Forum Ensam gravid - Gravid
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Make ej redo för barn helt plötsligt i v.35. Livrädd o förvirrad

    Fre 11 jan 20:40 Läst 0 gånger Totalt 50 svar
    Fre 11 jan 20:40

    Min make har kommit på nu i v.35 att han ej är redo för detta barn som ej var planerat men vi valde att abort inte kunde va en utväg tillsammans. Han vill heller inte va med på förlossningen, känner mig så oerhört ensam. Har dragit allt själv denna graviditet o hoppades på att han skulle ändra sig. Har köpt allt själv o begär ingenting mer för att jag är rädd att han ska va så ?skör? . Han ber mig vänta å att han ska få landa i detta. Vi har inte ens bestämt något namn för jag vågar knappt fråga. Jag orkar inte mer blir galen. Vill bara ställa mig på ett berg o skrika, sp känner jag. Någon som varit i samma sits? Där mannen har ångrat sig men älskat barnet ännnu mer efter förlossning?

  • Fre 11 jan 20:49 #1 -1 +5

    Nej för min sambo är inte en Mansbebis. Utan en man som tar ansvar för sina barn. Jösses hade knappast levt med en sån idiot alls.

  • Anonym (Jah)
    Visa endast
    Fre 11 jan 20:50 #2 +2

    I ditt läge hade valt att separera.

    Du ska va glad, förväntansfull och planera för ert barn. Du ska inte tassa på tå för hans skull.

    Sen kan man ju välja att tillfällig separera för att se hur ni känner när barnet faktiskt är här.

  • Anonym (A)
    Visa endast
    Fre 11 jan 20:55 #3 +4

    Men vad är det med alla jävla patetiska ursäkter till män egentligen? Helt otroligt. Inte redo för barn. Men redo för att knulla, det är han va.

    Informera fanskapet om att han har 5 veckor på sig att växa upp för därefter är det inte han som är bebisen i huset längre. Klarar han inte av det på dessa veckor så be honom flytta hem till mamma och pappa, där bebisar hör hemma, och aldrig komma tillbaka.

  • Anonym (Mothe­r)
    Visa endast
    Fre 11 jan 21:25 #4

    Nu är bebisen på väg ut snart.Han får acceptera läget och hålla sig tyst om detta.Lyssna inte på sånt.Han verkar ha tappat huvudet.

  • Fre 11 jan 21:31 #5

    Att han inte känner sig redo betyder inte med automatik att han inte ställer upp. Han kommer ju att bli pappa i vilket fall som helst. Antagligen känner han sig osäker och otillräcklig, det gör många män och en del kvinnor i samma situation. Hoppas att TS kan hålla sig lugn och positiv när barnet är fött, då kommer hennes trygghet att smitta av sig på honom. Tror att det kommer att lösa sig.

  • Anonym (Sofia­1992)
    Visa endast
    Fre 11 jan 21:33 #6

    Både ja och nej. Jag har hört om män som ångrat sig och om män som inte alls ångrat sig och har ingen kontakt med sitt barn trots att det var planerat. Min syster och svåger separerade av denna anledning. Efter nästan 2 år flyttade dom dock ihop igen

  • Anonym (Milla­n)
    Visa endast
    Fre 11 jan 21:33 #7 +2

    Går han i terapi? Om inte så se till att han börjar med det. Det är det minsta du kan begära om du ska stå ut med hans beteende.

  • Fre 11 jan 21:49 #8 +2

    Han är ju pappa även om barnet inte är fött riktigt än. Så han är i hög grad med i bilden även om han tror att han kan göra annat.

    Kan du ta upp detta med barnmorskan och en kuator ? Ni måste få samtal. Att hålla sitt lilla barns hand och se in i sitt nyfödda bsrns ögon är helt underbart även för en pappa !

    Herrugud, han.är extremt dum.

  • Fre 11 jan 21:52 #9

    Men gud så jobbigt. Jag tycker att du ska förklara för honom att han inte har nåt val gällande förlossningen på samma sätt som du inte har. Ni var två om att göra barnet och ni får vara två om att hjälpa det till världen. Sen får han söka terapi för man beter sig inte så mot en kvinna som är i v 35 punkt. Förstår han inte det behöver han hjälp.

    Hoppas du kan prata med nån nära dig och få stöd.

  • Anonym (Carin­)
    Visa endast
    Fre 11 jan 22:30 #10 +2

    Min sambo fick något psykbryt under första graviditeten, han slutade bry sig gjorde inget för att förbereda, vi separerade faktiskt och han vart ingen bra pappa förrän barnet var ca 8 månader.

    Visst var det trist men å andra sidan fick jag göra som jag ville,

    Kanske terapi vore något

FRÅGA BARNMORSKAN

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll