilen på allt, när hon ska duscha osv.

Jag tänker att om du inte skulle avvärja ev bråk osv, skulle det bli kaos då. Då är ju du en del av ?medicinen?, boendestödet och den som håller i strukturen så att livet faktiskt funkar. Ofta är barn/ människor med adhd otroligt smarta. Själv har jag både utbildning och eget företag. Men svårt med städningen hemma fast aldrig på jobbet. Svårt att sortera papper hemma men aldrig på jobbet. Där finns det ju liksom regler o ramar att följa och jag slipper tänka ut själv hur det ska vara.

Långt svar men lite tankar så här i natten från mig som inte kan sova :)

Ber jag honom gå undan så gör han det utan problem. Han förstår resonemanget och logiken och rättvisetänket. Vad han inte gör är att omsätta det i praktiken för egen maskin, dvs löser situationen utan att någon ingriper. Själva ingripandet kan vara att få bort honom ur situationen, fokusera hans uppmärksamhet på något annat eller ta bort det som triggar ur situationen (i detta fall sången). Han tog i detta fallet inte heller ut någon irritation på sin lillasyster utan jag såg att han höll på att gå åt fel håll och avbröt situationen. Besvarar det din fråga?

Det är väl inte konstigt om en tonårsflicka tycker det är tufft att gå Naturvetenskapligt program....och blir trött, det kan man inte ha som riktmärke att man skall klara Natur för att ses som normal.....kanske bättre då att gå ett enklare program och sen komplettera på ett basår eller folkhögskola.

Är det okänsligt att vara tacksam för att du inte kunde sova i natt och istället delade med dig av din klokskap här? 

Vi har pratat och kommit fram till att så länge killen mår bra och trivs med sin tillvaro så kommer vi ställa upp och stötta lite mer än vad som anses normalt i hans ålder. Det är viktigare att se till varje enskilds behov än att försöka uppfylla någon norm. Vi kommer att försöka utmana honom och bygga upp hans självständighet, men inte på bekostnad an hans eller familjens mående.

Tack igen för att du så generöst delade med dig av dina erfarenheter.

ADHD, Autism, narcissist, psykopat, deprimerad och egocentrerad - det tror jag på.

Men jag undrar fortfarande vad han själv säger om sitt beteende. Vad säger han om bristen på dusch och allt annat den där veckan du var borta? Förstår han att alla andra i hans ålder duschar regelbundet?

Det går bra att resonera med honom och han "går med på" de regler och riktlinjer vi har. Sedan blir det inte mer utan påminnelser. Det försvinner liksom om det inte är i direkt anknytning.